De där mejlen vi får som påminner om väntande säsong och kommande murveldagar ändå! De får faktiskt, hur corny det än kan låta, hjärtat att slå kullerbyttor och börja skråla för full hals. Igår dök den årliga devisen om säsongens poolskötsel upp och det var längesedan jag blev så glad över information om kommande utgifter.

Gratis är det verkligen inte men Alexandre har skött om vår pool sedan dag ett och vi har aldrig någonsin haft ett enda dugg att klaga över. Vattnet är alltid kristallklart,

han är otroligt metodisk, pålitlig och vänlig och när det är dags för lite större åthävor, berättar han det för oss, utan att salta räkningarna eller göra mer än vad som faktiskt behövs. Det är helt enkelt en väldig trygghet att överlåta skötseln till honom och det är värt varenda centime.
Imorse dök en bild från våren 2016 upp i mitt facebookflöde. Nya terrassen fick cement och jag minns de där dagarna och hur fascinerande det var att titta på. Det är det vi oftast gör, nämligen; tittar på när hantverkare gör jobbet. Vi gör bara enklare saker själva.

Bakgrunden till att det blev en terrass just då handlade om att Alexandre räddade vår pool undan fördärvet. Vår pool är betonggjuten och klädd i mosaik och ligger högst upp i trädgården. Det sluttar brant ner mot huset och betongkistan hade satt sig och orsakat sprickor.

Sommarsäsongen 2015 innebar det att poolen läckte vatten och det såg både illa och mörkt ut. Alexandre var bekymrad och trodde kanske att vi skulle behöva byta ut mosaiken – eller så uppstod språkförbistring, eftersom det senare visade sig räcka med att täta sprickorna.

Men vi tog in flera offerter på poolreparation, också för att vi ändå tänkte att det är klokt att få en second opinion när större arbeten skall göras. Alla sa samma sak; vi måste ta bort mosaiken och klä poolen med duk istället. Jag grät en skvätt över detta trista faktum men tuggade i mig det och vi valde en firma att göra arbetet åt oss. Alexandre sa att det var ett för stort jobb för hans firma att göra, så PG Batiment fick handpenning och vi bokade in pooljobbet.

Men när Alexandre fick höra om planerna, skakade han på huvudet och sa att vi åtminstone först borde prova att bara laga sprickorna. Men handpenningen var betald och byggfirman hade ingen lust att betala tillbaka den. Det var då tanken på att istället låta dem göra terrassen dök upp. Ett stort arbete det med och firman gick med på att göra terrassen istället för poolarbetet. Det som alltså hade kunnat bli en synnerligen dyrköpt erfarenhet, blev till slut riktigt bra, även om terrassbygget blev betydligt dyrare än vad vi kommit överens om. Vi fick nämligen ta in en duktig hantverkare från byn att slutföra arbetet, efter att vi hade tröttnat på fördröjningarna och att tätskiktet de lagt på visat sig vara helt fel.

Mosaiken i poolen räddades, Alexandre tätade sprickorna och 6 år senare håller det fortfarande. Men nu skall ändå poolen renoveras. Fogarna skall skrapas och få ny tätning och de vassa hörnen i pooltrappan skall rundas av och en högriskfaktor för blodvite undanröjas.

Det är ett under att ingen skadat sig illa på de där hörnen. Många småttingar badar i vår pool om somrarna och våra rop om de vassa hörnen har ekat över nejden.

Nästa vecka töms poolen och renoveringsarbetet sätts igång.
Normalitet.
Like old times.
Löften om nya murvelsäsonger fyllda med skratt och lek i det glittrande vattenblänket.

Inte som vanligt i sommar, eftersom småkusiner till prinsarna gör entré och murvelsemester därför inte är möjlig för ätteläggarna. Prinsarna har en resa bokad men den är avhängig av att det är lugnt på coronafronten och det är kanske väl så optimistiskt att tro att det skall vara det i sommar.
Men det kommer en höst, en vinter och en vår och sommarsäsongen 2022, då jädrar!
En sån barnbarnsapéro vi skall ha då!