Kategoriarkiv: Renoveringar

När poolen blev ett slukhål

06 onsdag Jan 2016

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Ibland är det så att den viktigaste egenskapen hos en lycklig ägare av franskt viste är en smällfet plånbok. Här har lägenhet sålts,

image

pengar för förbättringar av finlirskaraktär avsatts på ett renoveringskonto, glada planer smitts och förhoppningsfulla om än amatörmässiga ritningar uppdragits för framtida finputs av paradiset och så faller ridån. Verkligheten kommer ikapp. Skiten träffar fläkten. Budbäraren går inte att skjuta eller ens fräsa åt och mitt ansiktsuttryck går från godmodigt flinande till alltmer sammanbitet, smal-läppat (fick infoga bindestreck för förståelsehjälp av mitt egenhändigt hopsnickrade nyord) surmuleri.

Tre sinsemellan oberoende duktiga typer har förkunnat domen över vår vackra mosaikbelagda pool.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grundarbetet är förmodligen inte tillfyllest, stödmur saknas och betongen spricker, inte bara på ett ställe, utan på flera. Sättningar i marken på grund av otillräcklig dränering runtom är ytterligare en bov. Resultat?

Såvida vi inte skiljs från en ansenlig summa pengar, finns ingen långsiktig lösning på problemet. Alltså öppnar vi plånboken och tar farväl av några surt förvärvade tillgångar, låter en av de duktiga spackla över den vackra mosaiken, byta skimrar och slänga på en liner istället. Resultat?

En inte lika vacker men tät pool. För att trösta oss (mig?) installeras samtidigt en värmepump, så att vi badkrukor kan påbörja badsäsongen redan i mars och inte kliva upp ur vätan förrän tidigast sent i oktober. Det ni; det blir grejer, det!

Så till slut – är det synd om oss? Nej, verkligen inte ett skvatt. Det gäller att ha perspektiv på lyxtillvaron och jag känner stor ödmjukhet varje dag inför det faktum att vi äger en liten bit paradis, att vi kan dela med oss av det och att också andra har glädje av det. Annars vete tusan om jag skulle ha mage att unna mig allt det här.

När säsongen börjar behöver jag njutningshjälp. Jag behöver vännerna, familjen, grannarna runt vår varma, fixade pool. Annars kanske det blir dålig karma. Annars kanske jag tycker att jag gapat över på tok för mycket alldeles själv. Annars blir det väldigt ensligt i jättebadkaret.

Välkomna!

Helga = Gorm 2.0

05 lördag Dec 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Renoveringar, Väder

≈ 2 kommentarer

En fis i rymden.

En mild vårfläkt.

En liten fjutt.

Gorm.

Idag kom Helga och nu pratar vi om en storm som fick grannens skorsten att vaja i vinden. Ännu en bit vindskiveplåt lossnade från vårt tak och brakade ner på altanen. Utemöblerna vaknade till liv och gav sig ut på vandring tillsammans med torkvindan som vi så praktiskt satt ner i en parasollfot på hjul. Huset skakade och knakade i vinden och jag kunde inte bestämma mig för om det var bara fascinerande eller om det var lite otäckt också.

Det kunde hunden. Hon var inte imponerad.

Så L tände en brasa och så satte vi oss tillrätta i varsin telefonkonferens. När det stormar är det inte så dumt att kunna distansjobba.

Vid lunchtid gav jag mig ändå iväg, trots att trafikradion varnade för både nedfallna träd och flygande takplåtar över Tjörnbron. Saltvattenröken från havet hade svept in såväl bilen som alla tjörnska fönster i en mjölkig sörja. Men på Dingle väntade en julmarknad jag inte ville missa så jag trotsade vinden och rattade ut i stormen.

Jag svängde förbi Skärhamn city för att beundra det rytande havet,

Hamnen

Hamnen

bestämde mig i sista stund för att trotsa de flygande takplåtarna och ta vägen över bron istället för bakvägen förbi Orust. På radion tyckte de inte ens att orustborna borde sticka näsan utanför dörren, långt mindre sätta sig i bilar. Farligt, sa de men jag tyckte det verkade överdrivet, jag. Solen sken ju!

