Efter avklarat jobbmöte på Teams igår – jo, jag vet att det var lördag – var jag på väg ner i tvättstugan för att sortera tvätt. Dittills hade jag inte riktigt höjt blicken och lagt märke till vädret. Torsdagens ljuvligheter,

förbyttes nämligen under fredagen till snökaos och gråslask. Jag såg därför framför mig en helg spenderad inomhus, eftersom snöslask inte är kompatibelt med mig. Men utsikten utanför vårt tillfälliga ulebergsboende drar alltid till sig mina blickar, oavsett väder, och gårdagens gnistrande solsken knockade mig. Alltså gick jag ut. Drog ut en stol på den vindstilla terrassen och slog mig ner.

Dagsmeja.
Takdropp.
Intensivt ljus.
Februari.
Att en sådan inledning på februari tar över stafettpinnen från en jämngrå januari är en veritabel lisa för en vinterhatande själ som min. Kan det kanske till och med vara så att jag gillar februari lite?

Stort som smått väntar denna vår; som flytten till vårt nybyggda radhus till slut och mer jobb. Undervisa lite skall jag till och med göra, minsann! Det var längesedan sist och nu känns det därför lite nytt och spännande. En del jobbiga saker finns med i mixen också, men när är någonsin tillvaron bara glass och ballonger? Ett nytt litet barnbarn – mitt sjätte! – väntas i maj och det är naturligtvis det allra största!

I Murviel hoppas jag äntligen få utrymme för inredning av det mer enkla slaget. Det innebär dock inte att det inte fortfarande pågår visst detaljarbete innan vi tar paus från större förbättringsarbeten. Väggfasta hyllor skall upp vid matplatsen i stora rummet, som också skall få en ordentlig tavelvägg – att den befintliga tavlan sitter så högt har sina rutiga skäl, men snyggt är det inte, så det skall åtgärdas.

duschdörren i en suite-badrummet hoppas vi skall vara fixad när vi kommer ner nästa gång,

och den svarta kranen utbytt mot en likadan som den vi har i gästbadrummet;

Det lilla glasfönstret ovanför ytterdörren har haft en trasig, tejpad ruta ända sedan vi flyttade in men nu är snart också den åtgärdad;

Sue från Suzanne Art gör ett nytt halvmånefönster åt oss, som blir rena konstverket. Temat är stjärnhimmel à la van Gogh och Murviel, liksom den också är en flirt med L:s bakgrund inom rymdindustrin; en skyttel får därför dyka upp i det ena fönsterhörnet!
Jag ser fram emot det färdiga halvmånefönstret något alldeles ohemult och det är så spännande att få följa med i processen.

”Bespoke” hade det beskrivits som, om det hade dykt upp i något brittiskt inredningsmagasin. Platsbyggt, anpassat och en spegling av våra intressen och preferenser är det lilla fönstret.

Jag har en glad dag idag, fastän varannandagsvädret denna söndag började med gråtrist snöslask igen. Men dagen är ledig och kravlös, så jag kan ge tankar om smått som stort fritt spelrum. Det längtas men jag är framförallt helt nöjd med att bara vara här, precis där jag är. Vi har till och med käkat söndagslunch med en himla trevlig mänscha på Bella Gästis i Hunnebostrand, så inte går det någon större nöd på oss. Att det dessutom sprack upp igen och Bohuslän kråmade sig å det grövsta, lättar förstås också upp.

Kan undra om tanken ens föresvävade en hårt arbetande stenhuggare att människor skulle söndagsflanera på kajen, där en gång larmet måste ha varit öronbedövande och olyckorna många. Granit är tungt, oförsonligt. Blir till och med lite rädd för de kvarlämnade blocken där uppe på klippavsatsen …

Men det gör något med en när historien är så närvarande och omhuldad som här. De fastboendes engagemang syns på fler sätt än ett och kommunens storstilade planer på det ena bygget glassigare än det andra har stött på ständig patrull. Kvar är därför promenadstråket längs med vattnet och en skulpturpark får husera här istället för vräkiga bostadsrätter med gloriös utsikt, förbehållet företrädesvis utsocknes med tjocka plånböcker. Jag tycker nog att det är fint, jag. Respektfullt.