Livgivande dagsljus på mitt gråa novemberjag

Etiketter

, , , , ,

Se detta blogginlägg som en besvärjelse.

Eller kanske som en mental förberedelse inför vad som väntar mig om bara några timmar.

Jag solboostar. Ljusboostar. Är akut medveten om varje sekund, varje solkatt in genom de gamla handblåsta glasen.

skarmklipp-2016-11-08-09-48-56

Morgonfika och utnyttjande av något bättre morgonkräm på nätet

Det finns sämre plats att författa blogginlägg på, så jag bara varnar er; det blir solsvulstigt nu!

Jag landade i ett milt men grått Languedoc mitt på dagen i lördags och förberedde mig på att jag kanske inte skulle få njuta av så värst mycket sol. Det är ju ändå november även i södra Frankrike. Sa jag sturskt till mig själv och lovade samtidigt att inte älta ett sådant väderfaktum. Det räcker liksom gott att det inte är minusgrader och snöar.

Men söndagen börjar med solkatter som dansar över nyllet på kudden och jag mornar mig länge innan jag stoppar fötterna i ett par tofflor och släntrar ner för trappan för att öppna luckorna mot dagen. Att sedan få torka av bordet på terrassen, borsta bort en hög fallna höstlöv, så slänga på en duk och plocka fram stolsdynor inför en brunch al fresco; det, mina vänner, är ingenting mindre än total sinnesfrid.

img_6239

img_0735

Soffan vill också visa hur nöjd den är när solen leker över kuddarna…

img_0719

Med en stadig brunch där den skall vara, beger jag mig så ut i trädgården för att inspektera. Det blommar. Det växer så det knakar. Vår terrassering håller på att förvandlas till en djungel och det är nästan omöjligt att föreställa sig att de där svulstiga buskarna var späda plantor för bara ett halvår sedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trots all blomprakt är det ändå höst också här. Nätterna är ordentligt svala men inne i huset är det varmt och gott sedan elektriker Lisa varit här och bytt ut termostaterna till golvvärmen. Det är betydligt bättre inomhusklimat nu än vad det varit tidigare under den kalla perioden. Terrassdörren måste dock bytas ut tämligen snart. Ingen tovad draghund i världen stoppar kylan som kommer in den vägen!

Mitt på dagen pratar vi temperaturer en bra bit över tjugogradersstrecket, åtminstone i solen. Att kånka tunga platta paket från blågult varuhus uppför många trappor med en halvtaskig höft och att sedan montera en bångstyrig Elvarli går alldeles utmärkt. När murvielsolen bröstar och kråmar sig, vill säga.

Söndagen stavas solitär aktivitet precis hela dagen. Jag tackar nej till erbjudanden om såväl fika som apéro och njuter av att lalla omkring alldeles solokvist. Ovanligt för att vara mig – jag brukar trivas bäst med folk omkring mig. Helst hela tiden.

När så måndagen bjuder på ännu mera sol, tillbringar jag större delen av dagen utomhus med kameran i högsta hugg. Jag nyper i blomblad, kisar upp mot den där omöjligt blå…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Får syn på vår arbousier och smakar på de söta små frukterna medan jag beundrar blomklasarna som ser ut som liljekonvaljklockor:

Till sist landar jag i solen och stickar en stund på min tröja, fikar med nathorstarna som kommer förbi med bakelser och ger mig sedan iväg för middag i Vieussan. Fast om just det senare tänker jag berätta en annan gång.

En stunds stilla kontemplation med utsikt mot blomprakt och blå himmel

En stunds stilla kontemplation med utsikt mot blomprakt och blå himmel

 

Mulet och milt i Murviel

Etiketter

Det är alldeles tyst utanför murvelhuset och varmt under fötterna av golvvärmen som nu fungerar igen. Jag är i Murviel och alldeles lycklig över detta faktum, även om det bara är för några dagar. Kråset är smörjt med förträfflig måltid på Le Café Nouvel och jag har låst dörren mot natten efter en kort och rask minipromenad tillbaka hem omsvept i skön långkofta men utan både jacka och handskar. Trädgården är inte längre lika skrämmande som jag tidigare tyckt, för nu är äntligen utebelysningen fixad, tack vara Lisa Boxall.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klimatet är monumentalt annorlunda och rapporterna om vad som väntar mig hemmavid skjuter jag långt framför mig. Just nu väntar tre långa härliga dagar innan jag går ombord på säsongens sista skavstakärra tillbaka till Sverige igen.