På Ödsmålsbron förstod jag.

Skärmavbild 2015-12-04 kl. 23.58.03

Klicka på bilden för att se filmsnutten

På Dingle väntade kontrasterna på skolans lilla julmarknad, där djuren stod i centrum.

När skall jag egentligen få en get?
Några av skoldoggarna bjöd ut sig…
Svante,
Tyra,
… och deras nyfikna polare

Hemma låtsas vi att köket är klart och pimpar med blommor och adventsljusstake.

12355180_10153819620948420_258186039_n

Sedan måste jag ju berätta att fascinationen för vädrets makter kan tränga sig fram bara för att Murviel finns, för även om det kan storma för allt vad tygen håller därnere med, så kan luncher avnjutas ute i solen också i december när vädergudarna är nådiga. Det kan man inte här. Fastän det pratas om värmerekord.

Gorm, adventsmys och WIP

01 tisdag Dec 2015

Posted by in Hantverkare, Inredning, Renoveringar, Vin i Languedoc

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Bland byggbråte och röra lyckades vi till slut få till lite adventsstämning. Åtminstone i ett rum och åtminstone sett utifrån.

12305560_10153813311858420_267859471_n

Solglimtar och hagelstormar avlöser varandra medan brasan sprakar fram lite julemys.

12309437_10153813307078420_606503062_n

Den franska tomten har satt av en leverans fina produkter med hjälp av La Maison Hansby:

Skärmavbild 2015-12-01 kl. 10.15.25

Klicka på bilden för att komma till La Maison Hansbys hemsida!

Det är vår andra beställning redan och den här gången fungerade leveransen smidigt och bra. Nu har vi ett lager gå-bort-vin här hemma och en och annan flaska kanske kommer att korkas upp på hemmaplan också. Extra roligt är det att bjuda på vin som det finns en berättelse bakom och en anknytning till. Det smakar rentav lite godare bara därför.

Vad möjligheten att köpa direkt från vingårdarna med bara en mellanhand i förlängningen kommer att göra med Systembolagets monopol, skall bli spännande att följa. Att franska vinbönder – vi har kommit i kontakt med en hoper av dem vid det här laget – fnyser åt vårt svenska bolag har vi blivit varse. Små, innovativa gårdar göre sig icke besvär, eftersom de inte kan leverera tillräckligt stora volymer.

Ekologiska Sonatina från Domaine Sainte-Cecile Parc till exempel,

12319428_10153813320918420_1836124991_n

skall så småningom avnjutas tillsammans med den årliga kalkonen. Om vi hunnit få iordning köket till julhelgerna, vill säga. Till Peyregrandes-flaskan från Faugères

11998755_10153813320953420_971837372_n

får jag leta upp en aldrig så liten älg; till det lite kraftigare vinet skall det nämligen enligt uppgift passa med vilt.

Både kalkon och älg kräver förstås både spis, ugn och en bänkyta för förberedelser och där är vi inte ännu:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tapeten Lissabon från Eco blir vår blinkning till Murviel i ett kök som nog får en ganska så fransk touch, trots allt.

Köksrenoveringen fortsätter för övrigt att gå smidigt. Snickaren har finjusterat och väntar nu på att vi skall ha valt handtag till skåp och lådor, annars är han klar med sitt. Idag mäts bänkskivan, som vi hoppas ha på plats om två veckor – väl optimistiskt, kanske, så här alldeles före jul – och sedan åker kakel, hyllor och köksfläkt upp.

Nästa år blir det Murviels tur att få nytt kök. Älskade S skall få i uppdrag att rita det. Hon kan sånt, nämligen. Riktigt vass på inredning är hon!

