Kategoriarkiv: Renoveringar

På väg in i ännu ett nytt år

28 lördag Dec 2019

Posted by in Familjen, huset på ön, Murvelhuset, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Snö pudrade Paradgatan igår morse. Lite onödigt och försent, kan en tycka, men ändå på något märkligt sätt befriande. Kallare, inte så blött och genast ljusare. Nu har ju inte jag gjort mig känd som en ivrig snökramare men de senaste par månadernas kompakta mörker har kanske fått mig på andra tankar. Åtminstone när jag är hänvisad till mina svenska breddgrader.
En intensviv och ljuvlig julhelg med hela familjen i olika omgångar är till ända och vi åker ikapp ljuset söderut. Vi lämnade Arlanda i mörker och jo, förstås, i slask; pudersnön fick inte vara pudervit särskilt länge.

Det är sedan gammalt och därmed en nykter påminnelse om att det är helt och hållet futilt att tro att snö är lösningen på midvintermörker, såvida du inte tar dig betydligt längre norrut eler upp på väl valt fjäll. Vi väljer ingetdera. Vi rymmer söderut istället. Redan ovan molnen visar sig solen och livsandarna om inte spritter till, så åtminstone börjar kittla lite försiktigt.

Bara dagar återstår av 2019, som på många sätt blivit ett harmoniskt år för mig. Vi har hittat en lunk på ön, även om resorna ibland blir fler än vad som kanske är alldeles nyttigt men som ändå ger så mycket tillbaka. Jobbet och mitt lilla fjärrundervisningsprojekt har tuffat på och vi har klarat oss ifrån alltför mycket drama. Vemod, förstås, när Anna Stina släppte taget om livet.  Ett och annat orosmoln har vi sett segla förbi, men som helhet och i backspegeln blev 2019 ganska lugnt. Runt omkring oss har dock vänner varit med om det värsta tänkbara och att därför skriva att 2019 varit ett bra år blir ändå fel. Ni finns med mig i tankarna ofta, alla ni som bara vill dra ett tjockt finalt streck över året som snart är till ända.

Vad bär 2020 med sig?

Köksrenoveringarna i Murviel avslutas förhoppningsvis under den tidigare delen av året. Hela det gamla köket är iallafall utrivet till slut;

och de nya skåpstommarna är på plats, liksom spis och kyl;

Dessutom har skafferiet fått sin dörr!

Hela klabbet skall målas och det är ingen smal sak. I resväskan har jag packat ner provburkar med tre nyanser av grönt från Byggfabriken i Göteborg,

men den målarresa under våren som jag funderar över har ännu inte tagit form. Lediga dagar att ta ut finns i överflöd men de lämpliga tidpunkterna är betydligt färre.

Sommaren känns ännu så länge långt borta men vi har åtminstone börjat prata om hur veckorna skall fördelas. Fler sommarveckor på Tjörn vill vi ha

men inte vill vi för den skull offra de stimmiga, sociala, varma murvelveckorna. Jag gapar helt fräckt efter både och.

Under tiden duger det alldeles utmärkt att kliva ut på en barcelonsk gata i tidig morgon och njuta av blå himmel, sol och drägliga temperaturer.

Föredömlig cykelväg med många cyklister och elsparkcykelåkare…

Om några timmar är vi i Murviel. Vi vågar tåg och minsann ser det ut som att det kommer att fungera!

Inte bara vanligt vatten

06 fredag Dec 2019

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Jag har sagt det förut men det kan måhända tåla att sägas igen; det är ingen enkel sak att byggleda på distans. Någon som minns att det pågår en murvielsk köksrenovering, till exempel? Etapp 2 var planerad att vara klar i september, så jag rusade runt under min septembervistelse för att få fatt i vitvarorna och lyckades nästan. Spisleveransen fick jag låta bygrannar ta hand om, medan kylskåpet hann komma innan jag flaxade norrut igen. Under min snabba oktobervistelse hann jag sedan montera återstående skåpstommar och jag hann också planera vidare med François.
I övrigt stod köksarbetet still.
Det står fortfarande till synes still och nu är det december.
Men inte allt arbete syns, minsann! Mejlväxling fram och tillbaka har pågått i några veckor och nu är till slut kökskranen – vår robinet – beställd! Ur den kommer vi att kunna fylla många glas med bubblande, kylt och filtrerat vatten.