Imorgon skall Elvarli garderobssystem från Ikea monteras i vår lilla walk-in-closet. Är sjukt nöjd med mig själv att jag faktiskt använde lördagseftermiddagen åt att nöta golv på Ikea i Montpellier.

skarmklipp-2016-11-05-13-08-33

Mat är också inhandlad, så jag har inga andra ärenden att ta hand om imorgon. En lugn fransk söndag får det bli, alltså. Och montering av garderobsinredning går snabbt som vinden, eller hur?

Kanske blir det rentav lite alströmerjobb och en aldrig så liten förkovran i det ädla tungomålet? Jag har en fransklektion inplanerad imorgon eftermiddag som tarvar viss förberedelse.

Bjälken ovanför vårt sovrumsfönster skall få sig en omgång xylophene för att skrämma bort eventuella termiter och jag skall försöka lura ut hur spindelnätet högt uppe under taket ovanför innetrappan skall kunna elimineras. Lite småfix är det alltså men ingenting som känns jobbigt eller tråkigt. Kanhända blir det ett blogginlägg imorgon också; med före- och efterbilder på vår lilla klädkammare. Kanske.

Mörker och snöglopp men också Murviel!

Etiketter

, , , , ,

Det är på riktigt november. Jag känner det i varje fiber av min kropp. Det värker en smula i lederna av kölden. Inbillar jag mig. Jag har tillbringat de senaste gråvädersdagarna i Stockholm, lyckligtvis tillsammans med idel solstrålar, så jag är alldeles uppiggad av det. Nu ikväll, utanför mitt skavstafönster, är kvällen klar, om än lite disig och kall men det snöar inte. Resan ner efter en stunds eftermiddagshäng med lillprinsen sniglade sig ut ur Stockholm men det var torrt på vägarna och jag kom fram till stamstället vid Skavsta flygplats i anständig tid och har hunnit med både räkmacka, ett glas vin och engelsk drottning på Netflix.

skarmklipp-2016-11-04-23-44-29

Imorgon bär det så äntligen av till Murviel för några dagar. Där blir det förvaringspyssel och ett besök på det blågula varuhuset för införskaffande av ny garderobsinredning till vårt sovrum finns med på programmet. Dörrar är beställda till både badrum och klädkammare men de är inte på plats ännu. Fast det blir bra när de väl är på plats, för då kan vi låsa om våra klädespersedlar och frigöra befintliga lådor och klädstänger för framtida besökare i murvelhuset.

Det är för övrigt mycket förvaringspyssel nu, både hemma på ön och i Murviel. Vår ö-hall har i månader varit samlingsplats för allsköns bråte, med en fullkomligt orimlig placering av husvillt vitrinskåp och en flagnande Moraklocka som fått maka på sig för alla böcker som flyttat in i huset.

img_0711

Det har inte spelat någon roll hur mycket jag än försökt plocka undan; det har sett stökigt ut ändå. Nu är det dessutom höst på riktigt och vinterskorna har fått flytta upp från källaren, trots att förra helgen bjöd på ett rejält sista sommarryck med ett vindstilla hav och en näst intill languedocskt blå himmel.

Då för en vecka sedan öppnades balkongdörren, och det ljuvliga vädret släpptes in medan jag gick loss på de nyinförskaffade hallgarderobspaketen. Jag borde förstås ha struntat i dem och istället tillbringat dagen utomhus men söndagstidningsrubrikerna braskade ominöst om kommande oväder,

och behovet av få ordning på hallen började kännas akut, så jag bet ihop och gick i närkamp med skruvmejsel, hammare och småspik som planerat.

Det tog som vanligt längre tid än väntat att få schabraken på plats och det hann bli mörkt innan jag kunde ta några kliv tillbaka och föreviga söndagsvärvet:

img_0718

Bakom garderobs- och spegeldörren döljer sig nu skohyllor, trådbackar och klädstänger, medan den förut så överbelamrade klädbetjänten frigjorts för besökande rockar och jackor.

Sommarvärmen skall ha lämnat även Murviel innan jag landar imorgon men några vinterskor med dubb lär jag åtminstone inte behöva och inte heller någon dunjacka. Behovet av förvaring av ytterkläder är inte riktigt lika stort där som på ön och därför planeras ingen förstärkning på det området i murvelhuset. Den lilla herrbetjänten har hittills fungerat alldeles utmärkt. Nedfraktade jackor har allt som oftast blivit hängande där tills det blivit dags för hemfärd igen.

tamburmajor

Har jag en smula tur, kanske anoraken får stanna kvar på herrbetjäntkroken när jag ger mig ut i murvielvimlet även denna gång.

