Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: Byliv

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bad i oktober, köksrenovering, poolliv

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

EE10D90D-528B-4E92-BB38-CF7977E69BB6
4866C705-F106-4C42-8DD9-AA7BD9A17792
... i solen på terrassen
… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Nötfest och sol

27 söndag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Chez Amis, Fête de noisette, St Nazaire de Ladarez

Sovmorgon blev det inte. Strax efter klockan 6 gol grannens tupp, trots att det ännu var mörkt, och fåglar kvirrade och kvittrade utanför det öppna fönstret. Jag drog täcket upp till hakan mot den ändå behagligt svala morgonluften och log för mig själv över glädjen att vakna just här. Prinsarna i Solna var också vakna och vi myste en bra stund digitalt. Bra start på en söndag, helt enkelt.

Så fick jag på mig paltor och for till grannbyn Lignan-sur-Orb för att proviantera på byns söndagsöppna Intermarche.

Gigantiska krysantemumbollar utanför Intermarché…

Där var det stängt, dock. Jag var för morgonpigg och fick vänta en halvtimme innan jalusierna drogs upp. Det gjorde ingenting. Jag lyssnade på fransk radio och betraktade parkeringsplatsen, som fylldes på och var nästan full när klockan var nio. Det är viktigt det där med klockslagen, för den här en gång mycket morgontrötta, numer relativt morgonpigga, bloggaren vill gärna berätta för hela världen att jag numer oftast vaknar tidigt. Det betraktas ju liksom som lite fiiinare att vara morgonpigg än morgontrött och jag vill gärna kråma mig i just den glansen. Kanske vill jag rent av kokettera en smula med detta faktum. Bara så att ni vet.

Frukost på terrassen den 27 oktober vill jag gärna stoltsera med också.

Känner du, som befinner dig längre norrut, att du nu blir en smula avundsjuk, är det helt i sin ordning. Det borde du vara, nämligen. Det är, utan överdrift, något av det ljuvligaste jag kan tänka mig.

En lunch på Chez Amis i St Nazaire på det och söndagen är tämligen komplett.

Outtröttliga Outi i farten i köket

Den stillsamma lilla byn bytte skepnad idag och de små gatorna fylldes av marknadsstånd och doften av rostade kastanjer. Nötens dag firades där idag medan solen badade dalsänkan i varm oktobersol.

img_6469
img_6463

Inte är de gamla bygatorna dimensionerade för en sådan anstormning av fordon och gendarmens deviation satte min Gamle Svarten på hårda prov genom de trånga gränderna. Jag parkerade långt upp i byn och när det var dags att vända hemåt protesterade den svarte högljutt, livrädd som hen var om sin redan synnerligen skrapade och tilltufsade svarta lack.

img_6472

img_6472

Men hem kom vi och jag gav mig ut på inspektionsrunda i trädgården. Smultronträdet har massor med frukt, apelsinträdet har också det frukt som så smått börjar skifta i svagt orange.

Fascinerande att frukterna har olika färger!
Fascinerande att frukterna har olika färger!
blomklasarna liknar liljekonvaljklockor
blomklasarna liknar liljekonvaljklockor

Poolen är förstås fylld till bredden och ganska skräpig, eftersom vattennivån inte tillåter skimrarna att arbeta men är annars precis som vanligt.

Imorgon får det nog därför bli en simtur, oavsett väderlek.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Att ha det bra precis där du är och ändå intensivt längta någon annanstans

05 lördag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Byliv, distansjobb, Murvelhuset, Reminiscenser, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

Le Café Nouvel, Le Mirroir, musikafton, musselbilen, Tillbaka på ön igen

Sista kvällen i Murviel häromsistens var så fantastiskt fin att jag alls inte förstod hur jag skulle klara av att åka norrut igen. Klockan var nästan midnatt och jag satt ensam på terrassen barfota och utan tröja fortfarande. Från Café Nouvel hördes ännu musiken från paret som spelade där den kvällen;

48879394-DA17-412F-B91B-72A86E16DC46

48879394-DA17-412F-B91B-72A86E16DC46

Det prasslade i murgrönan i den mörka trädgården och lamporna var på uppe vid poolen. Det kändes tryggt. Jag sippade sista slatten på en två dagar gammal rosé och tankade på allt vad jag förmådde av sammetsnatten, languedocsk septembersommar och bylivet som en mjuk ljudmatta i bakgrunden.

