Familjen på resa

30 torsdag Jun 2016

Posted by in Familjen, grand-mère, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Resans tredje ben är avklarad och jag har äntligen hittat ett någorlunda fungerande nät på Hotel Bourgogne i Mâcon,

Hotel Bourgogne med magnifikt posthus i fonden

dryga femtio mil från Heidelberg. Tanken var att vi skulle ta oss till Chateauneuf-du-Pape idag men när dagen höll på att övergå i sen eftermiddag, insåg vi att vi nog skulle fastna i rusningstrafiken runt Lyon och ändrade raskt våra planer. Lyon har hittills alltid varit flaskhalsen, oavsett tid på dygnet, så det blir smått löjligt att utmana ett vid det här laget så välkänt öde.

Mâcon fick det bli, alltså. Jag vet att jag troligtvis inte är alldeles rättvis mot staden, som har såväl Beaujolais- som Bourgognedistriktet alldeles inpå, när jag efter bara några timmar på plats avfärdar den som en tämligen småtrist bekantskap. Fast en lagom dagsetapp blev det, vi har skön air condition på vårt hotell och sällskapet är det allra bästa. Middag al fresco på äktfranskt torg i ljummen kväll blev det också, så det är alldeles fel att klaga.

IMG_0079

Bertil och hans päron vinkade vi av i Heidelberg, eftersom de valde en avstickare till Chamonix. Vi fick bildbevis på att de har det ganska bra också…

Bertils mamma mms:ade bilden på far, son och alptoppar

Bertils mamma mms:ade bilden på far, son och alptoppar

På fredag sammanstrålar vi i Murviel. Där väntar ytterligare finisar och en terrass med allt sitt carrelage på plats och ett nytt bord från Maisons du Monde ihopmonterat och klart:

IMG_4528

Då har vi varit på resande fot sedan i måndags och hunnit begå badpremiär i nya karet på Tjörn. Bertil ställde upp och kunde konstatera att karet var till belåtenhet:

IMG_0047

Den unge mannen behövde få av sig resdammet efter att ha färdats baklänges på sträckan Solna-Tjörn, med full koll på både rutt, bilarna utanför och chauffören bakom ratten.

Att få sträcka ut ordentligt när en sådan duktig etapp är tillryggalagd och ett vidsträckt trädäck som gjort för språngmarsch breder ut sig, tyckte Bertil var föredömligt.

Skärmavbild 2016-06-30 kl. 00.09.54

Jag får liksom som små fjärilar i magen när den där lilla killen dyker upp. Att åka färja med honom ger resandet en helt ny och alldeles fantastiskt spännande twist.

På upptäcktsfärd!
Både shopping…
och restaurangbesök funkar i pyjamas när den sitter på Bertil!

Det gäller att ladda inför autobahnmilen och köerna, som kommer som ett brev på posten efter ett tag. Den här gången var det Frankfurt som ställde till det och sinkade oss med en hel timme. Inga problem för Bertil men för de vuxna i sällskapet gjorde sig resan påmind och innan middagen kommit på plats på restaurangbordet invid Neckarfloden i Heidelberg hade halva gänget sånär hunnit tappa geisten. Om det inte hade varit för Bertil… IMG_0061

Glansögd och trött men nöjd och gosig satt han med en flaska välling i mitt knä medan regnet smattrade stilla på parasolltaket innan det blev dags att vandra tillbaka på kullerstensgatorna till Hotell am Kornmarkt.

Där brukar jag bo när Heidelberg får agera lämplig anhalt på vägen ner mot Murviel. Tre trappor upp utan hiss bodde vi. Föredömligt igen, tyckte Bertil, som gillar trappor.

IMG_0074

Enligt uppgift har hans farfar lärt honom allt om trapphantering och det kommer ju väl till pass i Murviel. Bra gjort av farfarn, tycker jag.

Fast nu får det räcka med bloggeriet för idag. Jag har offrat tillräckligt med nattsömn för att i envis kamp mot segt nät kunna ladda upp bilder från de senaste dagarna. Imorrn vankas murvelnät. Kanske kan det bli tätare uppdateringar igen då?

Bon nuit!

Inte skall det handla om Brexit

25 lördag Jun 2016

Posted by in Familjen, Hantverkare, Inredning, Renoveringar, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

… trots att nyheten om det förfärliga resultatet präglat samtalen det senaste dygnet. Jag tar paus från det en stund och ägnar tankarna åt andra, mer hanterliga småbekymmer som också envist pockar på min uppmärksamhet. Förra helgen kom paviljongen på plats på trädäcket bakom huset och jag såg framför mig hur söndagsmiddagen skulle inmundigas där under paviljongtaket. Så blev de nu inte. Den arma paviljongen har istället utsatts för hård vind och sedvanligt västkustskt regn på tvären. Eller regnar det till och med underifrån? Blött blir det, i alla händelser, tak eller inget tak.

