J’ai fait du shopping aujourd’hui

Etiketter

,

11824240_10153576156638420_552458149_n

Les chiens tänker de förstås på och att de kan bli nödiga… Fin service och bajsfritt torg. I bästa fall.

Jag for till marknaden i St Chinian idag igen. Tidigt på morgonen stack jag iväg och fick uppleva något helt annat än när söndagsruschen med sådana som jag traskar omkring där i värmen och nyper i alla klädtrasor, vänder på alla korgar och stryker med handflator över typiskt franska dukar. Idag styrde jag själv som vilken annan fransk madame som helst resolut stegen till brödbagarens torgstånd och fick med mig två rustika baguetter. 11844022_10153576151673420_136486198_n En korg till fick jag med mig också – måste ju ha något att lägga baguetterna i IMG_9443 och sedan nåddes målet för morgonens snabba torgtur – ståndet med dukarna. Igen. I söndags införskaffades en kraftig bomullsduk med mjölsäcksinspirerade ränder på: IMG_9393 250×150 meter skulle den mäta men det gjorde den inte. Med hem följde istället den mindre storleken IMG_9392 och jag blev en smula irriterad och bestämde mig därför för att göra ett nytt försök och få med mig rätt storlek hem istället. Det hade jag ingenting för. De större dukarna var slut och försäljaren berättade animerat hur oerhört populära de varit förra söndagen, så jag köpte en liten till istället. Skall sy ihop dem vid tillfälle, tänkte jag.

Vägen hem bjuder på vyer av det vackrare slaget, så jag blev tvungen att stanna och föreviga det jag såg.

11853931_10153576156213420_1866069568_n

Madame Caroux är lika vacker som vanligt

Resten av dagen skall jag njuta i min trädgård och låtsas att klockorna har stannat.

Sista dagarnas skälvande vemod

Etiketter

,

Jag har hängt tvätt under stjärnorna. Blå och svart tvätt. Det var inte helt lätt att skilja strumpor från kalsonger i mörkret, skall jag säga. Fast det blir så när en dröjer sig kvar så länge under de kulörta lyktorna och alldeles glömmer bort att tvätten ligger  där i sin blåa IKEA-kasse och väntar på att bli hängd. Inte förrän jag nästan snubblade över den på väg in i huset för att ta natt, fick tvätten min uppmärksamhet och hamnade där den skulle. Tror jag, iallafall. Det var lite svårt att se, som sagt. Det var alldeles tyst och alla dofterna från den varma marken blandade sig med de nytvättade handdukarnas som åkte upp i torkvindan.

Det är nästsista kvällen innan hemfärd och jag förstår inte riktigt hur det ska gå till att tråckla sig ut ur den avkopplande bubbla jag befunnit mig i de senaste veckorna. Jobbtelefonen, som varit alldeles tyst i flera veckor har försiktigt börjat ge ljud ifrån sig igen men istället för att hoppa upp med adrenalinpåslaget från ett RIKTIGT varmt ställe och svara, har jag först lojt övervägt om jag verkligen måste ägna den någon uppmärksamhet alls. Fast jag har svarat, fixat det som skall fixas och sedan gått in i semester-mode igen.

Jag går upp tidigt nu. Jobbar några timmar och låter sedan resten av dagen ta hand om mig. Idag blev det lunch på Leas tillsammans med C och E.

11830704_10153575245363420_762765863_n

Vi valde dagens lunchmeny

Petetasdockorna står kvar i byn ett tag till

Petetasdockorna står kvar i byn ett tag till

och blev inte besvikna, trots att jag egentligen inte så gärna trycker i mig rediga biffar till lunch så där utan vidare.

11830200_10153575245818420_1476789887_n

Men med roquefortostsås och mumsig sallad till smakade det gudomligt.

Med magen alldeles fyrkantig av mättnad, stapplade vi sedan hem de tvåhundra metrarna och lade oss i blöt under resten av eftermiddagen.

Så fick vi en apéro hos Karin och Maffe i Servian

IMG_9480

Ett glas mycket gott vitt slank ner utan några större svårigheter

och avslutade hemma med lite ost och bröd medan mörkret sakta svepte sin sammet runt oss. Det fick bli vatten till ostarna, för det får ändå vara någon måtta på vinpimplandet!

Nu går jag och knyter mig, så att jag är pigg om Bertil vill facetimea imorgon bitti. Han brukar göra det när han äter morgongröten och det är en rutin som den här mormorn tycker är alldeles formidabel. Snart får jag träffa honom IRL igen. Om jag längtar? Äsch då.