Det tål att sägas igen att september är en fantastisk månad därnere. Inte längre några turisthorder men som sagt fortfarande sommar. Vinskörden som på alla sätt gör sig påmind,

Spår av druvsaft i gatan utanför. Notera hur det ena körfältet är kladdigare än det andra; fulla flak med druvor en väg och tomma tillbaka till vinfälten igen!

högsommarvarma dagar, kvällar varma nog för utevistelse och svala nätter – med god sömn som följd!

Och bad med den nu lägre eftermiddagssolen varmt glittrande i poolvattnet.

Fel
Detta videoklipp finns inte

Det är drömskt.

Total avkoppling varvat med fjärrjobb och umgänge med bygrannar, summerar jag, medan eftermiddagssolen skickar sina sista, mjuka strålar in genom tjörnfönstren, så här en vecka senare.

En apéro på Le Mirroir i byn,

följt av middag på Café Nouvel

3D426E7C-A208-4B78-9EA2-4A9254C138AB

3D426E7C-A208-4B78-9EA2-4A9254C138AB

och sedan dessert hos Claes och Eva, där vi lyssnade på musikerna från den lilla lindbergska balkongen mot gatan.

81A81869-E597-4251-9488-BD67D580BB7A

81A81869-E597-4251-9488-BD67D580BB7A

Termometern visade 21 grader fortfarande när kvällen närmade sig midnatt. Jag var ordentligt trött men ville inte lämna det jag visste skulle bli årets definitivt sista sommarkväll för min del.

My happy place…

En intensiv vecka senare sitter jag insvept i en filt medan förkylningsfebern börjar ge med sig. Fransk musik strömmar mjukt ur högtalaren och jag har det faktiskt oförskämt bra på min ö just precis nu. Och mer kan en faktiskt inte begära.

Lilla nyplanterade syrenträdet mallar sig vid parkeringen

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Vad tänker jag egentligen…?

24 onsdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Agde, Les Falaises, snart hemfärd

Vad tänker jag om att jag inte kommit iväg på så mycket under årets sommarvistelse i Murviel? Att det egna huset och trädgården har avnjutits och valts medan utflykterna, åtminstone de något mer långvariga, fått stryka på foten?

Vad tänker jag om att jag varit betydligt mindre social i år än vad jag brukar? Alltså, då menar jag utanför den egna familjen och de som finns i min omedelbara närhet, för fantastiska människor ser jag till att omge mig med ändå.

Och vad tänker jag om det bitterljuva i vilja stanna längre men också uppskatta att det finns plikter som kallar?

Något slags beslut växer fram denna sommar. Det är inga nya tankar; de har prövats många gånger tidigare och antagit lite varierande former men med den gemensamma nämnaren att jag själv måste få styra vad som skall prioriteras. På ett sätt som innebär att jag inte ständigt går och bär på dåligt samvete, oavsett var jag befinner mig.

Jag är femtioåtta år. Har alltid jobbat heltid, rusat genom livet stundtals, har precis som de flesta andra försökt balansera ett ansvarskrävande jobb med den fritid jag behöver för att kunna finnas till för mina allra mest älskade. Och, inte minst, för att själv må bra. Småkrämpor börjar dyka upp och det blir allt viktigare att avsätta tid för att ta hand om mig själv. När jobbet snurrar på, nedprioriterar jag just det, till förmån för häng med familjen, som inte har vett att befinna sig nära mig. Jo då, jag vet; jag flyttade på mig själv, bort från Stockholm, där mina tre barn vuxit upp. Får föräldrar göra så? Borde inte vi päron med utflugna telningar stanna kvar i föräldrahemmet och ivrigt vänta på besök? Som aldrig, förmodligen, kommer tillräckligt ofta?

