22 tisdag Jul 2014
Posted in Murvelhuset
… är en lyx. Jag vet. You have proved your point, sun. Jag är tacksam. Jag har inte gnällt, bara konstaterat. Men kan vi nu vara överens om att jag de dagar jag är kvar härnere denna vända skall slippa fundera över om det vore mysigt att äta frukosten ute?
Snälla?
Bonne journée à vous!
21 måndag Jul 2014
Posted in Min franska trädgård, Shopping
Etiketter
Dagen var egentligen tänkt att avslutas med ett besök på cirkus i grannbyn Causses men vi skrinlade de planerna när vinden fortfarande inte mojnat ordentligt när eftermiddagen hunnit bli sen. Vi ville inte uppleva ännu en snöpligen avbruten byfest på grund av att vädret inte sköter sig, så vi bangade. Det skall liksom vara de där riktigt ljumma kvällarna och cikador som skriker ikapp med musiken för att den rätta känslan skall infinna sig. Har blivit bortskämd med att det är så det skall vara. Nämligen.
Jag vet nu inte hur det blev med den saken, eftersom vi inte åkte dit. Men det pågår festligheter där flera kvällar den här veckan, så kanske åker vi dit en annan dag.
Huset har fått lite omsorg istället, efter att jag spenderat några timmar invid poolen med en engelsk dagsblaska från igår som sällskap. När det är så där stilla och lugnt hinner jag tänka en hel del medan blicken sveper över ägorna. Jag blev tvungen att hämta papper och penna för att skriva ner allt snitsigt jag kom på.
Medan jag låg i solsängen och skrev att-göra- och att-köpa-listor, for L iväg till tippen med kartonger och lite utemöbler som gjort sitt och när han kom tillbaka med gedigna betongplattor till markisen, fick jag så många idéer att jag blev tvungen att åka till IKEA i Montpellier framemot kvällskvisten. Där var det soldes/rea och ganska utplockat. Kan undra om det finns någon hugad spekulant på de här skönheterna:
Alldeles invid poolen har det stått två stora terrakottakrukor med gammal jord i alltsedan vi fick huset för två och ett halvt år sedan. Krukorna är spruckna, patinerade och fina men har hittills fått stå där tomma och utan att få visa fram sig i sin fulla glans. Synd, kan man tycka, men det där med växter i krukor är vanskligt när det inte går att ordna med kontinuerlig tillsyn. Vi har inte riktigt tyckt att det är värt det att betala någon för att sköta dem när inte vi är här.
Nu har jag tömt krukorna på jord, spolat av dem och placerat dem på de nya plattorna som håller markisen på plats, spontanshoppat två fejk-växter på IKEA och tänkt ut hur bra det kommer att bli när ”växterna” är på plats. Fast det får bli en cliff hanger på det. Det var redan mörkt när jag kom hem från Montpellier, så ”planteringen” av de nya växterna får vänta till imorgon. Då kan det kanske hamna en bild eller två på resultatet här på klotterplanket. Olidligt spännande, eller hur?
20 söndag Jul 2014
Posted in Byliv, Inredning, Utflykter, Vin i Languedoc
Etiketter
Cabernet-Sauvignon, destilleri, Domaine de Pouzac, Pizzeria Tillou Saint Chinian, Vermentino, Vinmarknad i Saint Chinian
Halvtio surplade vi i oss det första vinglaset idag. Nu kan vän av ordning kanske tycka att det är aningens dekadent att börja söndagsmorgonen med alkohol men det kändes fullkomligt naturligt, kan jag berätta. Idag var det nämligen vinmarknad i Saint Chinian igen och rutinerade som vi hunnit bli, var vi på plats tidigt och undvek de stora horderna av både in- och utsocknes besökare. För det är en populär marknad, även när inte vinet flödar och besökarna går omkring med vinglas runt halsen.
Påfyllning i vinglasförrådet
Jag tycker om den här marknaden och har försett mig med både matvaror, vin, korgar, tvålar, kläder, lavendel och bröd under mina besök där. Och bordsdukar:
Jag älskar dem! Tjocka, vackra, brokiga men inte alls så där polyestergrälla som sådant kan vara när de dyker upp på platser där turister flockas. En av dukarna, den med tuppar och hönor, har jag sett och nypt i varje gång jag varit i Saint Chinian utan att den fått följa med hem. Idag gick det inte längre. Jag langade fram mina sista kontanter, gjorde damen med dukarna mycket glad och vandrade därifrån, med både tuppduk och presentduk i en triumfatorisk påse i handen.
