Kategoriarkiv: Murvelhuset

Så mycket att stå i. Så himla trevligt.

04 tisdag Jul 2017

Posted by in Byliv, Familjen, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Första veckan på plats i Murviel har rusat iväg och trots att jag tog med mig den svenska sommaren ner och inte förrän igår på riktigt kunnat njuta av det som jag förknippar med sydfransk sommar, har dagarna varit så fyllda av må-bra-aktiviteter att  både blogg och sommardeckare fått klara sig själva. När jag nu till sist sätter mig ner vet jag inte vara jag skall börja. E sitter mittemot mig och läser. Han är kvar ett par dagar till. S och hennes E lämnade huset imorse och for norrut igen. I bilen på väg tillbaka från Montpellier kändes det outsägligt tomt och trist utan dem.

Sena kvällen är sammetssvart och mjukt varm. Myggen har stillat sig, cikadorna har gått och lagt sig och svalorna har slutat svirra. Maison de deux har varit här och jobbat vid poolhuset och jag lekte lärling en stund och fick gnussa linoljefärg på poolhusdörrarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi testade först med järnvitriol men den blev på tok för dyster, så nu är det languedocgrönt som gäller, precis som på fönsterluckorna på stora huset. Inne i huset blir väggarna brutet vita och resten går i solblekta pasteller.

Jag är ute efter sommarstämning, där ändlösa dagar avlöser varandra och där vi varje sommar hittar en keps som någon lämnat kvar, en okänd handduk, boken som inte lästes ut och skrynkliga, årsgamla veckotidningar som påminner om rader lästa i skuggan av en solhatt från marknaden i St Chinian. Egna minnen och andras. Sådant jag upplevt tillsammans med husets gäster och minnen gästerna skapat utan mig på plats. Jag älskar det. Njuter av vetskapen om att huset används, älskas och stökas runt i.

Så föreställde jag mig det när jag första gången klev in genom de gnisslande grindarna hösten 2011. Barnens hus. Deras vänners. Vårt och våra vänners. Familjens.

Nu har jag inte bara stillsamt kontemplerat husets och trädgårdens förträfflighet sedan jag kom hit. Aktiviteterna har avlöst varandra och vi har hunnit med en tur till IKEA,

Shoppingteknik på IKEA Montpelleier

där en algotlösning till linneförrådet inhandlades och som senare monterades upp av S och E. Där har nu lakan, handdukar, täcken och kuddar flyttat in utan att de behöver trängas. En ljugarbänk till terrassen fick följa med hem också, trots att den drog igång en lång tirad av svordomar (från mig) när vi skulle baxa in den i bilen. Nu både pryder den sin plats och fyller sin funktion och jag är glad att den fick följa med hem.

Middag på Café Nouvel andra kvällen,

Après travail på D’Oc d’Or,

Sakta vi går genom byn – på väg till D’Oc d’Or

överraskningsfest hemma hos oss när L kom med flyget,

lunch i Leucate i lördags,

många sena timmars carcassonnespel med några av de allra mest älskade,

liksom ett alldeles fantastiskt restaurangbesök vid Etang du Thau igår kväll, har vi hunnit med.

Fast allt det där förtjänar faktiskt sina egna blogginlägg, så de raderna sparar jag. Fortsättning kan följa, med andra ord.

Jag skriver om egentligen ingenting

18 söndag Jun 2017

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

…fast ut måste de ändå, orden. De tämligen osorterade tankarna, som inte får struktur förrän jag ser dem skrivna, blir annars som en irriterande klåda. Här klottrar jag fritt sådant som tål offentligheten. Mest sådant som på ett eller annat sätt är murvielrelaterat men ibland om helt andra saker. Mormorstillvaron, till exempel, som knockat mig fullständigt och som är det enda (nästan) som till slut på allvar kan konkurrera överhuvudtaget med det kravlösa livet i Murviel.

Mitt publika jag.

Den ljusa sidan av mitt liv.

Det finns en annan blogg också. Den har funnits sedan 2007 och har i flera år gömts undan och den får förbli dold. Där kanske jag skriver några gånger om året, bara för mig själv och nästan bara när något gör ont eller skaver. För så är det naturligtvis; allt är inte glättigt, hurtigt och immande roséglas i motljus. Eller blommiga renoverade väggar och nyinförskaffade hamambadlakan till solsängar i smidesjärn.