Vi köpte franskt hus istället och hoppades att det skulle kunna få fylla rollen som samlingsplats för familjen.

När poolen ännu var ett tillhåll för traktens grodor i mars 2012.

Det får jag säga har gått över förväntan. Hit kommer de gärna, både när vi är här och på egen hand och få andra saker skänker mig mer glädje än det. För det är viktigt att ha någonstans att kunna samlas. Det blir dessutom mer jämlikt – traditionerna som etablerat sig i murvelhuset har alla hjälpts åt att skapa.

Det är inte mitt hus; det är vårt.

De många staketen och grindarna på de murvielska ägorna är säkerhetsanordningar och inte till för att stänga ute.

Nu stängs inte grindar med samma frenesi längre, sedan prinsarna och de andra småttingarna återvänt till Sverige. Bara grinden mot gatan är fortfarande superviktig och då är det hunden Aska på besök som vi är rädda om. Men alla barnen har som sagt åkt hem. Mina barnbarn och bygrannarnas. Vid poolen levs vuxenliv de dagar som nu är kvar. Badleksakerna har tömts på luft och flyttat in i poolhusets boxroom och allt stök som omgivit poolen under hela vistelsen är nu bortrensat. Prydligt och fint till slut.

img_4965-1

img_4965-1

Och; igen, efter en kvarts beundrande av mitt värv, urtrist! Själlöst välordnat och tyst. Till min stora glädje upptäckte jag, medan jag gick och plockade, att det sorgliga och delvis bladlösa citronträdet har fullt med blekrosa små knoppar.

img_4955
img_4957
img_4963

Kanske kan det till slut bära frukt ändå!

Det är alltså viktigt att göra de där räderna med jämna mellanrum. Annars skulle jag missat de där knopparna och kaoset tagit över. Det skulle inte bli trivsamt för någon.

Imorse for vi till havs igen – till falaiserna i Agde, med kaffe och croissanter och badskor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vattnet är kristallklart, håller behagliga 25-26 grader (enligt France Bleu Herault, som rapporterar vattentemperaturer från sina stränder) och den här gången hittade vi ett ställe med en naturlig badstege ner i vattnet.

Imorgon drar vi dit igen och tar med oss några badsugna till. Tidigt som tusan blir det för att vi skall få de där ljuvliga folktomma morgontimmarna, så jag får gå och knyta mig ganska tidigt ikväll om det skall kunna fungera.

Två murveldagar kvar.

Det är på tok för lite.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Inte tycker jag att det är jätteroligt att laga mat…

23 tisdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, så botas lappsjuka, Viranel

… men ibland går jag loss. Det krävs att jag varit ledig ett tag och tycker att pastan i längden blir lite enahanda. För äta, det tycker jag om! Gott och vällagat, lite nytt och lite spännande. Om jag dessutom, som nu, är ensam i huset,  får jag ju försöka att locka hit folk för att inte alldeles drabbas av total lappsjuka.

Måndagen inleddes därför med en tidig shoppingtur till SuperU, åtföljt av diverse förberedelser inför kvällen.

Melonshots på gång på nya köksön

Jag kör brasseprincipen och försöker kombinera ihop allt som jag tycker om.

Fick ordna med körschema för att komma ihåg…

Ibland passar det ihop, ibland inte lika bra. Mycket mat brukar det alltid bli, så lunchen imorgon lär vara räddad. Några av våra fina bygrannar var på plats;

img_4939

img_4939

Vi är så många svenskar i byn nu att det är alldeles omöjligt att samla alla på en gång. Spridda gracer är det som får gälla.

img_4938
img_4941
img_4943
img_4945

 

Imorgon får det bli en lugn dag. Det närmar sig hemfärd och sakta ställer jag in mig på att det är så det blir. Jag dröjer mig kvar ute i en mild kvällsbris med La Belle Vues spellista på Spotify som sällskap i det sammetsmörka.

img_4951

img_4951

Några munnar carignan från vingården Viranel får avrunda det som blev en särdeles underbar semestermåndag i murvelhuset.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Moln över Murviel