Magisk kväll på Chateau Coujan

Etiketter

, ,

En lappad och smal liten väg ringlar sig genom vinfälten från Murviel till Chateau Coujan, där samma familj odlat vin i många generationer. Egendomen är enorm, huset stort och vackert och på gårdsplanen, på taken, på parkeringen och bland traktorer och andra redskap flanerar magnifika påfåglar omkring, fullständigt oberörda av alla människor och all aktivitet som pågår.

Etiketterna på slottets vinflaskor pryds av en logga föreställande just en påfågel, eftersom de stolta djuren har funnits på gården mycket, mycket länge. Det är inte så att de föder upp påfåglar på Coujan utan de bara är där, har valt platsen som sin. Cirka 40 fåglar struttar omkring, flyger de korta sträckorna mellan taken, skränar och vaktar sina små. En av dem är en albinopåfågel och det går ett sus genom samlingen av matgäster när den plötsligt dyker upp på takåsarna ovanför oss.

Det äts paella och ankfilé på krispigt vita dukar inne på en liten borggård,

vi provar oss igenom gårdens viner och sköljer ned alltsammans med ohemula mängder vatten, för det är varmt. Det är gott, kvällen är varm, cikadorna är på gott humör.

Ett tvåmannaband spelar medeltida musik blandat med Elvis och annat av modernare stuk. Det märkliga är att det fungerar att spela ballader och pop i en respektlös blandning och på instrument du inte ser varje dag. Nyckelharpan varvas med mandolin, såg(!) och något annat märkligt instrument som jag inte vet namnet på. En gitarrslinga följer med hela tiden.

IMG_9477

Påfåglarna kryper så småningom tillbaka upp i träden igen och cikadorna, som gnisslat längre denna kväll än vad de gjort de senaste dagarna, slutar låta och berättar att det är dags att dra sig tillbaka.

Det är svårt att slita sig därifrån men vi lyckas så småningom. Jag har två dagar kvar innan det är dags att ratta upp genom Hexagonen och Tyskland mot Sverige igen. Men två hela dagar återstår och dem skall jag försöka fylla till brädden.

Adoucisseurerna – teknikens under!

Etiketter

, , , , ,

Så var det klart. M. Pinot från Soft’eau har varit här och i dallrande hetta installerat inte bara en, utan två adoucisseurer; en för vattnet som går in i huset och en för vattnet i poolhuset.

11830651_10153563301583420_2091481656_n

Klicka på bilden för att komma till hemsidan med information om systemet!

Vår installatör anlände punktligt precis när middagshettan satte igång och dök meddetsamma in i garaget med den första adoucisseuren alldeles där vattnet kommer in till huset och tomten.

Raskt installerades de två tuberna med mjukgörare och behållaren för de salttabletter som skall rena mjukgörarna i tuberna med jämna mellanrum. Systemet, som är helt mekaniskt, kräver ingen elektricitet och sköter sig helt och hållet självt. Service kan behöva göras någon gång ibland men enligt vår väl insatte Agent General i byn, så skall det inte behövas här, där vattnet som passerar systemet är rent och bra.

De två behållarna arbetar växelvis och behöver med jämna mellanrum – fast inte så ofta – tömma sig och då är det ju tur att garaget har en gammal vask kvar från den tid då det alls inte var något garage, utan en cave för vinproduktion.

När bostadshuset fått sin mjukgörare, hastade M. Pinot upp till poolhuset och installerade nästa eleganta lösning för vattnet där. Den är förstås mindre, eftersom mindre mängd vatten passerar förbi mjukgöraren här men principen är densamma.

Den lilla burken, som är en renoverad, begagnad adoucisseur, är på hjul för att det skall vara lätt att komma åt och fylla på salttabletter.

Medan vår installatör arbetade, gassade solen, cikadorna toksjöng och temperaturen i poolen steg med ungefär en grad i timmen. Jag var inte avundsjuk på honom som var tvungen att ligga på knä under vår köksbänk men han var vid gott mod och berättade hela tiden vad han gjorde och hur det fungerar. Jag blev så fascinerad att jag inte såg hur solen flyttade sig och började steka min iPhone, som jag hade lagt i skuggan innan jag nyfiket började iaktta arbetet som fortlöpte under köksbänken:

Telefonen fick värmeslag

Telefonen fick värmeslag

Nu har vi så äntligen mjukt vatten – vi har gått från ett dH-värde på 40 till ett värde på 6,5-7, så skillnaden är avsevärd. Enligt M. Pinot kommer kalkavlagringarna i både rör, på duschväggar, kranar och hushållsapparater att successivt avkalkas med hjälp av det nya mjuka vattnet. Det låter nästan för bra för att vara sant, så självklart tänker jag hjälpa det på traven med såpa, skurborste och andra avkalkningshyss. Blir ju hur bra som helst.