Vin blev det därför inte så mycket av. Pengarna tog slut. Men tre flaskor från en domaine i Ceps, i närheten av Vieussan skramlade jag ändå ihop till – det var ju trots allt för vinmarknaden vi åkte dit.
Det var reprisernas dag idag; vinmarknaden har vi varit på förut och dagens lunchställe testade jag förra söndagen med S och E och blev positivt överraskad av hur gott och fräscht det var.
Maten är trots kommersen och närheten till marknaden god, omsorgsfullt lagad och dessutom riklig.
Varsitt glas vin till lunchen, kanske?
Skulle inte tro det.
Men vatten, du blir törstig av ett par timmars degustation.
Och vädret? Det började naturligtvis regna och åska, så att jycken fick stora skälvan och salladsdressingen blev utspädd.
Fast vi kröp in under ett parasoll, beställde in varsin kaffe och tittade på när marknadsgatan tömdes på besökare som flydde undan regnet. Så särskilt kallt är det ju inte ändå och vi börjar bli luttrade. De flesta av denna sommars stora event – femtioårskalas, Petetas, nationaldagsfirandet och nu stora vinmarknaden – har drabbats av öppna himlar och virvlande vindar, så nu planeras kommande festligheter med en plan B vidhäftad, om det skulle regna. Känns ju igen, på något vis, fast vid andra sådana tillfällen har jag befunnit mig betydligt längre norrut.
Det är arbetsamt med allt vin och allt regn, så väl hemma vilade vi upp oss en stund innan det var dags för nästa punkt på reprisprogrammet; vinprovning hos Laurent Bonnet i Pouzac. Det är alltid trevligt där och även denna gång fick vi med oss fler lådor vin än vad vi hade planerat. Dessutom skickade Laurent med oss flaskorna vi provat! Åtta stycken, närmare bestämt, som vi och herrskapet H delade upp sinsemellan. Allt kommer vi inte att hinna eller orka dricka upp, eftersom de är öppnade och det är nog heller inte tillrådligt. Men en fin gest var det.
Vi fick också en guidad tur på vingården, där renovering av det gamla destilleriet pågår.
Sprit går det dock inte att tillverka där längre – maskinparken är över hundra år gammal och tappkranen plomberades på1930-talet, då det inte fanns någon son som kunde ärva tillståndet för sprittillverkning. Så fungerade det då; sprittillståndet gick i arv från far till son och fanns ingen son, drogs tillståndet in. Laurent skall istället göra ett litet museum av det och erbjuda besökare ett helt paket av upplevelser när de kommer för att smaka hans vin. Gites har han också och planer för hur den verksamheten skall vidareutvecklas. Kreativiteten är påtaglig och det är nog tur för konkurrensen bland vintillverkarna är mördande och du måste nischa dig för att överleva. Laurent vill ha småskalighet och sälja till besökare som kommer till gården, så att han kan vara på plats och ta emot barnen när de kommer hem från skolan. Dottern och sonen är hans ögonstenar och det lyser om honom när han berättar om dem.
Det är mänskligt, personligt, familjärt och väldigt, väldigt trevligt på Pouzac. Och vinet? Jotack, gott. Köpte en låda friskt Vermentino och fint rött Cabernet-Sauvignon som doftade friskt av hallon. Och en låda rosé blev det visst också.
Imorgon kommer solen tillbaka igen. Or so they say.
M plockar fänkål på vägen hem
18 fredag Jul 2014
Posted in Byliv, La voiture
Etiketter
besiktning i Frankrike, bilimport, bilverkstad, Crédit Agricole, La voiture, Société Marsellaise de Crédit
En och annan som hängt vid mitt klotterplank ett tag minns kanske mina bekymmer med bilen förra året.
Kanske minns ni också hur lättad jag var och hur rentvättad bilen blev av bara farten, när jag äntligen fick hämta den fixad och fin från verkstan. Sedan har den stått i garaget härnere. I våras fick vi låna ett batteri på Léas, eftersom bilens egna hade laddat ur under de månader den stått stilla. När vi fick igång den igen, fungerade fjärrlåset som genom ett mirakel. Fjärrlåset slutade annars att fungera drygt ett år tidigare. Härligt med saker som lagar sig själva, tycker jag.
Nu har den körförbud. På hemmaplan, alltså, eftersom den inte besiktigats på utsatt tid. Så vad göra? Importera in den till Frankrike, förstås och sköta besiktningen här. En liten teknikalitet bara, sen kan vi tuta och köra! Den är ju i övrigt så servad, lagad och fin.
Trodde vi, ja.
