Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: Jycken

En annorlunda försommar

19 tisdag Jun 2018

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère, Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget, Renoveringar, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Degerfors Bed&breakfast, stenläggning i Murviel

… är det, onekligen. Vädret är bara en faktor men nu verkar just väderordningen till slut vara återställd. Om några dagar är det midsommar och vinden viner runt knuten igen. Temperaturen är betydligt beskedligare och lockar inte längre till uteliv några längre stunder. Som det brukar vara runt midsommar i Sverige, med andra ord.

För bara en dryg vecka sedan åts lunch på bryggan

Picnic på bryggan med Sus, juni 2018
Picnic på bryggan med Sus, juni 2018
img_7237

och vattnet var såpass varmt att till och med jag badade. En urtidig frukost avnjöts på terrassen,

och middagarna åts självklart utomhus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utflykten med personalen till Hunnebostrand blev näst intill magisk, med de vackra västkustvyerna i slösande sol;

img_7253
img_7269
img_7267
img_7263
img_7275

Så inte längre, alltså. Jag börjar ställa in mig på annalkande höst, trots att vi ännu inte passerat midsommar men med en hel månads högsommarvärme bakom oss känns det lite så.

Det vilar ett märkligt vemod över huset på ön och det har egentligen mycket litet med väderomslaget att göra. L går på kvällspromenader ner till havet. Ensam. Utan hund. Det är ledsamt och tomt.

Jag har avbokat färjeresan med hundhytt och istället bokat flyg ner till Murviel och jag kan inte riktigt glädjas åt det lika mycket som jag brukar. Fast jag längtar förstås dit ner ändå. Där har för övrigt vindarna också vänt och vädret har hittat sitt rätta, sommarvarma jag. Huset fylls just nu med Susanna & co, som precis som förra året skall fira midsommar där.

Med den återställda väderordningen har också det kraftigt försenade stenläggningsarbetet i murvelträdgården äntligen tagit fart och midsommarfirarna kommer att tvingas stå ut med bullrigt markarbete ett par dagar. Men sedan skall det vara klart. Inte bara vi drar en suck av lättnad; även Bertrand, som hann hota med drastiska åtgärder innan förra måndagens sms med de många utropstecknen efter ”It’s done” och ”Incredible” kunde ackompanjera den triumfatoriska bildsviten med de allra vackraste vyer en plågad trädgårdsmästare kan tänka sig:

img_7353
img_7351
img_7352
img_7354

Jag är nyfiken på det färdiga resultatet. Det skall bli oerhört skönt att slippa härja med den rostiga grinden som i alla år ständigt fastnat i gruset innanför.

Juni har annars mest handlat om resor. Många och tämligen långa sådana och med krav på åtskillig planering och förmåga till flexibilitet.

Mamma har firats och alla barnen och de två småprinsarna prioriterade sin pigga mormor/oldemor, som i födelsedagspresent fick ynnesten att hänga med dem allihop.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi tog in på Degerfors B&B och jag njöt av att ha dem omkring mig. Tillsammans for sedan jag, mina två äldsta och småprinsarna till Stockholm, medan S tog sig tillbaka till Göteborg för att förbereda den förestående avfärden mot franska nejder.

Jag är tillbaka på ön, som sagt, och knyter mödosamt ihop läsårssäckarna. Även veckan efter midsommar är fylld av planerat arbete men sedan bär det av igen.

Till Murviel.

Till varma kvällar, bad i poolen och en massa umgänge med gamla och nya bygrannar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så skall jag gosa lite extra med Wildas släkting Aska, som denna sommar skall flyga ner med sin matte i flygburen hon ärvt efter Wilda. Det blir bra.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Wilda…

12 tisdag Jun 2018

Posted by murvielklotter in Jycken

≈ 5 kommentarer

Älskade, älskade lilla pälsdjur. Stilla och lugnt somnade du i min famn idag.

Alltid med oss. Alltid så trygg. Så oändligt tomt utan dig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Glass- och ballongdagar

10 söndag Jun 2018

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, Jycken, Om dagsläget, Reminiscenser, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

barnbarnsmys, Barndom, Det gamle huset, Gaustatoppen, Tinn Telemark

…dyker upp, rätt vad det är. Jag tar vara på dem, njuter i fulla drag och försöker hålla kvar känslan efteråt så länge som det bara går. Min älskade äldsta myntade begreppet när jag senast var i Solna hos mina barnbarnsprinsar. Det var min födelsedag, solen sken, det var varmt och efter att vi lämnat stora Lilla B på Föris, tog vi mini-B med oss till Ulriksdals trädgårdar och deras gigantiska pelargonhav.

