Författararkiv: murvielklotter

En hel murvielsk dag

04 tisdag Maj 2021

Posted by in Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi vaknade tidigt imorse av att fåglarna förde ett herrans liv.

Lite småkylig var morgonen men solen tog ganska snart hand om den detaljen. Stina och jag släntrade ut i trädgården, jycken gjorde raskt toalett och sedan ägnade vi oss åt inspektion av ägorna. Jag öppnade poolen,

och konstaterade att den var ordentligt uppfräschad, uppvärmd och att de vassa hörnen nu är ett minne blott.

Sedan vaknade husse och tog med jycken till bagaren, medan jag förberedde mig för dagens fransklektion. Frukosten hade vi kunnat äta utomhus men terrassen var täckt av saharasand och annat bös, så det kändes inte särskilt inbjudande.

Lunch al fresco blev det, däremot; bordet torkades av hjälpligt och en duk slängdes på innan vi bänkade oss för en sallad och lite bröd. Det var skönt i sol och halvskugga men jag var för rastlös för att klara av att sitta där någon längre stund.
Ena köksdelen fejades och plockades fram;

Saknas knoppar, grejer på hyllorna och lite småfix, men snart så, äntligen!

terrassen gjordes ren med den gamla Kärchern, som nog får anses ha gjort sitt,

och sedan avslutades eftermiddagen med ett premiärdopp i 28-gradig pool – betydligt varmare än kvällsluften, kan jag berätta!

Det var gudomligt, minsann!

Stina höll koll; sprang runt poolen och försökte hjälpa mig bli torr så fort jag närmade mig kanten. Jag tänker inte tvinga henne ner i vattnet men försiktigt skall vi locka henne att prova. Det lär behövas i sommar, när temperaturerna får luften att dallra.

Stina är sprittande lycklig över alla ytorna men håller sig bestämt nära oss hela tiden. Allt det nya är så spännande men det avnjuts helst i trygghet nära flocken. Vi har kollat in växtligheten, jycken och jag,

och tagit igen oss i de sista strålarna kvällssol genom de gamla fönstren i det stora, nymålade rummet.

Imorgon är en annan dag och då skall diverse hjälpredor kontaktas för allt fix som vi inte riktigt grejar eller vågar ge oss på själva. Jag är otålig, vill få allt iordning snabbt nu och ägna resten av vistelsen åt att njuta, jobba en del och förkovra mig i franska.

På flykt undan kylan – resben 3

03 måndag Maj 2021

Posted by in Om dagsläget

≈ 3 kommentarer

Etiketter

,

Rumpgrillen åkte på när vi gav oss av från hotellet i Luxemburg tidigt imorse. Minusgrader, frost, apkallt.

Jag har alls inte varit klädd för sådana temperaturer, eftersom mitt huvud målat upp bilder av medsläpade ylletröjor som bara blir liggande, bortglömda och skrynkliga. Jag älskar ylletröjor och har hur många som helst. De är långa, mindre långa, tjocka, tunna, filtade, glest stickade, mjuka eller i en del fall stickiga. En tröja för varje tillfälle, kort sagt. Och lite till.
En av dem fick följa med. Den är starkt orange och därmed den minst neutrala av dem alla. Benen är iklädda ett par rosa brallor och jag fick därmed åka mismatchad genom Europa. Tänkte fel när jag packade bagen för resan ner och inte gitte jag riva i packningen efter andra klädespersedlar. Helt uppenbart har min packvana fått sig en allvarlig törn av det långa, ofrivilliga reseuppehållet.
Men bortsett från dagens brokiga klädsel, har resan genom Frankrike löpt på friktionsfritt. Stina, det lilla yrvädret, har skött sig exemplariskt och till och med sagt ifrån när det varit dags för toalett; en förmåga som annars inte sitter fullt ut hos henne ännu.

Men trafiken på de franska vägarna överraskade oss en aning. Om det var stilla på autobahn igår, så har de franska autorouterna liknat rena kosläppet idag. Ystra fransmän lydigt iklädda munskydd har setts trängas med varandra på alla de servicestationer som så föredömligt strösslats längs med vägarna. Jag kan förstå beteendet efter månader av confinement, men även om jag inte är rädd för egen del, känns beteendet en aning bekymmersamt. Med siffror som varit på stadig nedgång den senaste tiden, vore det katastrofalt om de skulle vända uppåt igen. Liksom i somras, kan jag konstatera att kulturen kring covid skiljer sig åt mellan länderna och det som är superviktigt i det ena landet, spelar ingen större roll i det andra.