20 lördag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

Jean Jaures, Le Chameau Ivre, Tabouriech le St Barth, Ville de Beziers

Så hamnar jag här igen; på min veranda i den ljumma kvällen framför bloggen. Gårdagens kväll och dagens tidiga timmar bjöd på svalare temperaturer men nu är värmen tillbaka igen. Inte den olidliga hettan men riktigt varmt. Jag avstår ändå från det där ensamma nattbadet som jag tycker så mycket om. Det känns inte tryggt längre. Två poololyckor har under senare år drabbat vänner i vår by; den första med lycklig utgång efter veckor av ovisshet, den andra, alldeles nylig, med så hjärtskärande tragisk utgång att det kommer att ta lång tid att förstå, att acceptera.

Visst har vi ändå byfestat, träffats, skrattat och haft det fint, men tankarna på det som hänt finns där hela tiden. Skall jag hoppa i det turkosa på kvällen får det hädanefter ske i sällskap.

För säkerhets skull. Av respekt för att det värsta faktiskt kan hända.

Denna för ovanlighetens skull mulna lördag med duggregn gav mig fart att rumstera vidare i huset. I det stora rummet råder numera åter ordning;

Kreativt prinskaos
Kreativt prinskaos
Kärleksfull röra
Kärleksfull röra
Liten busbror i liten korg
Liten busbror i liten korg
Själlös ordning?
Själlös ordning?

Badrummet har skrubbats och toan har fått en ny sits som inte glider iväg när du sätter dig på den,

Jorå, du får stå ut med en bild på en toastol!

och den nya snabeldraken – den tredje sedan vi fick huset – har fått dansa ut på premiärtur. Lådorna i gamla köket har tömts på innehåll och näst på tur står kylskåpet, som också det skall förberedas på att det måste maka på sig i september när köksrenoveringen etapp 2 drar igång.

En tur till den berusade kamelen i Beziers – Le Chameau Ivre – fick ersätta den planerade turen till Tabouriech le St Barth, eftersom den webbokning vi trodde att vi hade fått till inte hade fungerat. Vi firade Åsa Margareta på hennes namnsdag;

img_4861
img_4865

Så jätteimponerade av maten blev vi kanske inte. Det kändes som om kockens experimentlusta fått lite för fria tyglar och istället för nyskapande, blev det en smula, pardon my French, sk-tnödigt. Men trevligt är det ändå invid Beziers nyrenoverade stolthet; fontänerna vid Jean Jaures. På väg från restaurangen stannade vi till och njöt av vattenfyrverkerierna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Imorgon bär det av till St Chinian och söndagsmarknaden. Med vinprovning, om jag förstått det hela rätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så puttrar det på i en knapp vecka till, sedan får volvon gunga mig, Å och hunden Aska norrut igen. Jag har börjat packa, skriva listor över det som skall tas med och inhandlas; tvål, duschcreme, fransk såpa, tvättmedel, vin och diverse attiraljer som lämnats kvar av besökande familjemedlemmar för vidare transport i den packvänliga bilen.

Jag börjar sakta acceptera att det är så det blir. Jag längtar efter mamma(!); fina, nittio år gamla, glasklara, kloka mamma. Prinsarna, förstås, och huset på Tjörn. Ljuvliga, älskade Susanna och fina Erik, som jag inte träffat sedan i början på juni och Dingle, som pockar och behöver andakt nu. Emil och fina Lena. Loj.

Det är dags, helt enkelt. Att åka sverigehem.

Mina två hemma. Lika viktiga båda två. Faktiskt.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Bara murvelhuset och jag

19 fredag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, La mer, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fête Petetas, Le Cap d’Agde, Les Falaises, nytt murvelkök, utekök

Igår kväll.

L sover. Från slottsbacken hörs fortfarande musik; de sista resterna av byns årliga dockfest, Féte Petetas.