Lappsjuka och byggkaos

25 onsdag Nov 2015

Posted by in Hantverkare, Inredning, Renoveringar

≈ 10 kommentarer

Etiketter

,

Då är den alltså ett faktum, lappsjukan. Med regn på tvären och kompakt morgonmörker är jag inte någon solstråle, precis. Jag pressar fram ansträngda leenden när jag kliver in genom jobbdörren på morgonen. Jag har ändå ett rykte om att vara en tämligen glad jobbperson att upprätthålla. Men jag har glömt att solen har envisats med att fjäska hela hösten. Det snöade i Dingle i torsdags. Igår var det många minusgrader, idag regn som gör sikten genom vindrutan nästintill obefintlig. Hur obefintlig, blir jag varse när jag passerar en bil i diket alldeles nära där jag svänger av på hemmagatan. Halt är det inte; alltså måste det ha handlat om dålig sikt eller kanske ett djur av det vildare slaget som kommit ivägen?

Hursomhelst, så himla glad är jag inte bara så där per automatik. Jag får aktivt ruska om mig själv och peka på allt det som inte är mörker. Och det är mycket det!

Alla älsklingarna – spridda till höger och vänster, visserligen, men fullt sysselsatta med sitt och nöjda med det.

Jobbet på fina Dingleskolan – så harmoniskt, så jordnära, med så fantastiska engagerade, tuffa och luttrade medarbetare som stretar på för elevernas skull. Inspirerande är vad det är och värt de 18 mil jag måste pendla fram och tillbaka varje dag. I regn och mörker, som sagt.

Och så ett gäng hantverkare som visslande åstadkommer storverk i vårt västkustska kök. Redan före sju är de på plats, jobbar nonstop innan det är dags att kränga av sig verktygsbältet och dra sig hemåt vid fyrasnåret. De jobbar för Dan Lindberg Bygg – öns stora byggfirma – samma byggare som för 22 år sedan snickrade ihop huset.

Nu har huset hunnit bli märkbart trött men har, precis som murvelhuset långt därborta i det betydligt behagligare sydfranska klimatet, liksom sträckt på sig av uppmärksamheten. Det vindpinade lilla ljusblå återfår sakta självförtroendet, som om huset liksom fått hoppet om glansfulla dagar tillbaka.

Hus är personligheter. Ältahuset var snällt och omslutande, murvelhuset är stolt och lite kaxigt numer, vårt västkustska en kämpe, en riktig sjöbjörn.

Vi river och sliter i det och har snart fyllt container nummer två med byggbråte och möbler som gjort sitt. Det gamla köket,

Kvällen innan den stora demoleringen

Kvällen innan den stora demoleringen

är borta nu:

12308961_10153799904908420_702331836_n

Inte bara skåp, utan både väggar och tak åkte ut:

Kassetter för de nya spottarna var på plats, alla elledningar var dragna och ny fläkttrumma var installerad redan efter de två första dagarnas arbete. Mitt på dagen den tredje dagen var nya plywoodskivor uppe på väggarna, med gipsskivor ovanpå och halva det nya taket var på plats…

Så kom helgen och vi röjde och städade.

På den fjärde jobbdagen blev det ljus och rutigt golv under fötterna…

IMG_2138

IMG_9518

och på den femte var nästan alla stommarna på plats:

IMG_2159

Panoramaperpektivet gör bilden krokig men jag lovar – skåpen står rakt!

Stenskiveprover låg och väntade på oss när vi kom hem idag. Det får bli en grå bänkskiva i nästan exakt samma ton som de grå rutorna i golvet:

12309454_10153800267828420_999177018_n

Ska det fortsätta så här, har vi ett kök snabbare än vad vi trodde. Eller så kommer det på skam och vi får fortsätta diska i handfatet ända fram till jul…

12286049_10153799903408420_54507410_n

Då kan det hända att jag rymmer till Murviel en stund. För att jag kan. Tanken på det fixar till mungipevinkeln åt rätt håll igen. Minsann.

