… när det är vide grenier i byn och jag beger mig dit och hittar de allra mest utsökta och roliga små saker. Lycka är också att träffa Colette som bor i Cazouls och har ett litet hus i Olargues men som nu på grund av sina onda knän måste lämna ett av sina hus och ta farväl av några av alla de fina saker som prytt hennes två hem. Vi pratar franska, vi pratar engelska, vi slänger till och med in några svenska fraser, eftersom hon i sin ungdom besökt Sverige – Småland, närmare bestämt – och förälskat sig i landskapet och de röda små husen. Sin man, berättar hon, träffade hon dock på språkresa i England. Hon förälskade sig inte bara i honom utan i hela ön. Så pratar vi om språkinlärning och hur svårt det kan vara och jag berättar om Bertil, som skall få sitta i den fina stolen jag köper av henne:

Så flyter samtalet över på termiter och hur de otäcka rackarna bäst bekämpas. Naturligtvis vet Colette besked och ger mig receptet på miljövänlig termitbekämpning. Två delar ättika och en del bikarbonat skall enligt uppgift klara att hålla de hungriga termiterna stången. När jag till sist skall slita mig därifrån, efter att Colette prutat ner stolen från 45€ till 15€ (jag hade inte ens tänkt tanken), får jag syn på en liten spegel och med den under armen säger jag au revoir till Colette och traskar vidare mot nya fynd.

Både stol och spegel är nu ymnigt penslade med dödskallegiftigt xylophen för jag fegar och törs inte chansa på att Colette har rätt om bikarbonatet och ättikan. Termitskräcken är för stark för det.

Jag hittar Sandrine lite längre upp i gatan och köper på mig barnböcker på franska. Tanken är att både jag själv och besökande barn skall inhämta franskkunskaper med hjälp av dem. Det skall bli fantastiskt skoj. Bara en sån sak som att hitta Nils Holgersson översatt till franska på en filt på gatan i Murviel; vilka är oddsen?

Jag kände mig nästan triumfatorisk när jag väl hemma i murvelhuset packade upp mina fynd. Måste bara skaffa fler hyllor att ställa alla barnböckerna i.

Ett annat loppisfynd fick jag häromdagen, när loppisexperten V letade upp ett paraplyställ på Emmaus:

Ett sådant har jag varit på jakt efter i närmare tre år; jag såg ett liknande första gången på ett B&B i Skåne när hela föräldrakollektivet for till Svalöv, där dotter S med vänner levererade kultur på hög nivå. Nu står det i Murvelhuset – tack V; du är en formidabel bonusfru!

Tidigt imorse kom carrelaget till terrassen. Det blir lite lätt trafikstockning på gatan när en överdimensionerad lastbil skall leverera en pall med klinker. Allt är förstås automatiserat och jag hade inte behövt vara orolig för den vackra, om än rostiga gamla grinden, för pallen svingades med stor precision över det smidda grindhuvudet och landade ordentligt åt sidan. Jag blev smått murvellycklig, både över precisionen och det faktum att leveransen kom så tidigt att den inte störde min inplanerade fransklektion.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni förstår ju själva att det inte alls var svårt att skrynkla ihop läppen och börja vissla entusiastiskt. Här går det som på räls, vill jag lova!

Jag unnade mig därpå en lång härlig lunch alldeles solokvist, innan jag for vidare mot Magalas med en nogsamt nedskriven inhandlingslista i högsta hugg. Här skulle inhandlas både termitmedel, sandpapper toaflottör, grön ståltråd, ättika och bikarbonat. Allt och lite till hittade jag. Lyckan visste inga gränser.

Väl hemma igen vidtog en del pyssel. Pallen med carrelage gick inte att motså, så jag packade upp en kartong och lade ut fyrkanterna på terrassen för att se hur de kommer att ta sig ut.

Plattorna är sträva för att de inte skall bli hala vid regn och de är ljust gråmelerade och kommer att bli så bra, trots att de varken är mönstrade eller av olika storlek, som jag från början hade tänkt mig. Inser att det som blir fel ändå till slut kan bli rätt. Himla tur.

Allra lyckligast är jag kanske trots allt över mitt fantastiska rörmokeri. Nu är flottören utbytt, läckaget åtgärdat och toacisternen fylls med vatten i en rasande fart.

Det ni, det är sann murvellycka, det!

Imorgon åker jag tillbaka till Sverige.

Åker jag hem?

Joråvars, jag åker från murvielhemma till sverigehemma.

Fint, sånt.