Nu sitter vi till slut här i vårt hus och pustar ut efter resan, överväldigade av att vi faktiskt lyckats ta oss ner. Nu är planen att vi blir här ett tag, men med en avstickare tillbaka till Sverige innan sommarsäsongen drar igång. När det blir, är beroende av andra, inte oss själva. Men först skall vi få ordning på allting och däremellan njuta av hela härligheten!

Inför andra resbenet

02 söndag Maj 2021

Posted by in resa med hund, Resor, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vi är installerade på hotellrummet i Luxemburg efter en lugn resa genom Tyskland. Det enda som krävdes för transit genom landet var ett handskrivet intyg om att vi lovade att bara transittera. Intyget fylldes i och lämnades vi incheckning på färjeterminalen.
C’est tout.
Kombinationen av tysk söndagsfärd utan långtradare som vägkamrater och en tydlig covideffekt på antalet privatresenärer på vägarna, fyller mig med en märklig känsla. Jag minns från förra sommaren att det kändes en smula underligt och det gjorde det idag också. Fast nu handlar det mer om att restriktionerna börjar kännas en aning stelbenta. Vi glömmer till exempel munskydden varje gång vi skall in någonstans och får vackert lomma tillbaka till bilen för att hämta skydden som skall dölja våra nunor.

I somras fanns trots allt en poäng; vi hade kunnat vara bärare av viruset. Men nu tappar jag respekten. Missförstå mig rätt; jag gör vad som krävs av mig och försöker inte komma undan, men det är i vårt fall ingenting annat än ett spel för gallerierna. Jag har antikroppar och har förstås testat negativt för covid. Munskydd gör varken till eller från i ett sådant läge men det vore naturligtvis omöjligt att hålla koll på vilka som är vaccinerade, konstaterat antikroppade eller testade negativt för covid, så jag lyder och trär på dem, spritar händerna och håller avstånd. Av hänsyn till andra och för att jag förstår att det finns en symbolisk sida av saken.
Inatt sover vi på samma luxemburgska hotell som vi använt oss av tidigare; Alvisse Parc Hotel. Middagen intogs som room service, något annat alternativ fanns inte, och imorgon får vi vår hotellfrukost i varsin påse. Gästerna är otroligt få men poolen är öppen och det tyckte kroppen om.

Högst fyra badare samtidigt och endast med tidsbokning, men det är ju egentligen ingen nackdel att få plaska omkring i stort sett ensam. Nu skall det nybadade örat få möta kudden och imorgon är en annan dag. En dag som skall avslutas i ett efterlängtat murvelhus.

De viktiga intygen är redo och alltid till hands. Det är nästan så att jag hoppas på en kontroll, så att jag får känna mig präktig och duktig.
À demain!

Tre ynkliga grader – första resbenet

02 söndag Maj 2021

Posted by in resa med hund, Resor, Valpen Stina

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,


Vi skrapade bilrutorna rena från frost innan vi lämnade Tjörn igår imorse och det var inte ett dugg svårt att lämna ön när den betedde sig på det viset. Stina for omkring med kringelsvansen viftande och hade inte ett dugg emot att hoppa in i bilen hon heller.

I Malmö sken solen när vi kom fram och vi styrde först till iDr Kliniken för att få de eländiga PCR-intygen. Dyra som som skammen men jag fick rabatt på antikroppstestet, så då tog jag det med. Det var dock smidigt och snabbt, så om man nu ändå måste och känner att man har för mycket pengar på fickan, kan stället rekommenderas.

Några tusenlappar senare hade vi så reseintygen i handen,

for vidare till Ribersborg,

åt lunch och kände oss sedan en smula rastlösa. Det fick bli en kompletterande inhandling på ICA, ytterligare en sväng till en ny strandremsa, där hunden tyckte att det var formidabelt med all sand. Nästan som snö, fast inte kallt! Det bådar gott inför de tänkta morgonturerna till havet med henne. Promenader på stranden och kanske några morgondopp? Det senare är dock avhängigt av hur många gustavianska minusgrader som råder i havet.

Tredje resbenet – transit genom Tyskland – har nu anträtts. Malmösejouren avlöpte som sagt väl, Stina har gjort sig hemmastadd i bilen,

och färjan funkade också bra för henne.

L och jag var dock en smula irriterade över att det inte ordnats något hörn av ett äteri för oss med doggar, så den planerade middagen med hansbyarna blev inte som det var tänkt. Valpstina är för liten för att lämnas ensam i hytten ännu så länge; vi vill ju att hennes första långresa skall bli en så angenäm upplevelse som möjligt och då ingår rimligen flockens ständiga närvaro som det allramest grundläggande. Bilen är tryggaste punkten och hon sover gott i sitt bilskydd. När hon inte måste ha koll på vad som händer runtomkring, vill säga.

