Här offrar vi oss för konsten

Etiketter

Jag menar, titta bara! Hur skall jag nu kunna städa och fixa?

Skinnflådda fingrar. Ull är vasst!

Skinnflådda fingrar. Ull är vasst!

Hög skaderisk när nosen skall på plats

Hög skaderisk när nosen skall på plats

Nålen gick rakt in där den inte skulle...

Nålen gick rakt in där den inte skulle…

Det får nog bli ett antal vilodagar efter all ansträngande tovning, så att de hemska såren får läka. En kan inte vara nog försiktig med öppna sår i denna värme!

Om jag överdriver?

Kanske lite bara…

I alla händelser har vi blivit varse att det är mer arbete än vad en kanske skulle kunna tro och det går som sagt hårt åt händerna som blir ganska svampiga efter ett antal timmar i såpavatten och med bångstyrig ull överallt. Men gårdagens skepsis över de oformliga ullklumpar som utgjorde vårt work-in-progress ersattes gradvis under denna kursens andra dag med glad förvåning. För under våra händer visade sig ullen till slut vara ytterst samarbetsvillig och jisses så imponerad jag blev till slut över vad mina ”kursare” åstadkom:

Sandras tornseglare

Sandras tornseglare

... och Lottens!

… och Lottens!

Bittes ängel, som jag först trodde skulle bli en vinkylare

Bittes söta ängel Gloria, som jag först trodde skulle bli en vinkylare

Och den här ljuvliga skapelsen med tovade ullägg i krävan!

Och den här ljuvliga skapelsen med tovade ullägg i krävan!

Och så min draghund då, som jag inte riktigt vet vad den liknar; en råtta? Eller kanske en kanin? Eller finns där möjligen en aldrig så liten likhet med en cairnterrier…?

Wilda var i alla fall mycket skeptisk när de träffades första gången. Först gick hon fram och nosade, så morrade hon, tog några steg bakåt och morrade igen.

IMG_7856

Hatten, vinkylen och grytunderlägget hann vandra iväg innan jag fick några bilder tagna, men jag kan lova att de blev bra.

Vi fick mat också. Arne, som till vardags annars mest ägnar sig åt att mura, stod vid grytorna medan vi tovade. Det gjorde han förra året också när vi hade spa-dag i trädgården.

Tommare blir inget hus

Etiketter

, ,

… alldeles timmarna efter att två ljuvliga favoriter tagit flyget tillbaka till Sverige. Jag låter rummet där de sovit stå ett tag till för att påminna mig själv om att de faktiskt alldeles nyss var här och sedan kastar jag mig ut i trädgården för att tova ull tillsammans med Rakel Persson och de andra.

Rakels visningsfågel flög upp i trädet. I magen har den små tovade ägg!

Rakels visningsfågel flög upp i trädet. I magen har den små tovade ägg!

Rakel håller kurs i vår trädgård i dagarna två och tämligen kvickt tar koncentrationen överhanden och stångar bort det lite modstulna som drabbade mig i bilen hem från flygplatsen. Det skapas i ull! I frustande värme. Jag borrar ner näsan i ullen,

Detta bildspel kräver JavaScript.

luktar på den och kramar den innan den försiktigt rivs i strimlor som lindas runt hundkroppen i skumgummi, som utgör stommen till min skapelse; en draghund som skall läggas på golvet vid dörren i vinter. De är liksom inte byggda för kalla vintrar, de franska stenhusen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För sent inser jag att jag dragit på mig ett något för stort projekt men strunt samma! Det är lustfyllt, härligt och kreativt. Och det luktar gott av blöt ull och såpa. En bättre idé än vad en kanske kan tro, att tova ull när kvicksilvret stiger, skall det visa sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De halvfärdiga alstren har fått flytta in i poolhuset under natten

IMG_7822

Den långa grå korven, dvs draghunden, får sällskap av tornseglare, hönfåglar och ett blivande grytunderlägg

Imorgon skall de färdigställas. Kanhända blir det en bildkavalkad på det i en blogg nära dig!

Men allvarligt!

Etiketter

, , , ,

Byfest nummer två regnade just bort och tidigare ikväll satt vi snopna inne på Taverne de Lea och såg både parad och fyrverkerier regna bort, trots att vi haft en fin dag och att värmen återvänt.

IMG_7788

IMG_7789

Antiklimax är bara förnamnet och jag kan inte låta bli att undra över vad de franska vädergudarna sysslar med. Vi svenska vikingar tycker att den där lilla kvällsskuren inte borde ha stoppat festligheterna men för en sydfransos är det naturligtvis något alldeles oerhört att det regnar när det skall firas nationaldag.

Mitt i juli.

När cikadorna normalt bråkar och värmen dallrar till långt in på kvällen.

Temperaturen var det nu inget fel på men borgmästare Norbert bröt upp vid tio-tiden och vi expatrioter samlades sedvanligt i murvelträdgården – förutom de som tittade på VM-finalen, förstås. De hamnade i soffan inomhus.