Vi åt lunch i trädgårdscafét och Mini-B strålade ikapp med solen, till våra bordsgrannars stora förtjusning. Det inhandlades blommor med dito krukor; troligtvis mycket dyrare där än hemma på ön men det gick inte att låta bli.

Jag fick födelsedagsmiddag av den skicklige svärsonen, tårta och glass. Fast inga ballonger. Det blev liksom glass- och ballongdag ändå. Allt annat än B1 och B2 försvann långt bort. Allra finaste pojkarna har den effekten, alldeles utan ansträngning. De bara är.

Finast i världen.

img_7072
img_7036-1
img_7067
img_7050

Jag liksom laddade för en vecka långt bortom glass och ballonger förra helgen. Hemma på ön fanns Wilda, som precis av veterinären fått beskedet att det är dags att säga hej då till alla mattar och hussar. Hon är fortfarande med oss men hon skall snart få somna och jag är sorgsnare över det än vad jag hade kunnat föreställa mig. Men brorsorna höll mig på gott humör ändå.

Framför mig låg också resan till Norge och ett annat avsked. Det blev fint på alla sätt men jag är tagen av det. Min barndoms Tinn väckte så mycket känslor att det blev svårt att sortera dem alla.

Min onkel ligger nu i graven bredvid min bestefar och hans föräldrar. Det är 99 år mellan bestefars mammas dödsdag och hennes sons. Han var bara ett år gammal när hon dog men själv blev han nästan hundra. Etthundraarton år senare dör hennes sonson och tanken svindlar. Min onkel fick uppleva både barn- och barnbarnsbarn och det måste ändå betraktas som en fantastisk ynnest!

img_7131
img_7117-1
img_7127
Tre munkar sade hejdå till Oleman - barnbarnsbarnet Even undrade om den äldste av dem var "en dame"! Han hade ju "kjole"...
Tre munkar sade hejdå till Oleman – barnbarnsbarnet Even undrade om den äldste av dem var ”en dame”! Han hade ju ”kjole”…

Att återse det gamle huset, där mamma och Oleman växte upp, är som att göra en tidsresa. Utsikten genom fönstret i vårt sommarsovrum, tavlorna som alltid hängt på väggarna, det pyttelilla köksbordet, som jag tyckte var så stort när jag var liten, doften från alla timmerstockarna, knarret i golvet, vedspisen i köket och ljusspelet genom de gamla fönsterglasen; det är verkligen ett helt annat hus, men känslan är densamma som den jag känner i murvelhuset; strävsamma liv har levts på båda platserna och landskapet runtomkring är lika andlöst vackert.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På hemvägen fick vi stanna gång på gång. Välbekanta vyer behövde få fastna på min kameralins och jag hade svårt att slita mig. Det var länge sedan sist, men Gaustatoppen i fonden och Tinnsjön i botten av dalen ser ut precis som de alltid har gjort. Det dramatiska landskapet drar i mig, berättar att här finns rötterna, här hör en del av mig hemma. Jag tycker om berg. Norska, såväl som sydfranska. Berg är barndom och trygghet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På väg hem fick jag softis med krokant. Inte på det vanliga stället på Kongsberg, där pappa alltid stannade för en rökpaus, utan på en bensinmack i Drammen. Det gamla stamstället är borta, eftersom vägen fått en ny sträckning.

Alldeles förskräckligt, tyckte jag, som sett fram emot den episka kongsbergsglassen. Bensinmacksditon var inte alls lika krämig och god men krokanten smakade åtminstone som den alltid gjort.

Några arbetsdagar följde innan det blev helg igen och jag fick hänga med den här stjärnan! Skärhamnsmacka på bryggan, premiärbad (för mig) i ljummet hav och middag på terrassen med rosé från Languedoc i glasen – två glass- och ballonghelger på varandra, alltså. Fina grejer mitt i allt det som tynger och är vemodigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag stryker min lilla vovve över den mjuka pälsen och hon tittar på mig med sin kloka, alltmer skuggade blick och jag försöker acceptera att så mycket av allt det som känts självklart inte längre är just det.