Luxemburg är nästa anhalt. Där blir det förhoppningsvis en simtur för att sträcka ut den stillasittande kroppen,

och en middag på hotellrummet, uppenbarligen. Covid härskar ännu och restriktionerna är tuffa, om än hanterbara. Ingen har hittills frågat efter våra tjusiga intyg om virusfrihet men det känns tryggt att ha dem. Ingenting som jag kan råda över eller förebygga skall tillåtas få sätta käppar i hjulet för ankomst till Murviel imorgon!

Så här nära har vi inte varit…

30 fredag Apr 2021

Posted by in Jycken, Resor, Valpen Stina

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

… under någon enda av alla planerade och aborterade resor till Murviel under det gångna året.

Men nu så!

Imorgon bär det av och jag är otålig som en nioåring dagen före tioårsdagen.
Innan corona hade hunnit ställa till det hade jag hunnit bli en smula restrött. De många korta resorna till Murviel gjorde att jag trots min ständiga murvellängtan kände ett visst motstånd inför varje resa. Självklart försvann den känslan så fort jag var på plats. Det räckte med att komma över krönet efter béziersrondellen med Corneillhan på kullen till höger och Murviel framför bergen i fonden för att axlarna skulle sjunka ner och för välmågan att parkera sig.

Av motståndet fanns varje gång inte ett spår kvar.
Sådant motstånd känns helt osannolikt nu. Istället kryper det i kroppen av förväntan. En ljuvlig helg med prinsarna följt av efterlängtade dagar med mamma har jag fått med mig men med mina två yngsta har jag fått låta nöja mig med Facetime och telefonsamtal. Längtet efter alla mina är där ständigt, för vi är ju ytterst sällan allihop på samma ställe samtidigt. Så måste det få vara och jag inser att det är en ynnest att få längta så
Men nu ser det alltså verkligen ut som om längtan till Murviel äntligen skall få stillas. Sakta, sakta börjar siffrorna se bättre ut. Macron har meddelat tidplanen för hur restriktionerna skall lättas i Frankrike och det känns till slut ok att åka nu.

Om besluten kring åtgärder och restriktioner tidigare kommit snabbt och med pondus, verkar det nu som om politiker runt om i Europa försiktigt försöker snegla på varandra för att kunna ha ryggen fri och skylla på den andra, om det skulle visa sig bli fel. En avvaktande, darrande hållning råder; skall vi våga hoppas på att de långsamt nedåtgående siffrorna fortsätter på rätt kurs?

Det är Valborg idag och Tjörn badar i sol. Det mesta är packat och redo inför avfärd och eftermiddags fick vi gäster på besök en liten stund.

Försiktigt öppnar vi oss mot omvärlden igen och valet att sitta ute gjordes för att vädret var så härligt, inte för att vi var tvingade till det. Bara en sån sak! Vi åt havskräftor, tog en promenad och njöt sedan av eftermiddagssolen på terrassen.

Det är vackraste tiden överallt nu och Tjörn är inget undantag. Stina och jag traskar ner till havet, njuter av stillheten och glittret i havet. De små promenaderna och havet alldeles nära kommer jag att sakna i Murviel, för, som sagt, jag har längtet som en ständig följeslagare. Fint längt, är det. Inte vemodigt.

Avresan är bara timmar bort. Jag har klippt mig, fått naglarna fixade på salong för första gången(!) i mitt liv,

Vi jämför klor…

och packningen är på plats i den nytvättade bilen. Stina har varit lite orolig av allt bestyr men nu är hon lugn. Skall bli spännande att se hur resan med henne skall gå – liten valp på lång resa med sin flock! Följ oss på vägen, om du har lust, och bered dig på täta uppdateringar från sydligare nejder!

På tröskeln ändå, väl?

18 söndag Apr 2021

Posted by in huset på ön, Om dagsläget, Väder

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Britterna skrålar glädjestrålande på sina pubar igen, Erna aviserar lättnader i Norge, och Danmark öppnar upp för resor till och från den omhuldade landtungan, låt vara med krav på vaccinpass men utan karantän. I min franska covid-app ser jag att R-talet i Occitanie nu är 0,98 men att vården är fortsatt ansträngd. Det pratas om en fransk platå, att antalet rapporterade fall inte längre ökar och jag känner hoppet stiga.