Juni 2016
… men svensk sommarverklighet är som bekant oftast något helt annat.

Innanför de tjörnska väggarna har det hänt saker i en rasande takt. På ynka tre veckor har det gamla spygröna badrummet på nedervåningen rivits ut och ersatts av ett skinande nytt svartvitt:

Snabbare än jag hann dokumentera…
kom kakel och klinker på plats
Och två dagar senare fanns dusch,
spegel med läderrem
och svart IKEA-skåp på plats.

Pojktoan. Det manliga badrummet. L:s lögarlya. Riktigt nöjd med det med. Fast inte stannar vi så särskilt länge för att njuta av det färdiga resultatet, för imorgon kommer Bertil och päronen och på måndag bär det av! Då åker vi i karavan ombord på färjan mot Kiel med bilnosarna vända mot Murviel.

Där väntar S&Co, som satte sig på skavstakärran för en liten stund sedan, liksom omsorgsfullt nymålade fönster;

och en terrass, som äntligen fått sitt carrelage på plats efter mycket vånda, flera turer, många förseningar, huvudbry över konstiga tjärpappslösningar och utryckningar av formidabla bygrannar för att hämta carrelage när flyg ställts in och bloggarn tvingats stanna kvar i Sverige.

Tjärpappen…
… har plockats bort
och ersatts med två strykningar fuktspärr.
Carrelaget är äntligen på plats
med mönstrade contremarches

Ytterligare favoriter plockas upp i Heidelberg och sedan väntar lata dagar på bästa stället med bästa umgänget. Känns som att det är dags för sånt nu.

En dryg vecka till avfärd

18 lördag Jun 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Murvielradarn har legat nere ett tag igen. De andra rollerna har pockat på uppmärksamhet och knuffat undan såväl längtan som tankar på må-bra-byn. Jag har hållit studenttal, flängt fram och tillbaka till Stockholm, varit mamma, varit mormor, sambo och matte. Hade behövt vara dotter också men det får vänta till midsommar.

Badrum nummer två är utrivet och har redan fått nya tätskikt och kakel på väggarna:

IMG_4466

En paviljong, som legat i en kartong på trädäcket i väntan på helg, har monterats och skall få tak bara vinden mojnat. Vita bilen far fram och tillbaka medan terminen och tiden på Dingle närmar sig slutet med blixtens hastighet. Igår höll vi avslutning för tvåorna i vemod och tårar men också med trotsig beslutsamhet; inte kan vi låta detta vara slutet? Visst reser sig Dingle igen?

Tårfyllt farväl

Tårfyllt farväl

Fint fat med dingleskörd i avslutningspresent till mig

Fint fat med dingleskörd i avslutningspresent till mig

Så for medarbetarna och jag vidare till Bryggcaféet i Bovallsstrand, där vi njöt av sommarsverige när det är som allra bäst;

IMG_4442

Medan min dingletid närmar sig slutet, tittar jag på To Kill a Mocking Bird i Olskroken tillsammans med min yngsta och känner mig nästan överväldigad av kärlek till henne. Så ringer Bertil på FaceTime och skrattar högt åt mina pussljud, springer fram och tillbaka över solnagolvet tillsammans med sin pappa och kiknar av skratt åt det också.

Tänk att de finns där runtomkring mig allihop!

Tänk att det ser ut som att jag kommer att ha de där allra mest älskade samlade på den allra mest älskade av alla platser.

Samtidigt.

I flera dagar.

På måndag om en vecka kör vi i karavan ombord på färjan till Kiel. I varsin vit bil – Bertil och päronen i den ena, hunden, jag och L i den andra!

Under tiden väntar i det ena gästrummet en växande packning på att stuvas in i bilen. Den är en salig blandning pryttlar; hängstol och kroklister från Granit, trappgrind och slott till Bertil från IKEA, kuddar, böcker och annat som jag hunnit glömma vad det är.

Bertils resekit i gul väska längst fram - den fylls på efter hand!

Bertils resekit i gul väska längst fram – den fylls på efter hand!

Jag kastar ett öga på packningen varje morgon innan jag släntrar nerför trappan och ler åt tanken på vad som väntar.

Jag, L, hund och alla tre barnen med respektive och Bertil – det artar sig till en fin frankrikesommar, minsann!