Med knapp till vänster för att välja med eller utan bubblor
Kylaggregat, filter och kolsyra under diskbänken

En kraftfullare variant än vad som normalt installeras i vanliga hem fick det bli, men med varma somrar och semesterfirande familjemedlemmar och vänner i långa rader, känns det bra att arbetet med att hålla vätskebalansen blir mindre slitsamt när kranen är på plats. Inget mer kånkande på petflaskor från affären och ingen kyl proppfull med vattenflaskor på kylning. Bara att vrida på kranen och voilá; friskt, kallt, bubbligt och miljövänligare vatten!

Ville bara berätta. Att jag ser fram emot det. Kökets kanske mest nödvändiga pryl, faktiskt. Och jag är inte ens lite ironisk.

Bara trött, för det blev visst lite sent igen.

Bonne nuit!

 

Mörkertid och regn

23 lördag Nov 2019

Posted by in grand-mère, Hantverkare, Murvelhuset, Om dagsläget, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Det dök upp ett facebookminne från 21 november 2011 häromdagen. Då hade vi precis skrivit på vårt compromis de vente och vår köpemäklare Eva skickade en bild på utsikten genom hallfönstret på övervåningen i murvelhuset.

Lite suddigt men med så mycket längtan…

Jag var pirrande lycklig och nagelbitande nervös över detta vårt tämligen spontana infall och jag minns hur jag såg mig omkring i huset vi just sålt och som vi snart skulle lämna. Jag hade haft det bra där också och små anfall av vemod försökte bryta igenom murvellyckan utan att lyckas med det särskilt långa stunder i taget. Epoken familjeliv i ältahuset var så gott som över i alla fall och tankarna på att hitta ett annat viste att samla familjen i hade funnits där ett tag

Det har blivit många bilder på utsikter från murvelfönster sedan den där novemberdagen för åtta år sedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte kunde jag då föreställa mig riktigt hur viktigt huset skulle bli för mig – för oss – lika lite som jag då visste hur mycket oro och bekymmer som också väntade familjen. För det har också varit tuffa år. År som har tärt, splittrat men också svetsat samman. Ibland när jag tittar tillbaka förundras jag över hur mycket en faktiskt klarar av att bära. Samtidigt inser jag att det är så viktigt att det finns någonstans där en kan släppa taget och tankarna på det som gnager, skaver och oroar.

Vårt murvelhus.

Vår bedagade skönhet av sten har burit mig igenom allt det som prövat vår familj det senaste knappa decenniet. Där finns en vardag av ett helt annat slag, inte utan måsten det heller, men med måsten av det handgripliga slaget. Resultaten är synliga, synnerligen lätta att vila ögonen på, trots ett och annat misslyckat projekt och havererade planer. Hantverkare kommer inte alltid när de säger att de skall komma, arbeten drar ut på tiden eller blir ibland inte ens slutförda.

När en ovanligt regnig vår försenade stensättningen innanför grinden…

Frustrationen når ibland farligt höga nivåer men det är ohyggligt mycket lättare att till slut rycka på axlarna åt ofärdiga arbeten och inte helt pålitliga hantverkare än åt sådant som hotar hela ens tillvaro. För vem behöver egentligen bry sig så mycket om luckor som inte blir målade eller dörrar som aldrig tycks komma på plats? Världsliga saker, vill jag lova.

Nu är det som sagt november. Mörkt, grått, trist. Tidigt iväg, sent hem och alldeles för få stillsamma dagar på ön.