I Sverige är experter försiktigt eniga om att efter den pågående tredje vågen kommer ingen ny. Om inte viruseländet muterar bortom all kontroll, om inte hela världen inte får tillgång till vaccinet, om inte ”om” ställer till det. Det är så många ”om inte” att jag blir alldeles matt; så mycket hängslen och livrem i varje uttalande att det blir alldeles omöjligt att få en klar bild av läget. Finns det ens en klar bild av läget att berätta om eller är det bara fromma förhoppningar som vädras?

Oavsett, väljer jag en något mer optimistisk hållning nu än för några veckor sedan. Våren har dessutom marscherat in med besked denna helg och trädäcket görs redo för en ny säsong.

Vi har väldigt mycket trädäck att göra rent efter den långa vintern men jag har fått en hel del gjort i helgen. Idag plockades äntligen utemöblerna fram, rengjordes och återtog sina vanliga platser. 

  • Före på morgonbalkongen …
  • … efter
  • Före på framsidan …
  • … och efter!
  • Jättevarmt i solen, tyckte Stina.
  • Fortfarande skönt i kvällssolen på rengjord terrass i väster
  • Solstrålen och en solstråle ❤️

Skall jag ändå våga hoppas på en aldrig så liten svensk måltid al fresco i närtid, funderar jag? Hade jag inte varit så upptagen med iordningsställandet av terrassen, hade det redan skett. Det har definitivt varit varmt nog idag. Våra olika sittplatser är ännu så länge lite sterila men imorgon åker pimpet fram och kanske, kanske blir det en frukost här imorgon?

Söderläge och frukostplats i maj 2020

Det ser onekligen ganska så lovande ut de närmaste dagarna, om jag skall våga lita på mina väder-appar! Svensk utesäsong invigs därmed försiktigt denna helg med ett glas rött från Languedoc och lite popcorn.

Men allra mest förbereder jag mig mentalt för langedocsk sol i närtid. Otåligt väntar jag på besked från Macron, medan den planerade och bokade resan ner bara är ett par veckor bort. Semester, minsann, varvat med lite fjärrjobb och franskplugg.

Det spritter försiktigt i livsandarna och det är till och med så att jag lite försiktigt vågar hoppas på glada, badande prinsar i murvelpoolen i sommar. Vi pratar iallafall om det, prinsarnas päron och jag och det räcker för att hålla optimismen vid liv.

Sommaren 2019…

Nu blir det alltså hopp och fri lek och vi kan glömma allt vad covid, Corona och R-tal heter, eller?

Nja.

Inte än på ett bra tag, men jag märker ändå hur annorlunda det åtminstone känns att planera nu, jämfört med för bara ett kort tag sedan. Vårsol, relativ värme och ett nyskurat trädäck hjälper en bit på väg. 

Tid för PCR-test och reseintyg inför avfärd är också det bokat, så nu är det mesta på plats. Stina skall få en dos leptospirosvaccin till nästa vecka men sedan är det bara viruset som skulle kunna ställa sig ivägen för resan. Eller en förkylning, eller…
Nä,  vet ni vad, nu GÅR vi definitivt mot ljusare tider, förhoppningsvis på mer än ett sätt.

Så det så.

 

Det där med att blogga

12 måndag Apr 2021

Posted by in Reminiscenser

≈ 9 kommentarer

Etiketter

,

Jag har bloggat regelbundet sedan 2007. Möjligen börjar det bli en något daterad syssla men jag hänger i. Det har blivit ett behov och något som hjälper mig hålla tankarna i schack när vi inte är där. Jag tycker också om att läsa andras men flera av mina favoriter uppdateras inte längre alls eller har numer allt längre intervaller mellan inläggen. De dagliga bloggpromenaderna är därför snabbare avklarade numer och har egentligen nästan helt ersatts av en daglig sväng inom småtrevliga instagramkonton. Inget fel på dem, men jag kan sakna det långsammare, kanske mer eftertänksamma formatet som bloggar står för. Vill ha både och fortfarande.

Murvielklotter passerade 1000 inlägg för några veckor sedan och i takt med att inläggen blivit fler har jag börjat fundera över hur jag skulle reagera om allt plötsligt försvann. Om klottret drabbades av en bugg som åt upp allt. Jag skulle inte tycka om det, inser jag, eftersom bloggen blivit ett dokument över snart ett decennium av mitt liv. Ett omvälvande, fantastiskt, förfärligt och ljuvligt decennium i en enda salig röra.
Alltså gav jag mig ut och googlade efter företag som omvandlar bloggar till fysiska böcker och hittade några stycken i USA och i Storbritannien innan jag landade i Stockholm hos Blogg till bok, där jag beställde en bok från 2012 års bloggande;

Det blev inte en, utan två, eftersom inläggen var för många för att rymmas i en bok, men det blev riktigt proffsigt. Inte all sidbrytning hamnade där den skulle och vissa sidor fick minimalt med text men på det stora hela blev det förvånansvärt bra.