Inte så illa ändå fastän Murviel inte blev av

05 söndag Jun 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, ,

IMG_4218

Nu är det sommar på ön. Det är en märklig känsla. Det är nostalgi fast ändå inte. Hela denna långhelg med en ledig måndag imorgon är njutning, med ändlöst långa frukostar på den del av terrassen som vätter västerut och därmed ligger i skugga under de första förmiddagstimmarna. Det är för varmt i solen, nämligen. Så minns jag inte de flesta av mina semestersomrar pre-murviel här. Istället minns jag vinden, för vilken jag aldrig riktigt lyckades hitta lä, molnen, som oftare än inte kom och gick och som lurade in mig i en dans av att ta av och ta på tröjor i min futila jakt på en sommarvärme som alldeles för sällan kom för att stanna semestern igenom.

Fast jag minns förstås också de där gudabenådade somrarna när vinden från havet gjorde tillvaron på terrassen uthärdlig. När den ena veckan efter den andra förflöt i en lojt solgassande verklighetsflykt undan en hetsig vardag. Sådan är denna nationaldagshelg. Jag har uppsökt skuggan med spanskt(!) vin immande i glaset; grannens barnkalas är på upphällningen och glada barnrop ger plats åt fågelsången igen.

IMG_4278

En mild eftermiddagsbris.

Trippande barnfötter ovanför mitt huvud på grannens trädäck och humlesurr runt trybuskarna, som trotsat flera års försummelse och blommar som om en direktörslön lurade runt knuten.

Jag skulle egentligen ha plöjt poolvatten i Murviel i helgen men rykten om förestående flygledarstrejk fick Ryanair att ställa in mitt flyg och jag fick stanna hemma. Hemma som har blivit västkustön, åtminstone när jag är sverigehemma.

I Murviel skall terrassarbetet återupptas imorgon, trots att jag inte är på plats som planerat. Istället fick K och M hämta vårt contremarche-carrelage hos Perez utanför Béziers och vår fönsterrenoverare Annelie har lovat att vara på plats och öppna för hantverkaren på måndag. Vad vi skulle göra utan alla dessa välgörare på plats förstår jag inte. Kaos hade i alla händelser hotat men nu kan det fungera ändå och jag är galet tacksam för det.

Renoveringen här på västkustön går in i nästa fas och när sista omgången färg fäst på listerna och stjärnhimmelen ovanför badkaret är på plats är allting klart med den segdragna renoveringen av badrummet på övervåningen. Jag har hunnit premiärduscha, påpekat några åtgärdsdetaljer, skurat bort byggsmuts och hängt upp gardiner.

IMG_4258

Det är nästan klart. Det flirtar med min franska vurm och jag tycker nog att det blivit något av en romantisk dröm. Vi har gått från det här:

… till det här:

Bara stjärnhimmelen kvar att putsa till…

Och jag är riktigt, riktigt nöjd.

Renoveringarna sniglar vidare

24 tisdag Maj 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Renoveringar, Vin i Languedoc

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag jobbar hemma i sällskap av hantverkarna. Jag framför skärmen och de mer handgripligt. Idag skall det bli en stjärnhimmel över platsen där badkaret skall stå i nya badrummet. Där är det färdigkaklat så när som på några pyttesmå detaljer, så nu återstår bara att få inredningen på plats. 13285804_10154235462308420_2065585273_nEfter dryga två månader med badrumsstök på övervåningen skall det bli skönt att få det klart. Sakta men säkert betas åtgärdslistan av och även de små detaljer som blivit fel tas om hand.

I Murviel får terrassen snart sitt carrelage och jag kommer att åka dit för att vara på plats när arbetet sätts igång. En blixtvisit till får det alltså bli innan det är dags för den murvielska sommarvistelsen. Den nya offerten från ännu en hantverkare stannar på nära hälften av summan på de båda tidigare och det gör mig både lättad och en smula arg.

Jag upplever en köpa-hus-boom nu och bara i Murviel har vi fått flera nya glada bysvenskar och i grannbyarna är det likadant. En och annan mindre nogräknad person verkar ana morgonluft och erbjuder glatt sina tjänster till intet ont anande stjärnögda nyblivna ägare till dessa bedårande om än något bedagade sydfranska renoveringsobjekt. Bara därför skall jag drista mig till att komma med ett, kanske självklart, gott råd att kolla upp dem som erbjuder sina tjänster; det finns många som kan tipsa om hantverkare, som de själva använt sig av och som är både pålitliga och duktiga.