Ibland behöver jag få det sagt innan jag kan återgå till att berätta om det som gör mig både glad och galet tacksam, just därför att det förstås inte är ett konstant tillstånd.

Fast ikväll, med de stora glasdörrarna öppna mot en ljummen solnakväll och ensam med en snusande, tokälskad barnbarnspojke på övervåningen, är tillvaron så bra som den någonsin kan bli. Grannarna mittemot sitter på sitt nya trädäck och deras samtal vindlar mellan dämpade skratt och förtrolighet. De mår bra. Det hörs. De skall snart ha barn.

Lilla B och jag handlade en liten plaskpool och roliga vattenleksaker idag och sedan myste vi länge, bara han och jag, i skuggan under stor markis.

img_0770

Sedan kom morbrorn, morfarn och en lillmoster med kompis på spontanbesök med chiligryta och en flaska Cava för att fira jobbframgångar och sommarlov.

img_0779

Hur fin som helst blev kvällen.

Bonne nuit, mes amis!

 

 

Det är mycket fix nu…

16 fredag Jun 2017

Posted by in huset på ön, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det spelar en radio på övervåningen. Jag hör penseldrag, skruvdragare, fotsteg, slipmaskiner, spackelspadar och diskussioner om nästa steg och nästa. Det renoveras. Tre trötta sovrum blir tre pigga. Inte vita eller ljusgrå utan med färg, fast inredning och realiserade planer, äntligen. Avslitna bicepsmuskler och ryggskott hos våra hantverkare har försenat processen och våra kvarvarande kvällar hemma innan vi far till Murviel får ägnas åt iordningställande i hetsmode.

När alla garderober rivits ut för att ersättas av en ny, bättre lösning blir en och annan pryl hemlös…

En del fick tillfälligt flytta ut på terrassen när sommaren plötsligt fick ett sol-och-blå-himmel-anfall

I tvättstugan spretar fiberkablar, för till slut hamnar även bredbandet på plats. Det har vi väntat på länge och försökt påskynda men nu är det lovat att allt skall vara klart före midsommar.

Då återstår bara vardagsrummet och utbyggnad av terrassen runtom huset, sedan är nästan två års intensivt renoverande över och det lilla huset på ön är fixat från källargolv till tak.

Kanhända blir det bilder på resultatet vad det lider. Vi är ordentligt nöjda och all irritation över fördröjningar, försenade eller felaktiga leveranser och tidsramar som spricker rinner sakta men säkert av mig. Jag springer upp och tittar med jämna mellanrum och gillar vad jag ser. Vi får ett litet ”bibliotek” med köksstommar och luckan Bodbyn från Ikea:

Skåpen tapetseras invändigt och byggs in för att se platsbyggda ut.

Snart kan vi bara bo. Snart kan jag se mig omkring och tänka att det är fint, vattentätt och omhändertaget istället för att vara orolig för att takpannor skall komma flygande och att fönsterbågarna ska ruttna alldeles sönder. Komma hem från jobbet, slänga mig i soffan och bli lite irriterad över att jag nog måste dammsuga. Några varv med snabeldraken kräver trots allt inte lika stora åthävor som att flytta runt pryttlar från rum till rum och sen tillbaka igen i takt med att renoveringarna fortskrider.

Och Murviel då? Dit åker jag och hunden om en dryg vecka och L ansluter ytterligare en vecka senare. Där fixas det också. Maisondedeux har gått loss på poolhuset för att göra det mer beboeligt och äntligen får vi en dörr som går att öppna och stänga framför uteköket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fast poolhuset ringde just och sa att det stött på problem. Stalldörren skulle ha löpt på en skena ut mot muren och gömt sig bakom busken när köket är öppet men svängen blir för snäv. Vi får fundera ett varv till innan vi hittar en annan elegant lösning på dörrbekymret. Det skall inte vara lätt. Spännande fortsättning kan följa! Det blir bra till slut. Under tiden håller den anorektiska plånboken andan.

Murvelhuset gör sig redo för sommarens besök

25 torsdag Maj 2017

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Murvelhuset

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag sitter i solen. Vinden från havet sveper nyckfullt in över vår terrass med jämna mellanrum och ylletröjan åker av och på i mina klassiskt tröstlösa försök att hålla sommar.