Løvetandvin (maskrosvin, alltså!) från 1934 får agera slutvinjett på detta något röriga inlägg – representativt för de två veckor som gått sedan jag senast skrev, kanske. Jag sorterar tankarna medan jag skriver.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Paus från svenskt höstrusk

13 fredag Okt 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, grand-mère, huset på ön, Jycken, poolliv, Renoveringar

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Simskolan Blåvalen, välkomna gäster i trädgården

Nu bär det snart av igen. Mot några dagars paus från höstkylan som oåterkalleligen fått fäste. Ner till Murvelhuset för att lite ordentligare städa undan den gångna säsongen, för att slipa och måla det regnsaboterade utebordet,

Inte toppen…

packa ihop och skydda madrasser och kuddar som bjudit på mjuka latmaskplatser i solen och för att diskutera fortsatta arbeten i trädgården och huset med våra fabulösa hantverkare. Och för att förhoppningsvis få njuta av lite sydfransk variant av höstsol och kanske få till ytterligare några längder i det turkosa innan jag drar över vintertäcket och stänger ner badparadiset för i år. Den har för övrigt fått ett nytt namn, vår pöl; Linus och Moa har varit snälla och passat pölen den senaste veckan och enligt uppgifter från säker källa har inlärningskurvan vad gäller simkunnighet varit hög. Låt mig presentera Simskolan Blåvalen och de målmedvetna adepterna:

Linus och…

… Moa, fotograferade av päronen

Ingen ny resa ner efter denna är inplanerad på hitsidan om nyåret och det är alltid en smula trist. Men det är mycket annat som pockar på min uppmärksamhet nu och det blir dessutom  till slut för jobbigt att flänga för mycket fram och tillbaka, hur mycket jag än längtar. Och hunden får klåda av stress över mitt flängande, så nu har hon satt ner tassen och då är det allvar!

Till Solna kommer dessutom snart en liten lillebror och honom måste jag snusa på. Storebror Bertil och jag skall unna oss en höstlovsresa med tåg till Göteborg och besök på Alfons Åberg hus, fika på konditori och spårvagnstester. Kanske tar vi in på hotell och beställer rum högt upp, så att vi måste åka hiss också. Flera gånger, dessutom.

Och huset på ön… Nästa månadsskifte är det dags för vardagsrummet, sedan är de invändiga renoveringarna klara. Ungefär samtidigt drar fixet med altanen och stenläggningen av bilplatsen igång,

innan vi sätter punkt för de stora arbeten vi planerade för när vi flyttade västerut för drygt två år sedan. Det skall bli väldigt skönt när det är klart.

Så jobbar jag också, förstås. Både på den lilla gymnasieskolan och på distans från ön eller från solnakontoret, som Bertil i sin oerhörda godhet upplåter åt sin mormor.

Jag har för första gången någonsin känt stress över en förestående resa till Murviel men nu känns det bra. Axlarna börja trilla ner, det är ordnat för hunden och nästa veckas distansarbete är planerat. Imorgon blir det ännu en tidig morgon för att med tåg ta mig till Stockholm för vidare färd mot Skavsta men kvällen är fin, räkmackan uppäten och det är skönt med några lugna kvällstimmar hemma innan avfärd. På näthinnan dröjer sig vyn från morgonens promenad med hunden kvar…

Det är bedövande vackert på Tjörn, oavsett temperatur, väder och årstid.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

På bilpromenad genom Europa 

26 måndag Jun 2017

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bil genom Europa med hund, stau

Alltså, bokstavligt talat. Vi borde ha varit i trakten av Dijon ikväll men vi är i Metz, nästan trettio mil och 2 femtedels dagsetapp längre norrut. Men vi har varit ute på vägarna i elva timmar, för köeländet, som började redan innan vi hunnit över bron från Tjörn i söndags morse,

förföljde oss genom Tyskland också med många timmars försening som följd.

Det var en för mig ny rutt i år, via Bremen och Luxemburg istället för via Heidelberg och Mulhouse och vi konsulterade både nyinförskaffad kartbok och Gps flera gånger om för att inte hamna fel.