Så vad göra?

Att omge sig med prinsar hjälper! Vackre storprinsen hämtades därför för traditionellt hösthäng på ön förra helgen,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och om en dryg vecka är det dags för adventsmys hos prinsarna i Solna. Då skall också lillprinsen firas; två år redan och så ljuvlig att det riktigt knyter sig i mig!

Så planeras det för nyårsfirande i Murviel och i biblioteket på ön fylls murvelhörnet med prylar som skall få följa med ner. Där står provburkar med färg till skåpsdörrarna i köket, rengöringsmedel med mjölksyra från vassle, som enligt uppgift skall kunna råda bot på både kalkavlagringar och rost,

keramikmuggar från Milla keramik, som jag specialbeställde i våras och som levererades härom veckan,

och lite annat oumbärligt småkrafs som brukar få följa med i resväskorna.

De där förberedelserna hjälper mig att ta udden av mitt klimatspunk. Jag puttrar runt och placerar i tanken Millas muggar väl synliga på hyllan ovanför buffén i köket, fantiserar om hur jag iklädd mina meryl-brallor stryker brädor vackert gröna,

och hur klinkergolven i badrummen äntligen blir glänsande rena med vasslerengöringen jag släpat med mig.

Sedan är det inte säkert att jag vare sig målar eller fejar så särskilt mycket när jag väl är där. Jag kanske bara hinner umgås, äta lunch utomhus i Meze eller Bouzigues eller sitta med ansiktet vänt mot vintersolen hemmavid.

Det gör inget isåfall. Det blir fler tillfällen. Det är det som är det fina med murvelhuset.

 

Under gråa moln på Charles de Gaulle

30 onsdag Okt 2019

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Sommar, bad och frukost på terrassen är det färdigt med för ett tag. Fönsterluckorna har stängts mot omvärlden

och murvelhuset får klara sig själv ett tag igen. Det är som vanligt ännu svårare att lämna huset än vad det är att komma runt våndan inför resorna ner. Skillnaden i väder redan vid mellanlandningen i Paris på väg mot Sverige är monumental och den nedpackade tröjan åker fram så snart planet tar mark. Skillnaden är som störst nu. Den där milda höstvärmen i Murviel är alldeleles speciell.

Ljuset är intensivt fortfarande och i solen är det så varmt att bad i poolen känns helt rimligt.

30 oktober plöjer jag turkosblått, tjugofyragradigt vatten en stund innan det är dags att packa ihop både mig själv, mina väskor och resten av huset. Baddräkten hänger tvättad och på tork i badrummet och jag vet att jag kommer att le åt åsynen av den när jag kommer ner nästa gång. Då är poolen vinterstängd, dagarna kanske varma nog för lunch utomhus men bad tror jag inte kommer att locka, trots allt.

Igår kom François förbi och vi diskuterade det fortsatta köksbygget.  Jag försökte vara ganska bestämd och ställde krav på att det skall vara klart för användning när vi kommer ner över nyår. Jag har monterat skåpsstommarna –

Köksmontering, oktober 2019

fick för övrigt lite hjälp med det av nybygrannen medan han väntade på att dottern skulle ha poolbadat klart.

Köksmontering, oktober 2019

Den måttanpassade, rostfria diskbänken har vi lyckats pruta ner med några hundra euros men den är fortfarande inte billig. Men att försöka hitta andra alternativ i en hast riskerar att göra oss mindre nöjda med slutresultatet. Kompromisser med planer som trots allt vuxit fram under lång tid är kanske inte en så strålande idé.

Så återstår kakel och fläkt liksom en anordning för barngrind in mot matlagningsdelen av köket. Det måste bli så när en köpt en spis som saknar barnspärrar och som har vred som lätt går att pilla loss! Grinden kan vi dessutom ställa undan när inga barn är på plats och så slipper vi fula spärrar på skåp och lådor. Tänker att det blir bättre på alla sätt, även om det inte var planerat så.