36EBDF45-13B4-4565-BC16-ED7724677908
Petetas i Murviel sommaren 2019
Petetas i Murviel sommaren 2019
1EF59961-5566-49D9-86B1-14E257B08CC2
AC56370D-CFF1-46DE-9F1E-F15386A51E62
E227BE9A-B565-4D65-B923-3833FAE813C9
60EF3EAB-BEC8-4587-A330-BE66B296D790
img_4836

Kvällen är som vanligt ljum och vinden har mojnat. Kvällarna när de är som allra bäst; byn som håller fest till långt in på småtimmarna, jag ensam på verandan med mina tankar, planer och funderingar. Inte det där ganska hetsiga, lätt oroliga, som lite för ofta präglar kvällarna hemma när jobb väntar dagen därpå eller när andra plikter kallar på min uppmärksamhet. Här är avkopplingen istället total.

Ikväll sitter jag också på verandan men nu är byn tyst. Det är snart helt mörkt och i huset finns bara jag. Det känns lite märkligt, fast rutinerna är i stort sett desamma; förmiddagstimmarna ägnas vanligtvis åt lite pyssel följt av en lång lunch och några timmars siesta vid poolen.

Flygplatsavlämningar har det blivit några stycken och imorse släppte jag av L. De där turerna till Montpellier har i år fått inbegripa en och annan sväng inom Ikea för att komplettera utrustningen till köksrenoveringen. Det blir raska vändor med inköpslista i handen och skygglappar för allt annat som möjligen skulle kunna locka till onödiga köp. Det får liksom räcka med det som verkligen behövs. En köksstomme till uteköket har jag sedan monterat och därefter, efter konsultation med min alldeles egna fantastiska köksplanerare, fått på en bångstyrig diskho.

Fast jag tappade en högst väsentlig och lite ovanlig skruv och fick ge upp att få dit avloppsrören under hon. Skall jag verkligen behöva åka till Ikea en gång till för något så bagatellartat?

Nåväl, det löser sig säkert.

Occitanska förmiddagar kan annars också inbegripa fjärrintervjuer med nya medarbetare, mejlkoll och telefonsamtal som behöver klaras av. Då släpper semesterkänslan för en stund men jag tror att jag har lärt mig att styra just sådana måsten till specifika tider. Då störs inte det ekvilibrium som jag annars vaktar på så noga.

Eller så innnebär förmiddagar turer till havet innan horderna anfaller. Les Falaises är ännu så länge den plats jag tycker bäst om; klippor som liksom skivats ner i havet och bildat naturliga trappsteg och avsatser;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ingen het sand i sandalerna och, trots allt, färre badare, eftersom platsen inte lämpar sig för vare sig barn eller för dem som hellre vadar än hoppar ut i vattnet.

Det är dessutom en geologiskt fascinerande plats, också för den som har ytterst begränsade kunskaper om de avtryck naturfenomen lämnar efter sig. Falaiserna, eller klipporna, är resultatet av vulkanisk verksamhet för mellan 700.000 till 800.000 år sedan men hur jag än letar efter geologisk information om dem på nätet, så går jag bet. Jag hamnar på turistsidor, oavsett övriga sökord, så fort ”Agde” nämns. Naturistcampingen, hotellen, restaurangerna, vattenlanden, stränderna, kommunikationerna och ”allt jag behöver veta om Agde”. Utom just platsens dramatiska och spännande historia, såväl geologiskt som kulturellt. Jag får helt enkelt återkomma när jag lyckats ta mig igenom turistbruset som omger Agde.

De gör inte platsen rättvisa, de där skräniga turistsidorna. Agde och Cap d’Agde fascinerar mig och där är svindlande vackert bara några minuters promenad bortom semesterkomplexen.

Hur kommer det sig att det så uppenbart intressanta med platsen inte får utrymme på turistbyråernas hemsidor? Är jag kanske dålig på att leta?