Snabbt gick det också, både att ladda ner inläggen och att få böckerna i brevlådan. Nu vet jag att första årets murvelbloggande har en fysisk backup och jag kommer att göra böcker av resterande år också. Helt billigt är det inte men värt pengarna, tycker jag nog. 577 sidor fördelade på två böcker med helt ok bildkvalitet på bloggfotona är inte illa.

Böckerna skall få flytta till Murviel och bo i de nymålade hyllorna i det stor rummet i murvelhuset.
Om knappt tre veckor …?
Känns märkligt att tänka sig att det det kanske trots allt kan bli av. Bläddrar lite i bloggböckerna och drömmer mig dit så länge.

Otålig …

11 söndag Apr 2021

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Resor, Valpen Stina

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

…är bara förnamnet. Om tre veckor är vi på väg mot Murviel, om planen håller och corona stillar sig. Packningen är påbörjad, ovanligt nog; jag brukar ordna med det kvällen innan jag skall åka. Jag har fått visa vana vid att packa snabbt och effektivt men nu är jag som sagt otålig!

Jag har också börjat skriva listor på sådant som skall tas med, medan jag raderar sådant från en tidigare lista, som inte längre är aktuellt.
Som pepparkaksdeg, saffran och jäst. 
Det är ju inte längre julfirande som är näst på tur, som det var när den förra listan skrevs. 
Daterade listor är intressanta och de får mig alltid att tänka på Strindbergs ”Ett halvt ark papper”; det är mycket som ryms i några korta rader, i mitt fall inte längre på ett ark papper, utan på anteckningsfunktionen i paddan eller telefonen. Alltid med mig. Alltid tillgängligt. Och alltid, när jag hittar en gammal lista, en påminnelse om vad som kändes viktigt då men som nu inte längre spelar någon roll.

På listan som skrevs inför den planerade, men inhiberade, resan till Murviel i julas, finns prinsarnas studsmatta med. Den hade jag glömt bort. Jag trodde att den följde med i somras men hur var det egentligen med den saken? Jag släntrar ner i källaren för att hitta den men har samtidigt ett vagt minne av att den transporterades ner redan förra sommaren…? Jag tycker mig minnas att den ställdes in i utrymmet under terrassen men lika tydligt är minnet att sagda studsmatta var slutsåld förra sommaren…?

Denna coronaperiod har ställt så mycket på ända att det till slut är svårt att minnas vad som faktiskt blivit av och vad som fått vänta. Var studsmattan befinner sig är kanske inte heller störtviktigt just nu. De lär finnas till försäljning även i Frankrike…

Jag längtar också otåligt och intensivt efter värme nu. Våren vill sig inte riktigt och jag börjar misströsta inuti mina ylletröjor. Kvar efter min covidomgång finns en frusenhet jag inte känner igen sedan tidigare. Jag blir otroligt kall och snor allt av ull jag kommer åt omkring mig. Jag bävar inför varje liten utevistelse samtidigt som jag längtar efter att få hänga undan vinterjackorna för den här gången.

Jag har förstått att det varit ovanligt kallt också i Frankrike men allt är ju ändå relativt. Frostnätter så här sent är ingen hit för de spirande vinstockarna eller för olivträden, citrusträden och annat som hunnit blåsa faran över för köldknäppar och därför gått i blom. Kalla aprildagar i Murviel har jag hunnit uppleva ganska många gånger men vad som är kallt där jämfört med här är verkligen inte samma sak. Som ynka två plusgrader och snöblandat regn…

Promenaderna med Stina får jag tvinga mig till när gråvädret kryper under skinnet. Väl ute piggar det dock alltid upp, så tack Stina för att du är vår guldpäls nu!

Sover hellre i soffan än går ut i regnet. My kind of dog!

Jag längtar efter att se Stina ta murvelträdgården i besittning och jag längtar efter att se hennes nöjda uppsyn över det myckna utelivet tillsammans med flocken. Vi skall småhundssäkra på några ställen men sedan kommer det att vara fritt fram för henne att springa ute hela dagarna.

  • Föregångaren Wilda …
  • … vakar över sina hoods och människor
Wilda ❤️