… och jag skrotade runt i murvelhus och dito trädgård, var lyckan total. Jag hade nyligen flugit ner och hittade murvelhuset precis så som vi lämnat det ett par månader tidigare. Det var varmt och jag bloggade euforiskt om fåglalåt, brunch på terrassen och den gnisslande grinden in till trädgården.
När jag nu läser det två år gamla inlägget känner jag inte riktigt igen mig. Det livet, då lika självklart som ljuvligt, känns just nu väldigt avlägset. Ännu inte greppbart men så otroligt efterlängtat och saknat.
Nu skall jag inte ägna mig åt att i detalj återge mina knasiga mardrömmar, för det vore trots allt tämligen ointressant, men ett ständigt återkommande tema det senaste halvåret är det om att trädgården blivit ett gångstråk och att jag inte får de passerande att förstå att de är på privat mark. De svarar alltid att just den genvägen genom vår trädgård har de använt sig av hur länge som helst utan att någon klagat.
Oron för vad som kan hända när vi inte är där spökar om nätterna ibland, alltså. Men huset är under uppsikt och jag behöver inte vara så orolig. En märklig tillvaro är det ändå, att inte bara kunna kvista ner närhelst andan faller på och tiden tillåter. Men förbereda för och planera för nästa rendezvous med murvelhuset, det kan jag fortfarande göra! Det hjälper mot dysterkvisteriet.
Jag har hittat en ny utemöbel som skall få ersätta den som vi i alla säsonger hängt i:
Flera av sektionerna har gått sönder bortom reparation. Solen går hårt åt materialet och soffan har blivit rank och börjar se gisten ut. De delar som fortfarande fungerar, skall fixas till och inta en annan plats i trädgården.
Torgmarkisen har definitivt gjort sitt och måste bytas ut mot något annat.
Vad, vet jag inte ännu. Funktionen är nödvändig för att kunna njuta i skugga men det är förstås också viktigt hur det ser ut. En terrassmarkis monterad under taket på poolhuset, kanske?
Eller en klassisk tonnelle i smide som passar ihop med den över matplatsen?
Den skall för övrigt få ny taktäckning, eftersom den gamla tunnats ut av väder och vind den också.
Inomhus finns förstås att göra men det är mest finlir, som att få på handtagen på köksskåpen,
och att göra iordning efter renoveringen i somras.
Får vi till en ny terrassdörr, till sist, tro? Liksom nytt glas istället för det spruckna ovanför ytterdörren?
Dörr till badrummet på övervåningen, nytt köksfönster och lite ytterligare barnsäkring skall också fixas, så nä, bara finlir är det ju inte som skall till inomhus. Mycket är dock sådant som måste lejas bort, så om det blir gjort eller inte, hänger på att vi får fatt i någon som har tid att hjälpa oss.
Sådant är trots allt bekymmer av det mer angenäma slaget, eftersom murvelhuset går att njuta fullt ut i redan som det är. Fint att tänka på är det också. Snart är vi där, kan jag fantisera.
Och då skall jag fara runt och fotografera frukosttallrik i solljus med porträttfunktionen för mer djup i bilden,
blommor i terrasseringen,
solglitter i poolvattnet,
och kanske att jag till och med dristar mig till att fotografera ett aldrig så litet immande glas lokalt rosé.
Comme d’habitude.
Murvielklotter 