Inte blev det som vi hade tänkt men vad gör väl det, egentligen? S&E är här, liksom fina bygrannarna, så inte var det så förfärligt ändå? Även om en fackelparad genom byn med avslutande fyrverkerier hade suttit fint.

Jag kryper till kojs nu. Imorgon kanske jag berättar om dagens utflykt till St Chinian.Om jag känner för det.

Brunnslock, utflykt och djupa raviner

Etiketter

, ,

IMG_7678

Molnen skingrades till slut och vi har haft två dagar som skött sig riktigt bra. På äktsvenskt manér har vi naturligtvis genast kastat oss ut i solen, plöjt längder i det turkosa, ätit lunch under markisen, så middag under samma markis för att sedan dröja oss kvar tills timmen blev natt.

IMG_7679

Somliga av oss är dock av mer rastlös natur och började istället gårdagen med att åka till brädgården för att införskaffa virke till brunnen på vars murkna lock två småflickor dansade för två år sedan. Vid det tillfället visste vi inte att brädorna var murkna men det var inte så roligt att bevittna den dansen iallafall. Brunnar är otäcka saker. Brunnar kan sluka små barn i ett nafs, i synnerhet om det sedan visar sig att dansen var betydligt farligare än vad vi först förstod, även om det gick bra den gången. Att vi låtit det gå två år utan att vi fixat den, är därför inget att vara stolt över och kan bara förklaras av att murvelträdgården ännu inte haft små barn på besök så särskilt ofta. De dansande flickorna förstod tämligen genast att de behövde leta upp ett annat dansgolv, så vi slappnade av och ägnade oss åt annat än brunnslock.

Men så kom E och då händer det grejer! På några timmar var det klart. L planerade, körde och måttade – E snickrade och gav sig inte förrän det stadiga locket låg fast förankrat över den mörka vattenspegeln:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är otroligt skönt att det är fixat nu! Flera saker som behövt åtgärdas för att göra hus och trädgård säkrare är därmed avklarade. Grinden mot gatan är hundsäkrad, garageporten är trafiksäkrare, fönster- och trappräcken är nya och stadiga. Näst på tur står grindar och räcken kring trädgårdstrapporna. Och en mur mot grannen vid poolhuset.

Fast idag struntade vi i sådant och for till Gorge d’Heric istället. Alla njöt av det – var och en på sitt sätt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mat är gott och raviner gör dig hungrig. Plura gjorde grillad makrill med dijonsenap på TV för ett par månader sedan och det gjorde han rätt i, för det är riktigt gott. Med grönsaker till och lite Picpoul som glömts kvar i frysfacket sedan igår och därför smakade extra krispigt, slank middagen ner utan några större bekymmer.

Så ett kvällsdopp innan vi bänkade oss framför fotbollen men då var de två badmästarna så frusna att de kurade ihop sig under ett täcke med varsin kopp te. Den där franska värmen om kvällarna har inte riktigt kommit tillbaka ännu. Det är skönt att sitta ute men inte så varmt att du måste bada för att få svalka.

IMG_7758 IMG_7768

Fast ganska härligt ändå med det där kvällsdoppet!

Fête Petetas i Murviel

Etiketter

, ,

Den blev av i år, iallafall, trots att ryktet sa att det var sista gången förra året. Och de måste beundras, arrangörerna, för de sliter bokstavligt talat i motvind. Dockorna har mist sin fräschör, vädrets makter gjorde sitt bästa för att sabotera hela tillställningen och visst märktes det tydligt att det behövs en nytändning om det skall överleva.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men vi hakade på! Följde med teatersällskapet genom gränderna upp till slottet, där vi serverades mat på plasttallrikar som virvlade iväg i den starka vinden. Det var dubbla tröjor på och många klentrogna blickar bort mot bergen och det mörka molnen som triumfatoriskt retades med oss. Några regnstänk kom det också.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men så lyckades solen bryta igenom och badade för några minuter platsen framför slottet i ett magiskt kvällsljus och byborna jublade, klappade i händer och skålade förhoppningsfullt. Det kändes rent svenskt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det händer något när vädret inte bär sig åt som det skall och en sydfransk byfest i juli som regnar och blåser bort vete tusan om de ens varit med om förut! Bara det blev till en upplevelse i sig. Nu säger väderrapporten sol och varmt. Fast det har vi inte sett än. Svensk sommar i Frankrike och sydfransk i Sverige – allt skall man då behöva vara med om!

IMG_7662

Picnic vid floden

Etiketter

, , , , ,

Vi for till Pinet för att handla vin idag men trots att vi vid det här laget borde veta att mellan tolv och två äts det lunch här, så lyckas vi stå och rycka i handtaget till en stängd cave mitt i lunchen.

Orutinerat, minst sagt.