Mellanhänder behöver också kollas upp. Tolk- och översättartjänster erbjuds men det är inte säkert att sagda mellanhänder är tillräckligt insatta i byggsvängen för att kunna fungera som en pålitlig samarbetspartner och då kan det bli fel iallafall.

Och dyrt.

Jättedyrt.

Den här godtrogna och stundtals något naiva bloggarn har länge undkommit just sådana bittra erfarenheter men nu har även jag fått erfara hur det kan svida. Jag hoppas att det blir bra till slut och att vi kan blicka ut från en helt färdig terrass i sommar. Mindre stadda vid renoveringskassa än vad vi hade tänkt men förhoppningsvis lättade.

Så länge inget oförutsett händer i Murviel, har vi inga större, nödvändiga projekt på gång där. Dräneringen bakom huset skall till, förstås och så småningom stensättning av infarten. Det senare har vi satt på vänt på grund av att terrassbygget blev så mycket dyrare än vad vi hade tänkt.

Det gör ingenting. Det duger ändå, så länge.

Jag vill pusta ut renoveringsdammet nu och ägna mig åt semesternjutning, både i det västkustska vistet och i murvelhuset.

Lillprins Bertil har fått poolskor av sina kloka päron,

13296034_10154235587358420_1524409892_n

och idag kom en leverans från Maison Hansby med produkter av avnjuta i havsbrisen på den svenska altanen:

13282818_10154235617988420_10861350_o

Välkommen sommaren; vi börjar bli redo!

IMG_9300

 

 

Sneak preview

19 torsdag Maj 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Inredning

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

Nu går det undan! Papp, bråte och slipdamm…

IMG_0006

… har fått maka på sig för nytt hallgolv, badrumsklinkers – nu med fog! – bokhyllekakel och måttbeställd glasvägg…

Vy från sovrummet
… och ut från badrummet

Framför bokhylleväggen skall ett badkar in och åt andra hållet väntar rummet på porslinsfåtöljen, tvättkommod och dusch:

IMG_0016

I lilla duschnischen, där bara snygga schampoflaskor skall få stå, sitter en överbliven bokhylleplatta:

IMG_0008

Snart, snart är det dags för renoveringspaus i det västkustska huset och vi kan äntligen komma i ordning. Ska bara fixa till det andra badrummet också men medan det pågår får vi iallafall vara ifred på övervåningen. Några klattar färg skall på fasaden också men det känns som en picknick i parken i jämförelse med det kaos som badrumsfixandet skapat.

Under tiden väntar vi fortfarande på att få besked om när carrelaget kan hamna där det skall i Murviel men det är nära nu, tror vi. Bästa bygrannarna hjälper oss att utöva påtryckning för att diverse bakdelar skall fås ur de berömda vagnarna.

Tycker jag att det varit jobbigt?

Lite, kanske, men det är självvalt, världsligt och egentligen inte viktigt alls. Livet bråkar med oss allihop med jämna mellanrum och att lägga energi och engagemang på sådant som dels går att påverka, dels tar form framför ögonen, ger en tillfredsställelse som inte är att förakta. Jag upplever samma tillfredsställelse av se stickepinnar tråckla fram ett intrikat mönster av ylle mellan mina fingrar:

IMG_1737

Behovet av att skapa, att bygga något beständigt och att ha det fint runtomkring sig är tämligen universellt, om du frågar mig. Oavsett vilka uttryck det tar sig.

Jag måste ju hitta ett sätt att rättfärdiga denna det gångna årets renoveringshysteri. Jag lovar att jag sedan bara skall ägna mig åt löpande underhåll när detta är gjort.

Tror jag.

 

Lugnande besked

10 tisdag Maj 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Inredning, Min franska trädgård

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, ,

Carrelagediskussioner. På franska, vill jag bara berätta.

Carrelagediskussioner. På franska, vill jag bara berätta.

Vi kan fortsätta att vara nöjda med terrassbygget. Det behöver inte viftas med försäkringsbevis framför hantverkarnyllen. Det regnar inte in genom den nya muren. Inte heller är det något fel på tätskiktet. Muren är plaskblöt av fukten underifrån och just fukten underifrån är, om än ett besvärligt faktum, något som vi varit medvetna om ett bra tag.

Nu är inte fukt något som skrämmer en fransman från sydligare nejder. Det torkar upp fort i sol och varma fönvindar. Men dränera måste vi. Förhoppningsvis får vi en sedvanligt varm och torr sommar, så att just det arbetet kan få vänta till i höst. Inte vore det kul med gropar och jordhögar när det skall klunkas rosé och småttingar ystert skall upptäcka trädgårdens alla spännande hörn.

