En ovanlig vanlig resa

19 onsdag Maj 2021

Posted by in Om dagsläget, Resor, Valpen Stina

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

Morgonen var fånigt vacker när jag lämnade Murviel för några timmar sedan – högst tillfälligt, hoppas jag.

Lilla Stina ville morgonmysa och rullade ihop sig intill mig när väckarklockan ringde. Det skall inte vara lätt att lämna, det ser hon till, minsann, och jag saknar henne redan.
L och Stina lämnade av mig i Montpellier med nästan 3 timmar tillgodo före avgång. Jag visste ju inte vad som skulle vänta mig, så jag ville ha gott om tid på mig. PCR-test behövs inte för resa till Sverige hade jag läst mig till men surret i sociala medier hade ändå gjort mig osäker. Skulle det visat sig vara fel, ville jag ge mig själv chansen att få till ett snabbtest iallafall. Hade det behövts, hade det ändå inte gått och jag hade fått återvända till Murviel i oförättat ärende. Onödigt gott om tid, med andra ord.
Men jag hade inte behövt oroa mig och den inlärda franska frasen stoppades tillbaka i arkivet i knoppen. Ingen frågade, och förutom att snabbincheckningen var stängd, fungerade allt som vanligt. Med den gigantiska skillnaden att terminalen var tyst och tom. Spöklik till och med.

Avgångshallens fik…

Flygplatser skall inte vara tomma, de skall vara stressiga och det skall ilas fram och tillbaka, pussas, kramas och vinkas.
Jag och en till resenär passerade igenom security och vid gaten har nio duktigt utspridda individer suttit med gamnackar och stirrat ner i telefoner och plattor. Det börjar fyllas på men många är vi inte
Ett plan till Paris gick imorse och fem till lämnar flygplatsen i Montpellier idag.

Varken det vanliga surret, förväntan, springet, prasslande taxfreepåsar eller kvittrande barnröster är här. Det är tyst. Hjulen på städvagnen gnisslar lite. Någon pratar i telefon och rösten fyller hela rummet.

Affärerna har öppet men inte äterierna, trots att idag är dagen då restauranger öppnar upp för första gången på många månader. Fast det gäller bara för terrassätning, så det utesluter flygplatsens inrättningar. En smula ologiskt tycker jag nog att det är, alltihop.
Jag är lydig, förstås. Sitter här med min ansiktsmask 😷 och lyfter bara på den för att tugga i mig min croissant och suga i mig mitt kaffe.

I Paris har jag några timmar att slå ihjäl innan jag far vidare mot Göteborg. Imorgon blir det mamma, Värmland och syster. Det känns bra att vara på väg och jag är beslutsam mer än ledsen nu. Har kammat till mig så där som man gör när det brinner till.

När solen bara nästan bryter igenom molnen

17 måndag Maj 2021

Posted by in Familjen, Min franska trädgård, Om dagsläget

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, ,

Den sydfranska solen har ganska otypiskt kämpat större delen av den gångna veckan med att vinna över ett jämngrått molntäcke. Idag nästan vann hon, till slut, solen. Inga stilla regnskurar fick mig att galoppera ut och rädda tvätt, dukar och kuddar, som istället fick ligga kvar på utemöblerna hela dagen. Det typiska svenska sommarvädret försökte långsamt och försiktigt övergå till ett mer typiskt sydfranskt. Men oj, så solen fick kämpa utan att riktigt orka hela vägen. De där klentrogna blickarna upp mot envisa moln och stråk av blått kändes bara alltför välbekanta. Sådant obestämbart väder tycker jag inte om.