Det gjorde vi nu inte heller; hamnade fel, alltså, men vägarbetena avlöste varandra, så vägen hem blir en annan, för att undvika de värsta fällorna.

Men hotellsängen är skön, temperaturen utanför det luftkonditionerade rummet av sommarkaraktär och doggarna så fenomenalt tålmodiga och komiska att resan ändå går som en dans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sickna världsvana madamer! Klart en står ut med några timmars bilköer för ynnesten att få semestra med dem!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Junikaos, regn, midsommar och tidvis hård vind

24 lördag Jun 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, Nordens Ark, nostalgitripp, roadtrip, Smedbergs gård

Det börjar dra ihop sig till avfärd mot Murviel och packning av bil har planerats i flera steg. Jag reflekterar över vad som har fått följa med på de senaste fem årens bilfärder söderut och kan konstatera att den parafernalia som hänger med ständigt ändrar karaktär. Jag tänker också att den tullare som eventuellt skulle välja ut min bil för en extra kontroll skulle få problem att förstå sig på vem som packat ihop pryttlarna. Eller vad sägs om den här listan;

En kudde i form av en norsk flagga – en pryl som jag kastat längtansfulla blickar på hemma hos mamma och som nu skall få hjälpa till med att påminna om mitt norska arv tillsammans med två söta skinnband med en norsk översättning av Les Miserables.

Det är fullkomligt självklart för mig att båda kommer att göra sig alldeles särskilt bra i Murviel. Blöjor och välling får också följa med, liksom bilbarnstolar, två raggiga hundar,

Två dogmadamer på fransk semester

ett skoställ, en god vän, fler ljusslingor, en hel arsenal solkrämer, ett sofföverdrag från Bemz, fler badlakan, kuddfodral i frotté och…

Tja, hur intressant kan en packlista vara egentligen? Men i ett anfall av litterär hybris tänker jag mig att ni liksom jag skall se intertextualitet i inlägget och likt Strindbergs Ett halvt ark papper tolka det som är mitt liv i listan över saker som får följa med till min franska favoritplats.

Att murvelhuset skickar iväg mig på nostalgitripper till en barndom från längesedan, till exempel. En lika märklig som oväntad effekt av tillvaron i det franska vistet. Eller kanske ändå inte.

Att jag är mormor och får barnbarn på besök.

Bertil motionerar morbror E på Skansen.

Att allt fler småttingar med spring i benen numer far runt i murvelträdgården.

Att doggen är still going strong och skickar iväg mig på ännu en roadtrip genom Europa, för med skall hon. En hel sommar utan henne är otänkbar.

Bästa resesällskapet sommaren 2013

Att doggens släkting och hennes matte också har transportbehov och att vi gör gemensamt slag i saken och att jag därmed inte kör ensam.

Åsa och Aska på hotell

Att vi badar och solar och att vemhelst som vistas i solen vid poolen hos oss avkrävs löfte om att inte bränna sig och bete sig farligt under de livgivande solstrålarna.

I år tar vi inte vägen om Heidelberg, eftersom E nu flyttat därifrån, utan skall försöka oss på en annan rutt. En övernattning i Colmar kanske det blir istället?

Samtidigt avslutas en minst sagt hektisk och spännande jobbvår. Häromdagen träffades nya Dinglegymnasiets personalstyrka för en liten kick-off på Smedbergs gård i Håby. Representanter från Nordens Ark fanns också med för att diskutera framtida samarbeten och bäst vi sitter där och diskuterar viltvård, jägarexamen, lantdjur och betesängar,

så drabbas jag av en lika märklig som mäktig känsla av samhörighet. Jag, en språkfröken med lejonparten av livet hittills tillbringat i storstaden, tycker att det är fullkomligt naturligt att prata kossor, får och jakt. Vi är i min farfars födelsetrakter och jag tänker på honom som jag aldrig träffade, som hann bli vuxen innan förra seklet började och som jag egentligen vet väldigt lite om. Men flera av hans söner – en av dem min pappa – jagade, brukade skog och hade lantbruk inte långt ifrån där jag nu hamnat.

Sven, Ingvald, Werner, pappa Erik och hans tvillingbror Ernst

Farbror Ingvald med sin häst

Det är slutna cirklar. Ett sorts komma hem som knockar mig, som jag inte alls var beredd på men som jag mår så gott av. Må gott, säger de här; inte må bra.