Jag tänker i alla händelser inte oroa mig för just den där dräneringsdetaljen nu. Det är trots allt en ytterst världslig sak och det finns viktigare saker att ägna tankekraft åt. Och Murviel måste få vara sänkta axlar, avkoppling och barnslig glädje över gigantiska rosor, växtkraft som spränger, glittrande vatten och fina, fina vänner.

IMG_9896

I väntan på ny devis har det inhandlade carrelaget kompletterats med mönstrat dito att sätta contre-marche; mot trappstegen.

IMG_3880

Det här blir det!

Där är de bara till lyst och ingenting som innebär halkrisk och jag får äntligen en plats att sätta vackert franskt golvklinker – till det facila priset av 113€, dessutom. Prisvärt, om du frågar mig. Hos Perez Carrelage med den vackra adressen Cap Soleil Aire Ventouse, hittade vi det. Så nu kan jag fantisera om hur vackert jag kommer att tycka att det är när jag efter några timmars slöande under en parasoll lojt glider nerför favorittrappan i trädgården och får syn på de genomtänkta trappstegssmyckena upp till terrassen.

Typ, såhär, fast i grå nyanser...

Typ, såhär, fast i grå nyanser…

The proof, som anglofonerna uttrycker saken, will be in the pudding.

När Murviel skingrar tankarna

09 måndag Maj 2016

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Utflykter, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

… då är det effektivare än det mesta. En liten kille i Solna kan ta upp kampen, men i övrigt är det svårslaget. Ibland händer att flyget ner svänger in över Murviel,

Inte alldeles knivskarpt men där är Murviel!

Inte alldeles knivskarpt men där är Murviel!

och då fladdrar det till så där småtrevligt i maggropen. Backkrönet alldeles utanför Beziers, där vinfälten breder ut sig nedanför och byarna Corneilhan och Thézan kantar vägen mot Murviel i fonden, orsakar samma fladder.

13140507_10154200242988420_2126897212_n

Reklamskylten för vindistriktet är utbytt sen sist men annars är det sig likt. Känslan är densamma den också. Kanske bara ännu lite starkare, djupare. Det ger sig inte. Jag tröttnar inte. Jag är inte mätt. Jag vill vara här.

Som vanligt under de korta turerna ner till murvelhuset fylls dagarna med vänner bygrannarna,

Detta bildspel kräver JavaScript.

utflykter,

Vinbonden på Cháteau des Peyregrandes guidar oss igenom sortimentet
…innan han visar oss vägen upp till slottsruinen
i byn Roquessels
Här finns en liten kyrka med vindlande Mama Mia-trappor som tar dig dit uppför berget
Nedanför kyrkan kantas vägen av sarkofager med fantasieggande detaljer…

apéroer, middagar och ett och annat möte med hantverkare. Det är alldeles avgörande att kunna vara på plats när det stökar och projekt terrassbygge ser nu ut att ha fått sin lösning, åtminstone vad gäller att få på carrelagen. Vi blev så styrkta av att med hjälp av Therese och Rolle på D’Oc D’Or äntligen ha fått fatt i en plattsättare som hinner hjälpa oss innan sommaren blir för varm, att det fick bli invigning av sagda terrass.

Nya stolar inhandlades, lilla frukostbordet bars på plats och så avnjöts en lunch i skuggan under lagerträdet. Så bra blir det.

Vädret har uppfört sig mycket bättre än vad alla väderapparna sa innan vi for ner men idag fick de till slut rätt, apparna, och lättnaden över att snart ha en färdig terrass regnade raskt bort. Det regnar in genom den murade väggen under terrassen, nämligen. Eller så håller inte tätskiktet tätt. Blött är det iallafall och om inte det avhjälps med carrelaget på plats, får vi ta fram garantibeviset och vifta myndigt med det framför nyllet på dem som gjort jobbet så här långt. Nya plattsättaren kommer imorgon. Vi får diskutera med honom hur vi bör agera. Förhoppningsvis kan han ge lugnande besked.

Trädgården, däremot, den är en fröjd. Det märks tydligt på växtkraften att mer ljus når ner till de späda plantorna sedan träden runtomkring ansats:

IMG_3857

IMG_3860

IMG_3840

IMG_3838

IMG_3852

Imorgon väntar hemfärd och verklighet. Jag har hämtat styrka och må-bra-energi så att jag klarar mig till nästa gång. Jag har till och med premiärbadat.

13161356_1443234189035976_193959323_o