L for iväg till en verkstad i Thèzan en tidig morgon förra veckan för den nödvändiga besiktningen inför import. Han kom tillbaka med ett besiktningsprotokoll med tre allvarliga anmärkningar och en anmodan om att se till att få det fixat inom två månader, annars får den franskt körförbud också. Ett av de större felen handlar om en fuskreparation som gjordes hemma i Sverige för flera år sedan, efter att jag haft ett close encounter med en illgrön garagepelare i Liljeholmen. Hur reklameras sånt, undrar jag? Preskriberat, bergis.
Nu har en bilreparatör i byn förbarmat sig över skrället. Och kontaktat Ford i Béziers, där bilen hälsade på ett antal gånger i höstas, för att försöka få fatt i de delar som behövs för att få den i körsäkert skick. Sist det begav sig tog det åtskilliga veckor. Ford är tyskt, berättade de då. Det tar tid att få delar fraktade från Tyskland till Frankrike, berättade de vidare.
Kan jag tänka mig – de ligger ju så långt ifrån varandra, länderna, så det måste ta tid – sa jag inte men tänkte.
Imorse gick vi till banken i byn – Crédit Agricole – för nu har vi tröttnat på den vi har – Société Marsellaise de Crédit – och skall byta bank. Vi tänker att krånglar den, är det lättare att bara kunna kvista förbi och få det fixat, istället för att behöva åka in till Béziers och reta upp sig på bristen på parkeringsplatser.
Sickna problem!
Snart blir det djur med skal till middag. Svårt att reta upp sig på det.
16 onsdag Jul 2014
Posted in Inredning, Inspiration, Min franska trädgård
Etiketter
Jag menar, titta bara! Hur skall jag nu kunna städa och fixa?
Skinnflådda fingrar. Ull är vasst!
Hög skaderisk när nosen skall på plats
Nålen gick rakt in där den inte skulle…
Det får nog bli ett antal vilodagar efter all ansträngande tovning, så att de hemska såren får läka. En kan inte vara nog försiktig med öppna sår i denna värme!
Om jag överdriver?
Kanske lite bara…
I alla händelser har vi blivit varse att det är mer arbete än vad en kanske skulle kunna tro och det går som sagt hårt åt händerna som blir ganska svampiga efter ett antal timmar i såpavatten och med bångstyrig ull överallt. Men gårdagens skepsis över de oformliga ullklumpar som utgjorde vårt work-in-progress ersattes gradvis under denna kursens andra dag med glad förvåning. För under våra händer visade sig ullen till slut vara ytterst samarbetsvillig och jisses så imponerad jag blev till slut över vad mina ”kursare” åstadkom:
Sandras tornseglare
… och Lottens!
Bittes söta ängel Gloria, som jag först trodde skulle bli en vinkylare
Och den här ljuvliga skapelsen med tovade ullägg i krävan!
Och så min draghund då, som jag inte riktigt vet vad den liknar; en råtta? Eller kanske en kanin? Eller finns där möjligen en aldrig så liten likhet med en cairnterrier…?
Wilda var i alla fall mycket skeptisk när de träffades första gången. Först gick hon fram och nosade, så morrade hon, tog några steg bakåt och morrade igen.
Hatten, vinkylen och grytunderlägget hann vandra iväg innan jag fick några bilder tagna, men jag kan lova att de blev bra.
Vi fick mat också. Arne, som till vardags annars mest ägnar sig åt att mura, stod vid grytorna medan vi tovade. Det gjorde han förra året också när vi hade spa-dag i trädgården.
15 tisdag Jul 2014
Posted in Inredning, Inspiration, Min franska trädgård, Murvelhuset
Etiketter
… alldeles timmarna efter att två ljuvliga favoriter tagit flyget tillbaka till Sverige. Jag låter rummet där de sovit stå ett tag till för att påminna mig själv om att de faktiskt alldeles nyss var här och sedan kastar jag mig ut i trädgården för att tova ull tillsammans med Rakel Persson och de andra.
Rakels visningsfågel flög upp i trädet. I magen har den små tovade ägg!
Rakel håller kurs i vår trädgård i dagarna två och tämligen kvickt tar koncentrationen överhanden och stångar bort det lite modstulna som drabbade mig i bilen hem från flygplatsen. Det skapas i ull! I frustande värme. Jag borrar ner näsan i ullen,
luktar på den och kramar den innan den försiktigt rivs i strimlor som lindas runt hundkroppen i skumgummi, som utgör stommen till min skapelse; en draghund som skall läggas på golvet vid dörren i vinter. De är liksom inte byggda för kalla vintrar, de franska stenhusen.