Norgenostalgin har flyttat till Murviel. På västkusten känner jag mig nära min sedan många, många år saknade pappa.

Rötter och hemma. Viktigare än vad vandraren i mig någonsin förstått, och slumpen, den har jag undermedvetet styrt själv. Det vet jag nu med bestämdhet.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Husdjur – älskade och inte lika älskade

04 lördag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Anticimex, hemmakontoret, husmöss, livet som husägare, skadedjurbekämpning

Nu när jag ibland får njuta av den oerhörda ynnesten – varaktig eller bara tillfällig – att jobba hemifrån vid mitt köksbord, finns Wilda vid min sida hela tiden,

img_7437

och både hon och jag älskar det. Det lilla pälsdjuret fyller snart tretton år och föga anade jag när vi hämtade hem henne från Blekinge i maj 2004 hur innerligt älskad hon skulle bli. Men så är det; åtta dryga kilon cairnterrier har blivit en så självklar del av våra liv att jag inte orkar tänka på hur livet utan henne en dag kommer att te sig.

Lika älskad som det lilla pälsdjuret är, lika förfärad är jag över de objudna små husdjur som nu gjort oss sällskap i huset på ön. Jag skrev om dem för några blogginlägg sedan. Vi har misstänkt ett tag att de kanske letat sig in och bestämt sig för att bosätta sig i vår delvis nyrenoverade källare. Det började med lilla B:s bilbarnsstol till mormorsbilen, vars säkerhetsbälte fransat sig och såg misstänkt avgnagt ut, och fortsatte med spillning på tvättstugegolvet när vi kom hem från vår nyårsvistelse i Murviel. Musskrämmarna har suttit i källarkontakterna ett tag men helt säker på deras effektivitet är jag inte. Jag klarar inte att ta död på de trots allt ganska så näpna små gynnarna, hur mycket elände de än kan ställa till med. Bättre då att försöka skrämma bort dem med för små musöron ett alldeles olidligt oväsen.

img_7469

Att liksom ge dem chansen att hitta värme och skydd någon annanstans än i vår källare.

Hos grannen, till exempel.

Att ringa till Anticimex för att få hjälp har funnits med på vår to-do-list i några veckor och i torsdags gjorde jag slag i saken och lyfte på luren. Kvinnan i andra änden kvittrade glatt att hon skulle skicka kontaktuppgifter till närmaste skadedjursbekämpare.

Trodde jag.

I lådan låg istället detta:

img_7468

Jag förväntas alltså locka in de små sötnosarna i en svart låda, där de skall mumsa i sig en pasta som de gillar och som ”gör att de somnar in”.

Somna in! De kan använda hur många eufemismer de vill men jag vet nog vad de talar om; de små oskyldiga liven skall alltså glufsa i sig godsaker och sedan förväntas kila iväg och dö.

Någon annanstans än i vår källare. I svåra plågor och vild panik.

Barbari, om du frågar mig.

Så dotter till en ivrig jägare – älskade pappa! – som jag är, klarar jag inte ens tanken på att förgifta de små stackarna mot en långsam men säker död. Jag gör inte sånt.

Istället frågar jag mig var råttfångaren från Hameln är när man behöver honom?!?

hameln1

Skulle kännas bättre. Mer empatiskt. Att liksom locka dem härifrån för att istället möta döden i klorna på en falk, eller nåt. Naturens villkor, typ.

Jag hade ju tänkt att Anticimex skulle skicka en liten mänscha att ta hand om the sordid business of eliminating the mice utan jag skulle behöva vare sig se på eller vara delaktig.

En klen tröst, men ändå, är att kostnaden för råttgiftet bekostas av hemförsäkringen. Tydligen.

En får vara glad för det lilla.

På onsdag sticker jag till Murviel. Där är det vår.

Drägligt...

Drägligt…

Och musfritt…?