Medan solen förde sin kamp mot moln och vind, utspelade sig ett annat drama i min mobiltelefon. Mamma mår inte bra och jag måste åka tillbaka till Sverige. Jag är bedrövligt ledsen över det, främst naturligtvis för att jag är orolig för henne men också för att jag till synes aldrig lyckas få till en längre, avkopplande, komplikationsfri vistelse härnere. Vi har fått mycket gjort under de två veckor vi varit här men mycket återstår och det har hittills inte funnits särskilt många tillfällen till att bara njuta av hela klabbet.
Så jag är ledsen. Jag delar det mer er nu för att liksom förklara varför de där sorglösa inläggen om allt som prunkar, fåglar som kvillrar, humlor som surrar och rosévinsglas som immar, uteblir.

  • Aloeväxten blommar
  • Solanum…
  • Nån som vet?
  • Rosmarinen väller över kanten!

Jag skall be att få återkomma med härliga oväsentligheter när saker och ting har lugnat ner sig. För det gör de. Varje gång, oavsett hur mycket det kostar på.

Men nu vill jag bara hem till mamma och min syster. Söstra mi hoppas jag snart kunna locka att följa med mig ner för att tjattra bort timmar med ett – eller kanske två? – glas immande i handen. Nedsänkt i poolen medan cikadorna bråkar och L fixar middag. Jag skall ta med mig den mentala bilden på flygresan upp, liksom förstås hoppet att kanske mamma klarar att studsa tillbaka igen.
Bloggar gör jag nog som vanligt ändå.
Längtansbloggar.
Igen.

Ascension

15 lördag Maj 2021

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar, studier i franska, Valpen Stina

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Det är långhelg. Telefonen är tyst och inga mejl ramlar in i inkorgen. De är för övrigt mycket lugnare på den fronten numera sedan jag lämnade över rektorsrollen i februari och nu på jobbet får ägna mig åt analyser och undersökningar istället. Det börjar så smått sjunka in vilken otrolig ynnest det är.
Sjunker in gör också det faktum att jag befinner mig i murvelhuset, att ovädret tidigare i veckan dragit förbi och lämnat allt renspolat, fräscht och nästan löjligt grönt. Terrassen har befriats från vintersmuts och byggbråte från förra sommaren och den snirkliga dagbädden har fått flytta ner från poolområdet för att agera skönt häng för morgonkaffekoppen,

och nu, snart två veckor efter att vi kom ner, känns det mysigt att hänga där igen. Tror att det får bli ett citronträd i kruka invid dagbädden och naturligtvis ett litet parasoll även där. Skugga är viktiga saker!

I onsdags kom Amine och vi har nu ett poolkök som inte ser ut som om det kommer att falla ihop vilken sekund som helst. Den överblivna granitskivan har med stor möda och med risk för knäckta ryggar, krossade tår och illa medfarna knän burits upp och hamnat i sagda poolkök.

Den fick skäras till en aning och det var ju också ett nervöst moment, förstås.

Ursprungsplanen fick överges men som den fixare Amine är, hittade han lösningar som till och med är bättre än ursprungstanken. Vilket förstås än en gång bevisar att den sortens hantverk och byggande inte tillhör mitt expertisområde. Jag vet hur jag vill ha det och det är guld värt att få fatt i skickligt folk som kan realisera visionerna!

I två dagar pågick arbetet. Några smådetaljer skall vi fixa själva. Jag har städat ur poolhuset under tiden och tvättmaskinen går varm. Soffklädslar, gardiner, kvarglömda badlakan åker in i maskinen och tumlaren får jobba för högtryck den också, eftersom det fortsätter att komma regnskurar om eftermiddagarna. Bra för växtligheten men lite tjatigt blir det, till slut.
Men morgnarna! Hur ljuvliga är inte de? Frukost under parasollet, sol genom grenverket, varm baguette från bagarn – införskaffad av L och Stina, som varje morgon traskar iväg för att införskaffa sagda bröd. Stina är naturligtvis redan kompis med bagarna.
Lördagen vigdes åt montering av utemöbler.