För sent inser jag att jag dragit på mig ett något för stort projekt men strunt samma! Det är lustfyllt, härligt och kreativt. Och det luktar gott av blöt ull och såpa. En bättre idé än vad en kanske kan tro, att tova ull när kvicksilvret stiger, skall det visa sig.
De halvfärdiga alstren har fått flytta in i poolhuset under natten
Den långa grå korven, dvs draghunden, får sällskap av tornseglare, hönfåglar och ett blivande grytunderlägg
Imorgon skall de färdigställas. Kanhända blir det en bildkavalkad på det i en blogg nära dig!
14 måndag Jul 2014
Posted in Byliv
Byfest nummer två regnade just bort och tidigare ikväll satt vi snopna inne på Taverne de Lea och såg både parad och fyrverkerier regna bort, trots att vi haft en fin dag och att värmen återvänt.
Antiklimax är bara förnamnet och jag kan inte låta bli att undra över vad de franska vädergudarna sysslar med. Vi svenska vikingar tycker att den där lilla kvällsskuren inte borde ha stoppat festligheterna men för en sydfransos är det naturligtvis något alldeles oerhört att det regnar när det skall firas nationaldag.
Mitt i juli.
När cikadorna normalt bråkar och värmen dallrar till långt in på kvällen.
Temperaturen var det nu inget fel på men borgmästare Norbert bröt upp vid tio-tiden och vi expatrioter samlades sedvanligt i murvelträdgården – förutom de som tittade på VM-finalen, förstås. De hamnade i soffan inomhus.
Inte blev det som vi hade tänkt men vad gör väl det, egentligen? S&E är här, liksom fina bygrannarna, så inte var det så förfärligt ändå? Även om en fackelparad genom byn med avslutande fyrverkerier hade suttit fint.
Jag kryper till kojs nu. Imorgon kanske jag berättar om dagens utflykt till St Chinian.Om jag känner för det.
13 söndag Jul 2014
Posted in Min franska trädgård, Utflykter
Etiketter
Molnen skingrades till slut och vi har haft två dagar som skött sig riktigt bra. På äktsvenskt manér har vi naturligtvis genast kastat oss ut i solen, plöjt längder i det turkosa, ätit lunch under markisen, så middag under samma markis för att sedan dröja oss kvar tills timmen blev natt.
Somliga av oss är dock av mer rastlös natur och började istället gårdagen med att åka till brädgården för att införskaffa virke till brunnen på vars murkna lock två småflickor dansade för två år sedan. Vid det tillfället visste vi inte att brädorna var murkna men det var inte så roligt att bevittna den dansen iallafall. Brunnar är otäcka saker. Brunnar kan sluka små barn i ett nafs, i synnerhet om det sedan visar sig att dansen var betydligt farligare än vad vi först förstod, även om det gick bra den gången. Att vi låtit det gå två år utan att vi fixat den, är därför inget att vara stolt över och kan bara förklaras av att murvelträdgården ännu inte haft små barn på besök så särskilt ofta. De dansande flickorna förstod tämligen genast att de behövde leta upp ett annat dansgolv, så vi slappnade av och ägnade oss åt annat än brunnslock.
Men så kom E och då händer det grejer! På några timmar var det klart. L planerade, körde och måttade – E snickrade och gav sig inte förrän det stadiga locket låg fast förankrat över den mörka vattenspegeln:
Det är otroligt skönt att det är fixat nu! Flera saker som behövt åtgärdas för att göra hus och trädgård säkrare är därmed avklarade. Grinden mot gatan är hundsäkrad, garageporten är trafiksäkrare, fönster- och trappräcken är nya och stadiga. Näst på tur står grindar och räcken kring trädgårdstrapporna. Och en mur mot grannen vid poolhuset.
Fast idag struntade vi i sådant och for till Gorge d’Heric istället. Alla njöt av det – var och en på sitt sätt:
Mat är gott och raviner gör dig hungrig. Plura gjorde grillad makrill med dijonsenap på TV för ett par månader sedan och det gjorde han rätt i, för det är riktigt gott. Med grönsaker till och lite Picpoul som glömts kvar i frysfacket sedan igår och därför smakade extra krispigt, slank middagen ner utan några större bekymmer.
Så ett kvällsdopp innan vi bänkade oss framför fotbollen men då var de två badmästarna så frusna att de kurade ihop sig under ett täcke med varsin kopp te. Den där franska värmen om kvällarna har inte riktigt kommit tillbaka ännu. Det är skönt att sitta ute men inte så varmt att du måste bada för att få svalka.
Fast ganska härligt ändå med det där kvällsdoppet!
Murvielklotter 