Vi får se.

Jag kommer att vara ohemult nöjd över mina dagar i murvelhuset oavsett väderlek. Det är det som är det fina.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Etiketter

,

Nej, det är ingen vanlig dag, för det är trippel födelsedag – hurra, hurra, hurra!

I lördags sken solen in på rosenbuketten i mitt knä. Bildörren stod öppen, eftersom det blev varmt bakom vindrutan. Blommorna och vi var på väg till nittioårskalas hos Anna-Stina, L:s tappra mamma och min fina svärmor.

img_6135

Hemma hos jubilaren, som tjuvstartade firationerna med några dagar, stod terrassdörren öppen ut mot indiansommaren och bästa väninnorna pratade minnen med varandra medan vi andra lyssnade och lät oss förundras över en vänskap som varat så länge, som upplevt så mycket och som lyser med både sällsam kraft och innerlighet. Det är så fint att se. Det känns rentav högtidligt och alldeles speciellt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Wilda, Nellie och vovven med det nobelskt klingande namnet Dylan – jo, jag har bestämt för mig att jycken är döpt efter årets nobelpristagare i litteratur – njöt av indiansommaren utanför tillsammans med en av hussarna, som för övrigt delar födelsedag med mamma nittioårsjubilaren.

I skrivande stund är det midnatt den andra november tjugohundrasexton. Utanför fönstret faller kallt regn blandat med årets första snö. Helgens värmande sol känns oändligt långt borta men jag minns med värme en annan, lika ruggig och dimmig andra november för tjugotre år sedan. Då satt jag på en avdelning på Södersjukhuset med en ynklig, kruppande liten son och kände hur hans lilla syster började rumla runt och antyda snar ankomst, dryga två veckor över tiden. Jag fick lämna gossebarnet där på avdelningen tillsammans med pappan och helt sonika knata genom korridorerna ner till förlossningen. Bara sådär.

Några timmar senare låg det lilla knytet i min famn med rufsigt mörk kalufs och jag var omtumlad och lyckligast i hela världen.

1927901_43236445986_285_n

För tjugoen tårtljus sedan…

På lördag åker det lilla knytet på en lång resa till Sydamerika och jag åker till Murviel. Vi kommer att vara långt ifrån varandra ett tag men i tanken är hon alltid nära, min tjugotreåriga allra vackraste S!

Hurra för er, födelsedagsbarnen<3

 

 

MMS från murvelträdgården

Etiketter

, , ,

Om det nu var någon mer av er kära bloggvänner som undrade hur trädgården klarade sig igenom förra veckans alerte rouge och hinkande regn, så kan jag nu meddela att det verkar ha gått bra:

img_6099

Bertrand har varit där för att titta till ägorna och skickade bilder på trädgårdsprakten till oss. Jag är så tacksam över alla hjälpsamma bygrannar och vänner från grannbyarna – vad skulle vi göra utan er alla?!?

Det växer så det knakar…

Bignonen höstblommar

Bignonen höstblommar

Det är svårt att föreställa sig blomprakten i vårt franska viste när naturen här hemma visserligen exploderar i en smått fantastisk färgkaskad, men när ingenting nytt längre gror. Jag älskar hösten, färgerna, gosiga ylletröjor, sprakandet från öppna spisen och västkustvinden som tjuter runt knuten. Den friska luften, det gråa skummande havet och havskräftorna till fredagsmyset. Hösten västerut är alldeles speciell.

Snart är det dock november och den är inte alldeles enkel att uthärda. Då hjälper det att tänka på att riktigt lika grått är det ändå inte i Murviel. Snart är jag där igen.

Lugnet efter stormen

Etiketter

, , ,

Det har stormat i Murviel. Och regnat mer än vad det gjort någonsin de senaste tio åren. Jag har oroligt konsulterat mina väderwidgetar, läst Midi Libre på nätet och följt alla languedocska expatrioter på Facebook för att försöka hålla mig à jour med vad som händer.

Det brukar bli blött i vår källare när det regnar men nathorstarna har täppt till de stora hålen in till den gamla vintanken, så att vattnet åtminstone inte får fritt flöde rakt in dit;

Den terrasserade trädgården, som jag njuter åsynen av så alldeles ohemult mycket, är terrasserad just för att backen upp till poolen är så brant att jorden annars rinner bort när det regnar. Men jag tänker, att blir marken alltför mättad av vatten kanske hela klabbet bara rasar?