Vi skall själva måla hela klabbet när det är på plats men det får ta sin lilla tid. Det gröna kaklet skall få bestämma nyansen på luckor och lådfronter. Så lite tapetsering och målning av väggar i det stora rummet och vi kan förhoppningsvis pusta ut från renoveringar för ett tag. Eller ja, så lite målning är det nu inte som behövs och så var det det där med fasaden och resterande fönsterluckor. Och dörren till badrummet och garderoben. Vi kommer nog att hålla oss själva och diverse hantverkare sysselsatta framöver också.

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.

DIY-helg på ön

20 söndag Okt 2019

Posted by in huset på ön, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det vore ju synd att ta det lugnt när så mycket pockar på ens uppmärksamhet. I vårt garage i huset på ön har ett matsalsbord stått och väntat i fyra år på att få lite välbehövlig TLC. Dessutom har det den gamla matsalsmöbeln flyttat till Dingle och i vardagsrummet väntar en ensam matta på att få sällskap av nygamla möbler. En sällsynt hemmahelg senare kan mattans väntan snart vara över. Med nödvändig (?) skyddsutrustning,

kastade jag mig under lördagseftermiddagen över det stackars färgflagnande bordet;

Halva bordskivan klar…

Varmluftspistolen fick snabbt färgen att släppa och efter några timmar med sagda verktyg och en färgskrapa, var bordsytan befriad från den förfärliga gamla plastfärgen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några söndagstimmar senare är bordet redo för slipning innan det blir dags för målning med äggoljetempera. Det här har jag planerat sedan vi flyttade till ön för drygt fyra år sedan men annat har hela tiden kommit i vägen och behövt prioriteras. Runt bordet skall 6 nya stolar stå, efter att också de fått några lager färg. Vardagsrumsväggarnas mörkt gråbeiga färg skall de få. Fast jag skickar dem nog till sprutlackering, annars har vi garanterat inga stolar att sitta på vid bordet på hitsidan om jul.

Så kan alltså en oktoberhelg tillbringas; med skyddsmask, handskar och en värmepistol i högsta hugg i vårt garage och med porten öppen mot stunder av mjuk höstsol i ryggen.

Och med en aldrig vikande längtan till Murviel. Förstås.

Utsikt från ett verkstadsfönster

16 onsdag Okt 2019

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

För den som inte visste det, kan jag berätta att alla mackor har kanter. Faktiskt också de runda hällakakorna; det har Bertil lärt mig.

Jag började min lördagsmorgon häromsistens med Bertil, sedan anslöt mamman och lillebror Bror. Det är ett svårslaget sätt att börja sin morgon på.

Av mamman fick jag en powercocktail för att ta hand om min kraxiga röst, så att den blev, om inte sonor, så åtminstone hörbar. Att tappa rösten när inte bara en, utan två mässor samma vecka är inplanerade – och där min närvaro är påkallad – kan ju se ut som sjukt dålig planering. Eller bara otur. Det är tyvärr också ett faktum att det inte faller sig alldeles naturligt för mig att hålla tyst; jag vill liksom vara med och bidra till vilken som helst ljudmatta jag har runt mig. Jag inser också hur mycket tid jag tillbringar i telefonen och har hunnit reflektera över att jag kanske behöver begränsa min tillgänglighet lite mer. Åtminstone kring det som är relaterat till mina två jobbsysslor.

Idag är det onsdag. Inga prinsar nära, inget gos med dem har rustat mig för dagen som ligger framför mig. Dagen har istället börjat på Bilia i Stenungsund där bilen får på sig vinterskruden.

Jag väntar.

Trycker i mig kaffe och väljer att inte använda tiden till jobb.

Avkoppling, tror jag bestämt, under lysrören och till ljudet av elektriska skruvdragare från verkstan.