 

Orkanbyar över Väderöarna i höstens första storm

09 måndag Nov 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

En blek novembersol kastar sina strålar i den våta vägbanan och studsar tillbaka mot min vindruta. Solen är förunderligt stark, årstiden till trots, och eftersom den också står lågt, har jag stora problem att fästa blicken framåt. Solglasögonen, som vanligtvis lämnas hemma så här års, sitter stadig placerade på näsbenet och hjälper mig åtminstone lite. Träden är kalare än igår. Märkbart kalare. Gårdagen avslutades med piskande regn och en vind som snabbt tilltog och innan jag somnade hann jag tänka att skräpet i den nyligen påfyllda containern utanför kanske inte låg helt tryggt i den tilltagande vinden.

Huset vid kusten knäpper och knakar i stormbyarna. Västerhavet är bara ett par hundra meter bort och jag börjar alltmer uppskatta de tvära kasten och de oberäkneliga vindarna på den här sidan av landet. Vädret är spännande. Vyerna nästan smärtsamt vackra.

12231386_10153772302223420_955180235_n

Den ödsliga hamnen är nu sedan sommargästerna för länge sedan försvunnit lika trygg i badande höstsol som den är skrämmande i mörker och regn.

Hösten har hittills varit ovanligt snäll.

Nattens höststorm den första för i år och då har vi ändå hunnit en bit in i november.

Temperaturen alldeles hanterbar och dubbdäcken på den nya bilen känns ännu så länge som en kraftig överkurs.

Inomhus råder om inte kaos, så ett sorts limbo och det vore synd att säga att det är mysigt. Bokhyllorna gapar tomma, möbler står staplade både här och där och slåss om utrymmet med diverse köks-, badrums- och golvkataloger. Färgprover ligger där och dräller också.

L skall få sin kompassros till slut
Traditionellt blir det i badrummet
…och fasat kakel i köket. Tror vi.
Forbo linoleumklickgolv i köket

Huset skall renoveras från golv till tak och inifrån och ut. Spännande det med, liksom vädret.

Men om jag inte med jämna mellanrum skulle kunna låta tanken flyga söderut, skulle jag nog vara betydligt grinigare. Då skulle jag förmodligen, det ovanligt vänliga och milda höstvädret till trots, grinigt och högt klaga över vad som väntar de närmaste månaderna. Jag har inte gjort det de senaste åren. Jag kan till och med njuta av att få svepa in mig i rymliga ylletröjor och tända stearinljus vid frukostbordet om morgnarna. Jag är lugnare, mer tillfreds. Basnöjd, liksom, och därmed kanske bättre rustad att tackla sådant som inte är vare sig spännande eller kul, utan bara jobbigt.

Huset i Murviel hjälper mig igenom vintrarna genom sin blotta existens numera. Också utan att en resa dit är planerat nära förestående. Det tycker jag är en fantastisk bedrift av gammalt stenhus i en liten fransk by.

Jyckens franska sommar 2015

04 onsdag Nov 2015

Posted by in Jycken, Renoveringar, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Jag går igenom sommarens bilder och blir varse hur mycket som försvunnit då min äpplemaskin fick för sig att lägga ner verksamheten för en dryg månad sedan. Jag har inte helt gett upp hoppet om att kunna tråckla fram bilderna från den trilskande hårddisken, men det är bortom irriterande att inte få fatt i sommarminnena så som jag är van att kunna göra när hösten kryper in under skinnet på mig. Det är mörkt när jag åker de nio milen till jobbet på morgonen och det har hunnit bli mörkt innan jag svänger upp på gatan till vårt västkustska hus. Så tankarna sticker söderut. Obönhörligen.

Hunden befinner sig hos S och E i Göteborg och det är allt lite tomt utan henne, fast mysigt att tänka på trion på promenader och hundvänliga fik och uppkrupna i soffhörnet tillsammans om kvällarna.

Vår beresta lilla jycke finner sig väl tillrätta vart hon än kommer.

I soffan i det svala poolhuset medan hettan dallrar utanför,

IMG_9299

i baksätet på den numera franska voituren på den ena utflykten efter den andra,

IMG_9376

och på lång rundresa i de nordvästra delarna av hexagonen, då Wilda fann det för gott att installera sig i resväskan så snart den slogs upp på hotellrummen.