Näsdroppar, Bisolvon, Ipren och Alvedon är dieten för dagen, för jag är ledig och märker till slut att jag nog ändå är förkyld. Min sonora stämma är ett minne blott, så jag sitter här och håller truten.

Telefonen är vilsamt tyst och det är en skön kontrast mot gårdagens virvelvind av aktiviteter. Tyst är det för övrigt också på vår gata. Inte många av grannarna är hemma och jag vet av konversationerna som hördes från gatan under de tidiga morgontimmarna att det är båtliv som levs i helgen. Västkustmänscher vore inte västkustmänscher om de inte levde båtliv. Turisterna börjar komma också och det låter osvenskt vid kassorna i den lokala ICA-butiken. Säsongen börjar också här. På Tjörn.

Det är visst och bestämt sommar, den nyckfulla vinden och ylletröjan till trots.

Så plingar det till i min äppelburk och Murviel gör sig påmint. Enligt uppgift behövs där inga ylletröjor. Svetten lär pärla i pannan på makalösa Maisondedeux när de går loss på poolhuset för att hjälpa oss förbereda det för sommarens gäster.

Innan jag lämnade Murviel häromsistens assisterade de mig för en tripp till IKEA i Montpellier. På deras hästsläp lastades en bäddsoffa

och två växasängar

som de sen baxade upp för trappan i trädgården åt mig. Ingenting är förvisso omöjligt men just baxandet av otympliga och tunga kartonger hade jag behövt riskera både liv och lem för att kanske klara av.

Fast monterandet, det skötte jag…

Före…

Bäddsoffan Friheten tog många timmar att få på plats, inte för att det var komplicerat, utan för att det var varmt och för att jag efter alla vändor med möbelmontering genom åren lärt mig att läsa manualen noga och igen och igen för att inte någon usling till brädlapp skall hamna fel.

Och ändå – ett par vändor gör om, gör rätt blev det iallafall.

… och efter

Det hann bli kväll och långa skuggor innan jag kunde ta några kliv tillbaka och med mobilen i högsta hugg beundra och föreviga mitt värv.

Möbeln som tidigare stått inne i poolhuset har nu fått flytta ut och där gör den sig riktigt bra! Nu kommer den att användas betydligt mer och den som föredrar svalkan under takfläkten har fått en annan soffa att sträcka ut sig i.

Min blixtvisit i Murviel gav inte utrymme för så mycket annat än fix och iordningställande men det är skönt att det hanns med. Nu är en av storfavoriterna där med sina vänner och Maisondedeux har hunnit med att slipa dörrarna och förbereda dem (sagda dörrar, alltså, inte storfavoriten&co) för en ny kulör…

… och i det stora rummet har ett hål för ventilation tagits upp;

Ett litet fönster mellan stora rummet och lilla gästbarnkammaren har kommit på plats,

och när sedan speglarna i mittenpartidörrarna ut mot poolen bytts ut mot glas – de översta öppningsbara – har poolhuset förvandlats till ett fungerande gästhus där hugade kan sova utan att riskera att luften tar slut. Koll på eventuella medföljande telningar tillräckligt stora för att sova i eget rum kan de också ha genom det lilla fönstret mellan rummen.

Nu väntar några hektiska veckor innan nästa avfärd mot Murviel. En murvielsommar tillsammans med familjen hägrar och jag kan nästan inte bärga mig.

Bienvenu, allra mest älskade!

Försäsongshäng i gränden med bygrannarnas barnbarnsflickor

17 onsdag Maj 2017

Posted by in Byliv, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

När vistelsen är bara några dagar lång och fylld av allehanda aktiviteter gäller det att tanka franskt byliv på alla de sätt som går. Alldeles väldigt äkta blir det när bygrannarnas hallsoffa flyttar ut i gränden medan kvällssolen kastar långa skuggor över asfalten.

Två små kusiner på majsemester stod för underhållningen medan ett baskerförsett päron spelade franska chansoner på så där lite lagom belevat passande ljudnivå

Vi bonjourade alla förbipasserande och drog in fötterna när bilar fick för sig att den smala gränden nog ändå är en riktigt bra genomfartsled.