I vår by finns en duktig geolog. Jag skall be henne undervisa mig. Jag skall, alltså, be att få återkomma med mer fyllig information vid ett annat tillfälle!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Röster i natten när prinsar åkt

14 söndag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Familjen, grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

byfest, Le Quatorze Juillet, när gäster åker

Tvättmaskinen surrar. Glasvaser, ljusstakar och bordsdukar plockas fram ur gömmorna igen. Solglasögon hamnar lite varstans nu när inte nyfikna små fingrar letar upp dem. Nycklar blir kvar på bänken. Trappgrind och barnsäng monteras ned, liksom barnsäkerhetsanordningarna på köksskåpen. Barnstolarna torkas av och ställs åt sidan, gungkrokodilen får följa med slottet ner under terrassen och leksakerna åker tillbaka ner i lådor. Chips-, brioche-, kak- och baguettesmulor spolas bort från terrassen medan den röda soffgruppen får komma fram från skynkena som täckt dem de senaste veckorna. Överdraget på den gamla trotjänande Ikeasoffan har fått rumla runt i tvättmaskinen på 90 grader och alla soffkuddar fick gå samma öde till mötes. Lakan, handdukar, dynor och överkast  kommer inte heller undan och i linneförrådet växer högarna återigen tillbaka i precis sådana staplar som jag vill ha. Som väntat sätter jag mig sedan ner med ett glas kallt rosé – fruset, tillochmed, för jag glömde det i frysfacket medan jag skulle bara – och beundrar mitt verk.

Jag tycker till och med att det är lite skönt med de eoner av tid som återstår av kvällen.

Tills ögat siktar en napp halvt dold under köksön, vill säga.

Då brister det och jag börjar längta efter såväl prinsar som sockriga briochesmulor under fötterna.

Men det har blivit fjortonde juli och Murviel firade Bastille-dagen igår.

För tredje året i rad samlas vi hos Joanne och CG,

F068228F-E02C-4A41-A27B-76F22767EF15
img_4573
1C598D53-F25E-4A68-8815-AF5BA29EE469
AD32A9BA-28CB-4F81-8BDD-D336987BEEE2

äter gott och inväntar paraden genom byn.

Vi är många nu och med väldigt många nationaliteter representerade.

”Barnen” på plats placerades, som sig bör, vid eget bord,

och det är en lycka alldeles av egen kraft att se dem sitta där och knyta kontakter; medföljande vänner, partners, vindlingar som knyter samman och gör världen pytteliten. Kanske sitter de själva på vår plats om några decennier och tittar stolt på sina vuxna barn, sedan vi blivit för skröpliga för att ta hand om våra omsorgskrävande franska stenhus?

Drömmer jag om det? Att någon av barnen skall vilja ta över? Kanske, men här och nu räcker fint. Att de tycker om att vara här både med och utan oss på plats.

Kvällen avslutades för vår del vid poolen i vår trädgård och vi gamlingar kroknade först, medan ungdomarna fortsatte att fylla sammetsnatten med sorl och skratt.

Däruppe sitter de….

Jag fullkomligt älskar det här; huset fullt med ätteläggar som tar med sig vänner och njuter av vårt happy place. Återigen kan jag konstatera att verkligheten överträffar dikten. Murvelhuset lockar och drar och alla mina älsklingar hittar sina sätt att njuta av tillvaron här. För barnbarnen blir det ett självklart semesterviste och det gör mig oändligt lycklig att få vara med dem och skapa barndomsminnen för dem, tillsammans med dem.

Bara cikadorna låter nu. De sista gästerna har just åkt men E och hans L är kvar en dag till.

Blommor från de fina unga ❤️

Andra halvan av sommaren är därmed här och jag tycker nog att det gått onödigt fort. Om inte vemodet skall slå rot, är det nog bäst att börja fundera på nästa resa ner. Det brukar kännas bättre då.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Mitt i all längtan efter ljuvliga småttingar…
  • Snart är det jul igen
  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…

Besöksstatistik

  • 392 273 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue

Husmäklare

  • Hus i Languedoc

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
februari 2026
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
232425262728  
« Jan    

Arkiv

  • januari 2026
  • december 2025
  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Mitt i all längtan efter ljuvliga småttingar…
  • mycketyck om Mitt i all längtan efter ljuvliga småttingar…
  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d