IKEA håller stängt fram till 19 maj, då deconfinementet drar igång på allvar; R-talet är nu nere på 0,70 i Herault, efter en stadig nedgång de senaste veckorna, så det känns ju bra. Bara livsnödvändiga affärer har tillåtits hålla öppet under nedstängningen; som vincavar och andra inrättningar som säljer livsmedel. Och för all del även bygghandlare och trädgårdsbutiker.
Men inte IKEA, alltså. Däremot gick det bra att beställa och hämta sina varor på Click&Collect på varuhusets parkering, så det gjorde jag. Fällde optimistiskt baksätena i vår formidabla V70 och for iväg igår för att hämta våra platta paket. Föredömligt ordnat var det; jag anvisades en numrerad parkeringsplats (pratade för övrigt franska med han som hade hand om’et utan att jag tänkte på det – tack Britt-Marie på GU!), och väntade en liten stund. Sedan kom två kärror pryttlar,

och jag tittade lätt förskräckt på allt som skulle knökas in i den stackars bilen. Men visst sa jag att V70’n är formidabel? Allt gick naturligtvis in utan så förfärligt mycket trixande.

En fin kombination av stort lastutrymme och mitt omtalade ögonmått och min erkända packningskonst. Vinst nästan varje gång. Alla som känner mig håller med😇
Snart skall jag luta mig tillbaka en stund och njuta av vår ut-ur-dvalan-trädgård. Nästa projekt där blir en terrassmarkis vid poolhuset – store banne – nytt basttak på tonnellen, ytterligare ett satsbord och halkskydd mellan poolhus och pool, sen är vi redo för årets säsong!

Till havs

10 måndag Maj 2021

Posted by in La mer, Min franska trädgård, Murvelhuset, Valpen Stina, Väder

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vi drog till havs igår. Molnen låg tunga över Murviel och vinden var frisk men har man bestämt sig för att åka till havet så har man. Stina hade lovats sand och vågor, så vi for iväg till Portiragnes Plage.

Där var det nästan öde, sånär som på några vågade flanörer och en och annan jycke. Stina tyckte att det var alldeles fantastiskt men så långvariga blev vi inte ändå. Havet är vackert när det är sådär otyglat vilt, men vi var inte riktigt klädda för sådan väderlek. Istället åkte vi hem till brunch och inomhusmys följt av fönsterputs och annat fix. De där gamla enkelglasfönstren, omsorgsfullt målade med linoljefärg av Anneli från Maison de deux för några år sedan, är så otroligt vackra att det till och med är roligt att putsa dem. Kluten far över det ojämna, handblåsta glaset och de languedocgröna bågarna befrias från smuts och damm från trafiken på gatan.

Rena vyer över granne och bygata

De utlovade regnet dök inte upp förrän på småtimmarna och då hade vinden mojnat helt. Trädgården låg stilla och trolsk och jag somnade till ett sakta tilltagande regnsmatter utanför.

Alldeles innan regnet…

Idag hade jag tänkt mig en dag helt vigd åt jobb och franskplugg men så blev det naturligtvis inte; det är alldeles för mycket annat som pockar på min uppmärksamhet och dessutom har jag egentligen semester. L for iväg för att införskaffa en ny Kärcher, medan jag stegade upp till poolhuset för att leta vidare efter pinaler som inte längre ligger där de brukar ligga. Hänga tvätt skulle jag göra också, trots tunga moln på himlen.

Anna-Stinas fina linnehanddukar

I lilla gästrummet hittade jag en ny Kärcher:

Inte kom vare sig jag eller L ihåg att en sådan införskaffades förra året! Inhandlingen aborterades därför raskt och jag blev så lycklig över fyndet att jag blev kvar där med den gule som sällskap i tre timmar.

Rent, rensat och förberett för en ny loungemöbel. Den gamla fransiga tonnellen är bortforslad och skall ersättas med en väggfast terrassmarkis.

Nu är klinkers och matplats rengjorda och de arma mattorna, som lämnades kvar ute i somras, fick sig en omgång med högtrycken de också.