Ute är det fortfarande dunkelt, trots att klockan snart är åtta. Dis och duggregn men milt. Det går att överleva. Fast nu börjar den där tiden på året när jag på allvar låter mig drömskt längta till murvelhuset. Det är höst i murvelhuset också men av en helt annan kaliber än den utanför de stora glasrutorna där jag nu sitter. Där äts ännu lunch ute, höstsolen är varm och även om det regnar, vilket det förstås gör ibland, så känns det inte som om Armageddon är i antågande. I tanken sitter jag på verandan under de nu av sommarens hetta sönderstressade träden i murvelträdgården och läser. Eller jobbar framför datorn. Eller så målar jag köksluckor.

Startskottet för etapp 2 av köksbygget har gått och murvelhuset skickar bilder på en stor svart pjäs som tagit plats bredvid kylskåpet mitt i det stora rummet:

Nästa vecka skall de få komma på plats. Skåpstommarna som ligger staplade på golvet likaså. Det kan hända att jag måste dit för att inspektera att allt går rätt till.

Om en liten vecka, typ.

 

 

I väntan på IKEA-leverans klottrar jag om kök

26 torsdag Sep 2019

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Ännu en tung transaktion över nätet är avklarad. Ett antal långsjalar har blixtsnabbt transporterats från vårt konto till Boulanger i Beziers och vi får förhoppningsvis en spis levererad till murvelhuset i mitten på oktober. Då är ingen av oss här. Den lilla detaljen återstår att lösa. Blir nog bra, tror jag. Jag har en plan. Och en backup-plan.

François och jag gick igenom de återstående arbetena innan han avslutade för dagen igår. Han är otroligt stabil att ha att göra med. Han beställer diskbänk och kran och nyss kom de resterande ikeastommarna, som jag tänkte montera innan jag sticker på lördag.

Bit för bit har jag under veckan rensat ur skåp och lådor i den befintliga köksdelen. Nu gapar de tomma.

Det gamla köket är därmed tömt och prylarna därifrån har fått ett tillfälligt viste på de nyligen uppmonterade hyllorna i skafferiet;

Skafferidörr blir en senare fråga!

Det ser ut som ett enkelt jobb men med bara böljande väggar är det allt annat än. Ingen hylla har samma mått som den andra. Vi snackar platsbyggt i den högre skolan!

Ovanför buffén har de öppna hyllplanen kommit upp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Samma sak där; baksidan av hyllplanen följer väggens ojämnheter. Det krävs hantverksskicklighet och en arsenal av snitsiga verktyg för att få till det. Konsolerna är handgjorda och inköpta på Överjärva gård i Solna och nedfraktade hit. Varje konsol har fått måttas in individuellt, eftersom de, liksom väggarna, inte bjuder på några standardmått.

Men fint blir det. I synnerhet när tapeten bakom kommer upp.

Testar tapeteffekt! Skruvhuvudena skall för övrigt lackas svarta…

Det är som om på en given signal att de gamla vitvarorna suckar djupt och ger upp. Kylskåpet har frustat ett bra tag och det är en definitionsfråga om det fortfarande är funktionellt. Ugnen, en en gång tjusig sak från Gaggenau, har läckt värme så länge jag kan minnas och nu, efter en timmes väntan på att den skall bli varm nog för mina bake-off croissanter och den fortfarande inte lyckats helt, kan jag konstatera att den till slut helt och hållet givit upp. Miljöhänsynen får här bli långsiktiga; köpa nytt är förstås i sig miljöbovigt men så är också förspilld el. Att de nya pjäserna i köket är energieffektivare blir mitt sätt att rättfärdiga förändringen från litet inklämt kök med knasiga lösningar, till  stort luftigt och med plats för många matlagare.

Senare i höst kommer kakel, fläkt och ytterligare hyllplan ovanför en ny rostfri diskbänk upp innan hela klabbet är klart. En mojäng som kyler, bubblar och filtrerar vattnet skall också på plats.

Bubblare från Grohe

Men det är en annan och senare historia. En sak i taget och lugn och fin.