Så här långt är vi supernöjda. Vi ringde Soft’eau för mindre än en vecka sedan, hade en offert inom ett par dagar och nu är det installerat och klart. Sådan effektivitet är det bara att buga och tacka för.

Och jo, det pratades så bra engelska att jag inte heller denna gång fick öva min tragglande franska. Glöm alltså ryktet om att ingen i Frankrike pratar engelska – det stämmer helt enkelt inte längre.

 

Den vackraste av dagar

Etiketter

, ,

… kan vara den som avslutas med vindlande samtal under en torgmarkis i en trolsk och älskad trädgård medan kvällen blir allt mörkare, blixtarna allt tätare, åskan allt bråkigare och regnet allt ymnigare

Vi tänder stearinljus, häller upp te och sitter där i skydd för regnet och jag är tryggare än på mycket länge. Dagen har varit de goda nyheternas och jag har hunnit säcka ihop  av lättnad en kort stund och sedan bara varit. Jag har inte funderat på att jag snart är tillbaka i arbete igen, inte tittat mig omkring och i mitt huvud tänkt ut lösningar på saker som skall åtgärdas i murvelparadiset. Det är inte viktigt. Det är fint som det är. Idag mår vi bra. Tänker på dem där hemma (och på den älskade gynnaren i Heidelberg), längtar lite men mest är jag nöjd med att de har det bra där de är. Upptagna med sitt. Vänner kommer och hälsar på och av det mår jag också bra.

Vi har tid att bara vara och komma underfund med att även om det går längre mellan gångerna då vi ses än vad jag kanske egentligen skulle vilja, så är semester fantastiska saker just för att jag hinner komma ner i varv tillräckligt för att hinna ikapp med alla må-bra-aktiviteterna. Som att kvista ner till Le Garde Manger tillsammans med fint fôlk, äta gott och skratta mycket:

Eller att egentligen för långt efter midnatt hitta musik på SoundCloud som hindrar mig från att gå och lägga mig och som vibrerar lite för högt i mina hörlurar medan övriga i huset sedan länge låtit sina huvuden möta varsina mjuka kuddar.

Ni kanske inte tror mig…

Etiketter

,

11830316_10153559920063420_406048504_n

men jo, det är faktiskt regndroppar på löven, inte stänk från en hårt arbetande vattenslang. Jag vaknade av ett stilla sus i lövverket tidigt i morse och så tilltog det så där lite lagom i styrka, temperaturen lite sval men fortfarande behaglig och sedan väcktes dofterna till liv av den överraskande vätan.

11798582_10153559919868420_2091561319_n

Sommarregn av det där slaget som inte hotar, som bara friskar upp lite. Jag vet inte varför det känns som nostalgisk barndom, eftersom sommarregn på skandinaviska breddgrader ofta annonserade slutet på en solig och varm period. Alternativt förstås bara en tröttsam fortsättning på en sommar som aldrig vill ta fart. Men jag minns regn på ett högljutt plåttak på en gammal, gammal timmerstuga i Telemark, jag i min säng under favoritduntäcket och bestefar som slamrade i köket tillsammans med mamma på våningen under. Det är fint att tänka på och de där ynkliga dropparna, som just föll, hjälpte mig med det.

Sydfranskt sommarregn, det första jag upplevt i Murviel denna sommar, det är dock något helt annat. Fast då måste jag förstås bortse från förra sommaren, då regn och blåst lyckades sabotera samtliga sommarfestligheter. Årets sommar har varit av den pålitliga varianten. Så pålitlig för oss sol- och värmetörstande att till och med jag välkomnar de där dropparna, för nu behövs de verkligen. Det är extremt torrt, så det behövs. Dagens regn verkar dessutom bara stanna vid en retning.

Idag kommer en försäljare av adoucisseur d’eau hit. Vi skall äntligen installera en sådan och till slut få ordning på alla kalkavlagringar på kakel, i maskiner och, hemska tanke, i alla vattenledningar. Det får bli startskottet på de förbättringar och renoveringar som planeras för det kommande året.

Mycket vattenklotter blev det den här gången! Har jag något mer vattenrelaterat att berätta, tro?

Att jag hoppas på det här i eftermiddag, kanske:

IMG_8468

Tadaaa!

Etiketter

, , ,

Med 34€ i plånboken kan man få det att hända och nu sitter jag här, alldeles uppkopplad i övre delen av trädgården och kvällsbloggar!