Och hundar på kvällspromenad – de gillas!

Fast lillkusinen, några månader yngre än virvelvinden ovan, struntade i både jycke och flanörer och ägnade sig istället åt geologiska undersökningar av grannens husfasad.

Så lite kvällssnacks på trottoarkanten, efter att någon optimist ur den äldre generationen dragit på virvelvinden en snygg pyjamas, och livet kändes nog bra skönt ändå. Lilla M tyckte säkert att den franska sommarkvällen bra gärna kunde ha fått fortsätta länge till, trots att kusin S gått och lagt sig för länge sedan.

Badliv funkade det med, tyckte de två små mademoisellerna…

Här skall bedrivas simskola så småningom, bestämde vi murvelvuxna och började genast fundera över vilka simmärken vi skall uppfinna. Här tränas för den första – ”Murveln” – som kräver full koncentration medan väl vald vuxen drar en barnpool två bassänglängder. Vi kände oss väldigt kreativa och skojiga när vi kom på det. Nästan lite spjuveraktiga, rent av.

När den oundvikliga sista kvällen var ett faktum dröjde jag mig länge kvar ute på terrassen i sällskap av svalor, fladdermöss och högljudda grodor.

Det är sommar i Murviel. Kvällarna tillbringas utomhus igen. Säsongens första kvällsdopp är avklarat och det var svårare än på länge att slita sig därifrån för att åka hem till helt andra temperaturer.

Fast i Solna väntade en liten barnbarnspojke som tidigt imorse stack in sitt soliga nylle i dörrspringan till mormorsrummet i hans hus. Inga fladdrande stearinljus i ljum murvelvind kan mäta sig med den sprittande glädje han väcker.

Lilla B. Älskade unge.

När vi tjuvstartade påsken i skön sommarvärme

28 fredag Apr 2017

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, Murvelhuset, Reminiscenser, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ja, kära någon, ett sådant vädertjat jag ägnar mig åt i dessa dagar av pissregn och frusna fingrar och tår –

Surtant på alla sätt efter blöt promenad

Jag huttrar och jag hukar. Hunden följer med en bit in på naturreservatet på Toftenäs med vänder resolut nosen hemåt efter att behov uträttats och bomärke utskvätts. Inte ens en tjusig brittisk oljerock med rutigt flanellfoder över ryggpälsen räckte till för att utsträcka promenaden. På söndag är det Valborgsmässoafton. Då skall det firas in vår.

Det är återhållsamt sprickfärdigt precis överallt. Det är nästan så att den skrämmer, den där obändiga kraften i knopparna på grenverken, när nu vädermänscherna på TV står och lovar vårvärme redan om några dagar.

F-n tro’t, tänker jag och drömmer mig tillbaka till när det var helg senast och vi var i Murviel. När vi badade, åt utomhus och flickorna fick tjuvstarta påsken med äggletning traditionsvidrigt redan på Skärtorsdagen. Delvis ute det med, förstås. I trädgården. Med ledtrådar på rim författade av far och son G.

Bordet dukades al fresco och det kändes mer som förberedelserna för en sommarfest än för påskfirande,

… om det inte hade varit för hönan och tuppen med de långrandiga benen, som dagen till ära fick komma upp ur sin skokartong:

Så avnjöts ett påskalamm på terrassen tillsammans med familjen och Nathorstarna, medan solen sjönk ner bakom byn.

Tröjor drogs till slut över axlarna när kvällen blev väl så sval men det minns inte min nu så stelfrusna kropp. Den väljer istället att tänka tillbaka på baden, timmarna i solen, dofterna och tjattret i trädtopparna. Och så hoppas den på liknande upplevelser nästa helgafton på söndag, dryga 200 mil längre norrut. Möjligen utan bad, dock – det finns gränser för hur halvfullt ett hoppfullt glas kan vara.

Trevlig Valborg, allihop!

Sommar

17 måndag Apr 2017

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det blåser lite och ibland skymmer molnen solen. Då blir det aningens svalt och jag drar ett badlakan över min nyss badade kropp. För en vecka sedan kom dessutom en rejäl åskskur,

som jag beundrade i skyddet av vår vintersmutsiga torgmarkis.