IMG_0589

Hon tycker om solen, lilla hon, och tittar förebrående på oss när vi jagar in henne i skuggan igen. Att tungan nästan trasslar in sig i tassarna under den vaggande gången undan gasset verkar hon inte förknippa med det faktum att päls, sol och värmebölja inte är en toppenkombo…

IMG_9317

Utsiktsposter har hon många i den franska trädgården och La Dame har stenkoll på allt som rör sig, sin höga ålder till trots. Bäst koll på ägorna skaffar hon sig utanför köksingången. Inte en katt undgår då hennes hökblick.

IMG_9313

Huset har haft besök under hennes och vår frånvaro. Fönstren har inspekterats och nu väntar vi på att få höra hur de skulle kunna åtgärdas och vad kalaset kan tänkas kosta. Under tiden står poolen och tömmer sig själv, eftersom Alexandre har hittat en misstänkt spricka. Lite oroligt känns det allt, att den står där utan täcke men Alexandre försäkrar att han har läget under kontroll. När den öppnas för nästa säsong skall den förses med efterlängtad uppvärmning, så att även vi badkrukor kan starta badsäsongen i tidig april – eller kanske rent av redan i mars?!?

Nåja, det kanske är att ta i men försiktiga planer smids för en familjepåsk i Murviel och i storfamiljen återfinns en och annan modig och badglad individ. Påsken infaller tidigt nästa år och det kan ju tänkas att det finns förhoppningar om något glittrande och inte alldeles iskallt turkosblått att dyka ner i.

Vi får se.

Innan dess måste i alla händelser räcken upp runt de farliga trapporna och kanske, om det hinns med, nya fönster i poolhuset, så att gäster kan husera där också utan att känna sig alldeles instängda.

Jag ser dem framför mig. Alla älsklingarna samtidigt på den allra mest älskade av platser – det vore något det!

 

 

Det tuffar på…

08 torsdag Okt 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, , ,

… och vi börjar komma i något slags ordning i det lilla västkustska huset, trots att ytterst få av flyttkartongerna är uppackade

Ganska fullt i det stora källarförrådet...

Ganska fullt i det stora källarförrådet…

och trots att vardagsrummet fortfarande måste husera möbler som blivit överflödiga. Sådant har hittills lösts med hjälp av bortskänkes-annonser på Blocket. Det har brukat ta några minuter efter att annonsen publicerats innan telefonen har börjat ringa men nu har det gått en dryg vecka och jag inser att det gamla tricket inte fungerar här. Avdankade möbler får vi forsla bort själva. Gissar att antalet inflyttade till lilla byhålan inte är lika många som till Stockholm och att behovet av begagnade möbler därmed är begränsat. Intelligent av mig att komma fram till den slutsatsen, tycker jag.

Till min stora lycka har jag dock, med hjälp av grannen tvärs över gatan, hittat en lokal facebookgrupp, där överblivna möbler kan få byta ägare. Vips så står där till slut en Bengt, som raskt befriar oss från några tunga och skrymmande pjäser! När flytten gick till Blåsut och Murviel för snart fyra år sedan dök det också upp en räddande Bengt och vi slapp några vändor till tippen. Så jag säger det igen; det behövs en och annan Bengt när en flyttar!

Mitt fokus de senaste veckorna har alltså kretsat kring det nya jobbet, flytten och hur jag skall förhålla mig till det faktum att jag för tillfället inte längre har en stockholmsdörr att sätta hemnyckeln i.

Var i hela friden är min soffa och min favoritfåtölj?!?

Var i hela friden är min soffa och min favoritfåtölj?!?

Det är energikrävande på alla sätt och Murviel har därför hamnat i utkanten av min radar.

Igen.