Denna min inre syn är allt annat än njutbar och om jag nu under den senaste tidens murvielska torka lyckats tränga oron för just stora mängder vatten mot källargrunden åt sidan, så återkommer den nu med full kraft och den planerade dräneringen av gårdstunet nedanför den nya verandan hamnar återigen högt upp på prioriteringslistan.

Grusgården före verandabygget i september 2015

Grusgården före verandabygget i september 2015

Frågan är bara om vi skall skapa en avrinningskanal mitt i eller gräva upp intill vintankarna och lägga ner fuktspärr? Eller kanske måste vi göra både och? Expertis får återigen tillkallas och beslut fattas vid nästa, något längre vistelse på plats.

Sista veckan i oktober får huset gäster igen och tills dess är det meningen att varmvattenberedaren och golvvärmen i stora rummet skall vara åtgärdat. Sådant där är alltid lite knepigt på distans och varje aldrig så liten hake eller missförstånd riskerar att sinka dylika små hantverkarprojekt med flera veckor.

Jag har lyckats slita loss några ynkliga novemberdagar för färd till Murviel och tanken på dem håller mig flytande. Väggarna i huset på ön pryds av memorabilia och de håller mig flytande de med:

14627882_10154636032813420_2122631712_n

Nu lyser solen enligt uppgift återigen över Murviel. Det är mer som det skall vara.

Murviellängtan

Etiketter

, , , , ,

Det sägs att det för tillfället råder tre årstider i Sverige; vinter i norr, höst längre söderut och sommar i sydost. Där jag befinner mig behöver jag inte längre fundera på om jag behöver ta på mig jacka. Utan en sådan är jag redo att huttrande krypa in i skinnet ett extra varv. Jag har varit en snabbtur till Stockholm, träffat ett sjukt litet barnbarn, hämtat en son och svängt förbi Värmland på vägen tillbaka till ön. Det gäller ju att upprätthålla ryktet om att vara en sådan som inte klarar att hålla sig still på samma plats särskilt länge åt gången.

Söndagen har redan övergått i måndag, jag och son sitter och väntar på debatt nummer två mellan Trump och Clinton och därefter väntar sovmorgon, lång frukost och ledig dag hemma. Sånt gillas av nattugglor som jag.

Vår gata sover, liksom hunden och hennes husse. Jag far i tanken iväg till Murviel medan jag väntar på att debatten skall börja. Bertrand har hört av sig med nya trädgårdsidéer och undrar entusiastiskt när vi är på plats igen, så att han kan berätta och visa. Bignonen – planterad av samme Bertrand – på framsidan är magnifik också när den inte blommar och den får hållas efter rejält för att inte alldeles ta över trappan på framsidan:

Det är snyggt jobbat av plantan som bara var en tvärhand hög våren 2014…

10168479_10152402997208420_441394024_n

Det blir en långhelg ner med sista skavstakärran för säsongen i början av november och jag längtar efter att få vakna av lövverkssilad sol genom sovrumsfönstret.

img_5905

Sen kan det förstås vara så att det redan hunnit bli såpass sen höst att solstrålarna inte riktigt klarar att leta sig in. Fast jag kan leva med det också. Det är troligt att det så långt lidet på hösten mer kommer att handla om kurande inomhus, förutom mitt på dagen om solen är nådig. Optimisten i mig har i år valt att hålla igång poolen ända in i november och med värmepumpen igång. Kanske kan det bli ett aldrig så litet dopp men jag gör mig inga illusioner om ändlösa lata timmar i en solsäng. November är trots allt höst också i Murviel, även om skillnaden mot vår höstkulna ö ändå är nog så stor.

Jag insåg när jag försökte bildblogga om husets insida i början av september att jag nästan inte fotat inomhus alls den senaste tiden. När jag var nere sist bestämde jag mig därför för att råda bot på det och for omkring med kameran för att få bilder ur olika vinklar som stöd för minnet när fortsatta arbeten skall planeras. Fönstren är ju äntligen omhändertagna och så småningom skall väggarna i det stora rummet fräschas upp men det får vänta ett tag till.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Först skall nämligen badrummet intill vårt sovrum få en dörr, liksom den lilla klädkammaren till höger om badrumsöppningen. Carrelaget i badrummet är ganska fläckigt och den vägghängda toaletten kan kanske snart behöva monteras ner och monteras tillbaka igen, eftersom vi misstänker att det läcker från cisternen bakom kaklet. Vi misstänker ingen fuktskada där ännu iallafall men det kan ju bli…

Det vore synd om vi skulle bli tvungna att renovera ett badrum som vi tycker är alldeles perfekt som det är, så vi håller koll och avvaktar.