11805901_10153556217303420_2133363908_n

Det har jag inte kunnat göra sedan vi fick huset för tre och ett halvt år sedan, eftersom routern bara når en liten bit ut i trädgården. Jag har frågat åtskilliga teknikkunniga, som samtliga lagt pannan i djupa veck och föreslagit den ena komplicerade lösningen efter den andra. Sådant har jag inget tålamod med och därmed har saken fått bero. Så viktigt kan det ju inte vara att vara uppkopplad under parasollet, har jag tänkt. Men i hemlighet har det irriterat och gnagt, för inte vill jag tvingas sitta inomhus bara för att kunna dela med mig av mina dagliga franska bagateller.

Så plötsligt händer det bara. Jag går in på SuperU:s nyöppnade elektronik- och vitvarubutik i Thézan för att titta på spisar och tvättmaskiner inför stundande renoveringar, slår samtidigt en lov runt avdelningen för routrar och vad fångar då mitt öga, om inte detta;

11824104_10153556258773420_1945034434_n

En ynka liten manick som pluggas in i ett eluttag i väggen; kan det verkligen fungera?!? Utan en massa konfigurationer, omstarter och annat tjafs, dessutom?
Jorå, serrni – voila:

11797980_10153556243378420_1680113855_n

Sjukt nöjd klottrare måste alltså till och med drista sig till en fånig selfie för att riktigt understryka vilken revolution detta är i mitt sociala medier-liv.

Halleluja!

Hittade för övrigt en cikada på tvättstrecket imorse. De där gynnarna upphör inte att fascinera mig och jag och en av våra nedresta resenärer brände av åtskilliga foton på den orädde insektskompisen. Jag nästan klappade den, fast bara nästan – den är trots allt en insekt, hur vackert den än kan spela!

Klicka på bilden för att lyssna på "La Chanson des Cigales" - tack Outi, för tipset!

Klicka på bilden för att lyssna på ”La Chanson des Cigales” – tack Outi, för tipset!

Stilla dagar

Etiketter

, , , ,

Efter en dryg vecka på resande fot, har det varit otroligt skönt att bara ta det lugnt i helgen. Vi har pysslat lagom,

IMG_9296

ätit maratonlång frukost och läst söndagstidningar.

Numer tråcklar jag mig igenom några artiklar i Midi Libre med någorlunda behållning och med benägen hjälp av L men riktig högtidsstund blir det först när en alldeles färsk Sunday Times dyker upp

IMG_9300

Många timmar kan ägnas åt allt ifrån misogyna petrolheads som Jeremy Clarkson (som faktiskt i sina bästa stunder skriver både underhållande och självironiskt) till resereportage om hur du bäst smälter in i en fransk by i ditt för några veckor hyrda semesterhus.

IMG_9301

När tidningsläsandet klarats av, plöjde jag igenom kataloger från Bricodepot och Bricoman i jakt på lösningar för de delar av trädgården som skall få lite ny omsorg framöver. Det gick inget vidare. Så jag övergick till att stega upp och mäta,

Kuddar på backen för att hjälpa ögonen förstå hur stor plats en murad soffa skulle ta.

Kuddar på backen för att hjälpa ögonen förstå hur stor plats en murad soffa skulle ta.

fundera högt och testa idéer på L som hummade svar inifrån poolhuset, dit han och hunden drar sig undan när cikadorna annonserar att nu kommer middagshettan.

IMG_9299

Jag kastar mig i vattnet istället, eller kryper in under mitt parasoll med en bok. Eller så stickar jag några varv…

IMG_0641

När det blir för långrandigt, åker högtryckstvätten fram, eftersom jag under mina letargiska stunder under parasollet fått upp ögonen för hur smutsigt det blivit på stenläggningen runt vattnet. Riktigt svart, faktiskt. Fantastiskt roligt att se högtrycksstrålen skära bort föroreningarna med en rasande effektivitet.

IMG_9297

Högtryckstvättat till höger…

Tills jag upptäcker att sladden är för kort för att jag skall nå alla plattorna och jag därmed tvingas lägga ner projektet innan det fullbordats. Oerhört irriterande.

Tur att det är måndag imorgon så jag kan åka och köpa mer sladd.

Annars då? Jo, jag längtar efter alla fina därhemma. Inga besök av något av barnen gick att få till denna sommar och lite snopet känns det. Det och det faktum att det inte blir lika lång sammanhängande tid härnere i år. Hektiska veckor väntar hemma med flytt, dubbla jobb under några veckor och med resor mellan öst- och västkust som min nya verklighet ett tag. De kommande par veckorna skall jag därför bara försöka njuta, umgås och vila.

Imorgon får vi gäster och två dagar senare kommer nästa gäst. Det gillas!