Poolvattnet med sina knappa trettio grader är varmare än luften men svalkar ändå när skinnet värmts upp av solen. Så jag simmar. Mycket och länge. En oförklarlig, dov och envis smärta i magen väckte mig för några dagar sedan och inte förrän efter flera timmars funderande lurade jag ut att det värkte i mina otränade magmuskler. Träningsvärk, alltså! Det är så att jag blir rent stolt och fantiserar om hur urstark jag skulle kunna bli om jag simmade så här varenda dag. Hundra varv i poolen blir 900 meter. Kan tyckas futtigt men det är uppenbarligen en bra början för mig.

Vi äter nästan alla våra måltider ute och som brukligt är under ”svensk” sommar åker en kofta på när solen gått ner och först när inte heller den räcker för att hålla den annalkande nattsvalkan borta så går vi in.

Det växer förstås så att det knakar. Akaciaträdet som fått fäste i muren mot grannen skickar puffar av väldoft in genom det öppna sovrumsfönstret

och det en gång så vildvuxna trädet invid trädgårdstrappan har genomgått en total metamorfos efter den något omilda ansning den fick för ett par år sedan. Formen är perfekt och den står som ett majestät i Bertrands terrasseringar.

Hela trädgården sjuder av liv. Naturen vaknar inte. Den har varit klarvaken ett bra tag. Jag har svårt att både se och lyssna mig mätt och tycker att den är den vackraste trädgård som finns.

Utsikt medan morgonkaffet ordnas…
Nedklippt bignone i början av mars
… och en månad senare

Den är långt ifrån perfekt – ogräset håller på att få ordentligt fäste – men det är precis det som är charmen. Idoga försök att tämja den och sätta gränser för växtligheten struntar den blankt i så fort vi vänder ryggen till. Gränslandet mellan det tuktade och trotsigt vildvuxna; det är något märkvärdigt rogivande över det faktum att naturen gör precis som den vill och att det är helt ok att vila i det mellan härjningarna med sekatör, kratta och häcksax.

Imorgon åker vi härifrån och överlåter vidare tuktande av vildsint trädgård till Maison de deux. Om vi bara lämnade trädgården nu, skulle jag nog få hugga mig fram när jag är tillbaka i maj. Charmen förutsätter trots allt att det är vi och inte växtligheten som vinner kampen över trädgården.

Längtar tillbaka, det gör jag redan innan jag åkt härifrån.

När huset undrar vart alla tog vägen

15 lördag Apr 2017

Posted by in Byliv, Familjen, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Lata sommardagar i april har rusat förbi med bästa tänkbara sällskap. L har som vanligt fixat för fransk frukost så nödvändiga croissanter, pain au chocolat och baguetter hos bagaren, handlat mat på SuperU klockan halvett varje dag och sedan basat över både grill och grytor inför middagar al fresco. Allt medan vi andra ägnat oss åt andra väsentligheter.

Som att läsa god litteratur…

… spela disneymonopol mellan baden,

… eller lösa hjärnknölskrävande korsord i skuggan under torgmarkisen.

Fågelkvitter, grodserenader, hoande ugglor, grannens galande tupp och hundar i fjärran har blandats med skrattet från glada barn i poolen och vi som inte lagat mat  har röjt i både ute- och innekök medan solen sakta seglat ned bakom grannens tak.

Blöta handdukar, kvarglömda badkläder, en och annan strumpa och poolleksaker i en stilla vattenspegel vittnar om badglädje, skrynkligt fingerskinn och en murvelträdgård som fungerar precis så som det var tänkt.

Idag är det påskafton. Påskafton i Murviel betyder så gott som alltid påsklunch med allt som krävs för en svensk i tillfällig fransk förskingring. Traditionsenligt som sig bör hos K och M med utsikt mot slottet.

Utomhus förstås.

Det är ju sommar.

Efter lunchen bar det av till flygplatsen med guddöttrarna och deras far och nu är huset tyst. Det är huset inte alldeles nöjt med. Det tycker bättre om att få sjuda av liv, att få fyllas med skratt och att få omsluta unga favoriter som mumsar nutella på frukostmackan. Eller hänger i soffan efter en lång dag vid hav och pool.

Kom snart tillbaka, säger huset. Ni gör er bra här!