Nu gjorde inte det ett smack, eftersom det ligger romerska lämningar vi ännu inte sett alldeles i närheten. Vi rattade därför vidare till Villa Loupian för att titta på fina mosaiker:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den romerska villan ligger där Via Domitia går förbi och den byggdes under 500-talet e.kr. En gång för länge sedan tänkte jag att det var som latinlärare jag skulle försörja mig och utbildningen skaffade jag mig. Särskilt mycket undervisning i latin blev det dock av olika anledningar inte. På plats bland de gamla mosaikerna minns jag vad det var som lockade. Det är fint att se och fortfarandenästan  lika fascinerande.

Vid nästa besök skall jag stanna längre, tänker jag, men här finns så mycket att se att det kanske dröjer innan jag kommer till Loupian nästa gång.

Påfyllda med lite lagom kultur och historia, for vi tillbaka till Pinet för att fylla på vinförrådet,

En stunds vila efter vinprovningen på L'Ormarine i Pinet

En stunds vila efter vinprovningen på L’Ormarine i Pinet

innan vi vände tillbaka till Murviel för att förbereda oss för nästa punkt på programmet; en picnic vid Orben tillsammans med vänner bygrannarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

En alldeles väldigt fin kväll blev det med en sol som behagade bryta igenom de envisa moln den stångats med hela dagen och massor med god mat, alltihop föredömligt ordnat av C&E.

Rättvist, kändes det, kan jag berätta.

Så glad jag är över våra fina franska och svenskfranska vänner!

Imorgon är det byfest – Fête Petetas, som vi får vara med om för tredje året i rad. Fina grejer.

Huset vaknar

Etiketter

Det hann bli förmiddag innan innevånarna rasslade ner för trappan. Jag fick ett par timmars jobb undanstökat medan jag väntade på att de skulle vakna. Det är tröja på och brunch inomhus som gäller idag, för vädret fortsätter att bete sig märkligt. Gissar att den där envisa vinden är tramontagnen som bestämt sig för att inte lämna oss ifred. Den tar med sig regntunga moln också men jag är optimist och tänker att solen nog ska lyckas bränna bort molnen efter lunch. Det blev ju bra igår, ju

Sus och Erik hoppar i poolen

Klicka på bilden för en filmsekvens!

Hunden höll oss för ovanlighetens skull sällskap när vi levde badliv igår. Helt sonika hoppade hon ombord på flytetyget i poolen och gled med en bra stund innan hon gick iland och fann det för gott att uppsöka skugga under parasollen.

Samma parasoll som minuterna efter att bilden togs flög iväg med vinden och gick sönder. Så nu har vi två trasiga parasoller. Vinden-parasollerna 2-0, alltså.

Ikväll är det picnic vid L’Orb bortanför Cessenon som gäller och sådana aktiviteter är en smula väderberoende. Att behöva fundera i väderbanor härnere känns ovant, nästan overkligt.

Yr.no säger sol. De kan ju inte ha fel – eller?

Grattis Claes i elfte timmen!

Etiketter

, , ,

Det är Claes-dagen idag.

Kaktusblomma utanför E & C:s dörr

Kaktusblomma utanför E & C:s dörr

En speciell dag i vår storfamilj, som befolkas och har befolkats av många fina Claesar. Sedan finns det andra lika trevliga Claesar i vår närhet och de är värda uppmärksamhet på sin namnsdag hela högen, så skål på er! I vår franska by försitter vi som bekant inga som helst chanser att få fira, så idag firade vi förstås – Claes! Byns alldeles egne Claes bakade en chokladtårta och till det serverades kaffe med en aldrig så liten avec.

Lokal Marc gjord på druvrester - mja... men tårtan smakade förträffligt.

Lokal Marc gjord på druvrester – mja… men tårtan smakade förträffligt.

Vi hade utropat en ruhetag (varför vi plötsligt kände att vi behövde uttrycka oss på tyska, när vilodag skulle proklameras, det vet ingen) och en sådan tag, förlåt dag, är det måttfullhet med alkoholen som gäller. Det kan dessutom vara vist och klokt att avstå från vinet när pilkastning står på programmet, åtminstone i en samling där flera av oss har tur om vi träffar tavlan.

Det riggas för pilkastning

Det riggas för pilkastning

Ett inte oansenligt antal pilar studsade i takterrassens stengolv så att det slog gnistor om pilspetsarna.

Namnsdagsbarnet in action

Namnsdagsbarnet in action

Men poäng fick vi ihop ändå. Mitt lag vann.

Inte.

Men nästan.

Imorgon kommer min älskade unge och finaste E med fakiren från Skavsta. Jag tänker åka ut till flygplatsen tidigt som attan för att alldeles säkert vara på plats och invänta deras ankomst. Jag gissar att det alltså är läggdags nu. Ska bara skura köksgolvet och bädda sängar åt de efterlängtade först.