Tror jag inte.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Genom ett väderrandigt Europa

14 lördag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bil genom Europa med hund, Kassel, Mulhouse, niste, Stena Scandinavica

Så var också denna bilresa genom Frankrike och Tyskland avklarad.

img_7020

Min trogna V70 är inte längre en rar, exotisk fågel, utan redan vid kielkajen bland idel lika smutsvita volvokompisar. Resesällskapet är kanske inte så smutsigt men ganska så reselurvig,

img_7025

och trött på att gång på gång motas in i bilen. Två resdagar går utmärkt och hon är lycklig över att få hänga med men en tredje resdag brukar hon alltid tycka är övermaga. Jag fjäskar med goda ben men hon vänder demonstrativt sin skäggiga nos åt ett annat håll.

– Inte i bilen; är du helt dum, eller?, verkar hon vilja säga.

Kontinentala hotellrum, däremot, det är grejen! Wilda rusar in (nåja, så mycket som den gamla madamen nu mäktar rusa), inspekterar varje hörn, dricker vatten, accepterar det där benet, äter lite och vill sedan bli upplyft i sängen, där högljutt snarkande genast vidtar.

img_7004
img_7018

Varje gång vi gjort de här långa resorna tillsammans, jycken och jag, förundras jag över hennes anpassningsförmåga, hur världsvan hon är och hur många mänskliga huvuden hon lyckas tippa åt sidan. Jag förundras också över hur välkommen hon är överallt. På restauranger kommer nästan genast en vattenskål fram och lite kli bakom det lurviga örat hinns också med.

När vi kom fram till Hotell Best Western Ambassador i Baunatal, Kassel igår kändes det välkomnandet alldeles särskilt fint, efter ett par mörka timmar över kasselbackarna med hotfull snö i skogarna invid Autobahn. Receptionisten mötte oss med ett glatt leende, rundade receptionsdisken och hukade framför Wilda, som malligt lät sig klias. Sedan fick jag nyckeln till en nyrenoverad svit med vardagsrum, sovrum och med löfte om middag uppburen på rummet innan sänggående. Jag tyckte mig se ett leende bakom hundskägget; jag somnade i alla händelser med uppdragna mungipor ovan dubbelhakorna!

Fast internet är inte tyskarnas starka sida. Så bortskämd har jag blivit att kunna vara ständigt uppkopplad, att jag inte längre frågar efter uppkoppling. Här fanns inget trådlöst på rummet, så jag fick läsa i min bok och titta på nyheterna på TV istället. Kändes lite old school och småmysigt när irritationen väl lagt sig.

Att ta två övernattningar på vägen upp gjorde att resan kändes mycket lugnare. Så här års är det nästan en nödvändighet med ett kontinentalt vinterväder som varit betydligt mer nyckfullt än vad det var förra året. Klimatzoner i ränder på tvären har följt med på resan, med försommartemperaturer och slösande sol fram till Lyon och betydligt svalare väder efter den kulinariska staden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En häftig storm slet i hotellväggarna i Mulhouse och förmiddagen bjöd på lovikkavantesnö utanför fönstret,

img_7013

där jag satt i jobbmöte innan vidare färd norrut.

När det var dags för mig att åka vidare mot Kassel, hade det slutat snöa men det blåste och var snorkallt. På Autobahn var vägbanan föredömligt torr men där vägen ormade sig allra högst upp, låg snön som sagt decimetertjock vid sidan om. Idag, så snart vi lämnat höjderna runt Kassel bakom oss, bröt solen fram och det blev vårlikt igen, förutom en mörk rand av plötsligt, intensivt och mycket kort snöglopp i närheten av Hannover. Ombytligt väder alltså och jag har tackat min klokskap och våra spenderbyxor många gånger om för att vi beslutade att köpa ytterligare en uppsättning (dubbfria) vinterdäck och byta till dem istället för till sommardäcken innan vi for. Sommarsulor hade varit bortom dumdristigt redan norr om Lyon. Att inte så var fallet under fjolårets resa var bara ren och skär tur. Samma tur, kanske, som i år gjort att jag haft perfekt timing och undkommit alla de värsta ovädren på vägarna och till havs. Köerna har också de lyst med sin frånvaro. Nu väntar wallenbergare, som jag tänker dela med min pälskompis och kanske lite lakrits till mig. Imorgon är vi på ön hos L igen. Fint att se fram emot!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Snart är det jul igen
  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…
  • Mellandagar …

Besöksstatistik

  • 391 435 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • French Word a Day
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
december 2025
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Nov    

Arkiv

  • december 2025
  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • murvielklotter om Mellandagar …
  • Anonym om Mellandagar …
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d