Men det är då jag påminner mig själv om att allt det vi gör nu förhoppningsvis skall leda till mer flexibilitet och därmed fler möjligheter att med jämna mellanrum kvista ner till Murviel och inte minst att få mer tid till det som är viktigast av allt. Eller rättare sagt dem som är viktigast av alla. Så jag får något halvdrömskt i blicken, letar fram äpplemaskinen, börjar knattra och försvinner bort. Då ser jag varken flyttkartonger eller skrivbord med pappershögar. Utsikten blir istället svindlande vacker…

Bertil i ny elefantdräkt i mosterns famn
Annandag jul 2012…

Om en dryg vecka får murvelhuset besök, inte av mig utan av ett par ”örnar”. Jag får istället prioritera Stockholm. Det går bra det med. Kanske, om jag har tur, blir det en kort sväng till Murviel på höstlovet. Måste ju träffa fönsterrenoveraren, så att de bedagade skönheterna äntligen kan få lite välbehövlig omsorg:

Inte mycket kitt kvar..
brunt skall bli…
… grönt, är det tänkt

Och visst är de viktiga, fönstren, men hade det inte varit fönster i behov av renovering, så hade jag säkert hittat en annan ohemult viktig anledning till att placera mig i skavstakärran för en aldrig så liten tur söderut. Har inga problem med det, nämligen. Att hitta på anledningar att vara tvungen att flaxa ner till…

Inte min kudde, men den skulle platsa i murvelhuset!

Inte min kudde, men den skulle platsa i murvelhuset!

Internetskugga, hårddiskkrasch och en ny brevlåda

29 tisdag Sep 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Här sitter jag i min numera västkustska soffa med nyinförskaffad äpplemaskin med retinaskärm och med flygbränsle inbyggt i tangenterna. Fingrarna dansar och flyger, nästan utan att behöva vidröra de upplysta svarta knapparna. Bredband har jag också, i form av en liten mini-router i mobil variant, som kan följa med till andra platser där uppkoppling saknas. Inte var det utgifter som jag hade tänkt mig men nu är jag nästan nöjd. Visar det sig att reparatören får ordning på hårddisken på den gamla trasiga datorn också, så att jag kan få tillbaka alla de bilder som ligger på den, blir jag ännu nöjdare. Går inte det, har jag förlorat väldigt många bilder. Backup har jag slarvat med, nämligen. Fast nu har den här syndaren vaknat och allt som tankas över till min dator sparas både i molnet, på datorn och på en extern hårddisk. Hängslen och livrem. Det blir bäst så.

Tittar jag tillbaka på de snart fyra år som gått sedan jag började blogga om vårt franska äventyr, kan jag konstatera att det sällan gått mer än en vecka mellan inläggen och att de alltid duggar tätare när jag är på plats. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur många aktiviteter som avlöser varandra i vår lilla by och i environgerna runt omkring. Att skriva om det har blivit ett behov. Den där datorutgiften som jag inte hade tänkt mig speglar det; det har ju för sjutton gått mer än vecka sedan jag senast skrev!

Sedan dess har det rört på sig i murvelhuset. Det började redan förförra lördagen, när jag iklädd snickarbyxor lufsade runt och förberedde huset för hösten. Solen sken och jag njöt av allt det franskt välbekanta när tystnaden bröts av ett omisskännligt ”hallihallå” och herrskapet L gnisslade upp den rostiga grinden och stolt presenterade sin mobila enhet:

IMG_1627

Med kofot, slagborr och skärmaskin skreds det till verket och den gamla insparkade brevlådan bändes loss ur sin håla i muren,

IMG_1635

Så slogs baksidan av muren ut och allt var redo för den nya, röda.

September2015 – ny brevlåda!

Jag blev så småningom tvungen att hoppa ur mina snickarbyxor och duscha av mig dammet innan det var dags för mig att bege mig till flygplatsen. Arbetet avstannade men bara för en stund. Att jag åker därifrån spelar liksom ingen roll. Med hjälp av duktige Gilbert murades den nya lådan fast

och fick en snygg fasad kant på baksidan

IMG_1665

medan jag kunde sköta mitt jobb dryga tvåhundra mil därifrån.

Utan alla hjälpsamma vänner, grannar och hantverkare skulle det franska husägandet vara så oändligt mycket mer komplicerat än vad det är. Nu sitter vi istället här och planerar för kommande renoveringar och förbättringar utan en tanke på att det skulle kräva vår ständiga närvaro. Och det, mina vänner, det är ingen liten sak.