Nåväl – det är inte bara praktikaliteter jag tänker på när tankarna flaxar söderut mitt i natten. Jag funderar till exempel på om gräshoppan som beundrade bilden på Bertil min sista dag i huset häromsistens har överlevt. Jag kunde ju ha hjälpt den ut till grönskan innan jag stängde fönsterluckorna istället för att lämna den åt sitt öde i det stängda huset. Kan inte förstå nu hur jag kunde vara så grym; risken att jag skall få ta hand om ett gräshoppelik när jag kommer tillbaka är ju liksom överhängande.img_5922

Jag tänker också på min franskstudieverkstad ute på terrassen och på att mer inspirerande än så blir det inte…

… eller så tänker jag på den mörka kvällen nedanför sovrumsfönstret och på hur vi skall ordna med ljussättningen i trädgården. Ljusslingan från Åhléns blev en bra början och fler sådana skall det bli när tonnellen är på plats.

img_5918

Stegen i grusgången har jag smålett åt med jämna mellanrum.

img_5944

Inhandlade på Ica Maxi, minsann.

De fyller ingen egentligen funktion men jag tycker om att tänka på dem och på hur glödheta de blev i solen i somras. Ingenting för bara fötter, var det en och annan som blev varse! Vi får sätta upp en varningsskylt nästa sommar.

Hösten har kommit till ön

Etiketter

, , , ,

… och till Alingsås, där jag i fredags fick vara med om den magnifika invigningen av Ljus i Alingsås.

Dansare i blått sken väntar på att få göra entré.

Dansare i blått sken väntar på att få göra entré.

Min skola för i höst har hjälpt till med arrangemanget på olika sätt, så det var inte så svårt att offra en fredagskväll för att få se vad de lyckats åstadkomma. Men hemfärden genom kompakt höstmörker och kraftiga regnskurar på tvären hade jag gärna varit utan. Nu är det höst. Nämligen. På riktigt, trots ännu så länge ganska humana temperaturer för att vara Sverige. Mina tidiga morgonfärder till jobbet förra veckan påminde mig ordentligt om vad som ligger framför mig de närmaste veckorna.

Jag är måttligt road av detta oundvikliga faktum och hade jag kunnat, hade jag nu utan dröjsmål letat mig söderut för en längre sejour i Murviel. Kanske att jag hade bokat hemresan lagom för att njuta av svensk mysadvent; ingen annanstans nås samma magiska myshöjder i just advent. Jag sneglar i hemlighet längtansfullt mot pyntet som står undanstuvat i vårt alltmer välordnade förråd i källaren. Ett drygt år efter flytten till ön är de största renoveringsbestyren äntligen avklarade och vi kan börja fokusera på finliret istället.

Det lilla huset tronar nu stolt som värsta tuppen på höjden alldeles nära havet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har fått ny färg och all möjlig omsorg för att kunna stå emot alla de stormar och hårt väder som obönhörligen väntar på att få ruska om det. Jag behöver inte längre kasta oroliga blickar mot takpannor utan nödvändig förankring där plåtlisten ovanför vindskivorna bitvis slitit sig loss under någon av alla tidigare stormar. Vi kan också tryggt luta oss tillbaka, förvissade om att de murkna brädlapparna på husets mest utsatta del är utbytta mot kärnfriska, nymålade och motståndskraftiga diton.

Innan det blir alldeles vinter, skall vi försöka få till en ny utetrappa och tak över källardörren. Att vara dörr in till vår tvättstuga är nämligen ingen lätt uppgift:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den nya skall slippa gå samma öde till mötes och taket som den skall få som skydd skall samtidigt bli en balkong i södersol.

Men i allt väsentligt blir det ett lugnare år vad gäller renoveringar nu. De stora orosmomenten både här och i Murviel är omhändertagna och plånboken skall få lite välbehövlig vila. Tack lägenheten på sjätte våningen, säger både murvelhus och huset på ön; förtjänsten på försäljningen av den kom väl till pass!