Work-in-progress: Övre delen tvättad ren från grönsörja

Till min stora förvåning gick det att få också dem nästan som nya igen, trots att de såg mer än lovligt sjaviga ut.

Jag älskar högtryckstvättar. När de fungerar.

Imorgon kommer Will och monterar knoppar och handtag på köksskåpen. Allt är förberett.

Jag har till slut fått franskböckerna framför mig, lite jobb är undanstökat och snart har första hela måndagen på plats i murvelhuset förflutit utan att något spännande alls har hänt. Det är något vissst med vardagslunk, ändå.

Nyaste älsklingen förevigad i favorittrappan

Fête de la victoire

08 lördag Maj 2021

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

… skall jag inte skriva om men den firas varje år den 8 maj. Den har gått tämligen obemärkt förbi för oss idag, precis som alla andra firationer och högtidsdagar detta eländiga coronaår. Vi hade planerat att åka till tippen men den var stängd och vi trodde förstås att även affärerna skulle vara stängda men så var det inte riktigt. Fast vi höll oss hemma i allafall, åt en skön frukost på terrassen,

  • Kaffekoppen från Milla keramik och …
  • … med marmeladen som Maria gjort på bären från vårt jordgubbsträd!

spolade hjälpligt av den värsta vintersmutsen uppe vid poolen med den vanliga vattenslangen, eftersom vår Kärcher så gott som gett upp. En ny skall införskaffas och det hade vi alltså kunnat ordna idag men det gör inte så mycket att vänta ett par dagar till med det. Istället knep vi åt oss en stund i solen med våra vinterbleka kroppar – jorå, faktor 50 på! – badade i det ljumma, mjuka vattnet i den renskrubbade och nyfogade poolen och så infann sig till slut euforin över att vara här!

… och med nytvättade gardiner på tork …

Den har låtit vänta på sig några dagar, euforin, för mitt huvud har inte riktigt fått ro. Den där fördröjningen känner jag visserligen igen sedan tidigare och den här gången handlar det säkert om att jag väntat så länge på att få komma hit, att jag varit orolig för i vilket skick vi skulle hitta hus och trädgård efter så lång tid och insikten väl på plats, att jodå, det ÄR mycket att fixa med och ta hand om nu.
Ytorna runt poolen är faktiskt dessutom riktigt risiga, med gistna möbler som stått oskyddade ute, riktigt smutsiga klinkers, dammigt i uteköket och inte iordningställt och bortplockat efter ordning i poolhuset som det brukar vara. Allt sådant plockar vi vanligtvis bort och ställer iordning under senhöst och sedan plockar vi fram det igen lagom till påsk, enligt en årscykel som vi hållit oss till under alla år. Nu ser vi hur viktigt det är och hur mycket merjobb det blir att få igång säsongen när årscykeln inte kunnat följas.
Imorgon hoppas vi på att dra till stranden för att visa Stina Medelhavet. Hon har haft fullt sjå att bekanta sig med omgivningarna runt huset, att förstå sig på trafiken utanför, att vänja sig vid de mystiska grodorna som fyller kvällar och nätter med sin skrämmande kväkningar, liksom ensamma ugglan, näktergalen och den där stora baljan som vi envisas med att hoppa i hela tiden.

Men jycken är lycklig över att då springa fritt på sina ägor och nu är det ändå dags för henne att vidga vyerna lite till.
Havet ändå.
Det blir fina grejer det!
Skall be att få återkomma med rapport.

Never a dull moment…

07 fredag Maj 2021

Posted by in Jycken, Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Jag ligger i mörkret och lyssnar på en kvillrande näktergal(?) medan jag stryker med handen lätt över den sovande hundens päls. Stina ligger nära, nära och sticker in nosen mellan min kind och huvudkudden. Det är så hjärtknipande sött att jag blir liggande alldeles stilla för att inte störa henne, trots att ena armen somnat och axeln molar en smula. Jag är så otroligt tacksam över ynnesten att få tillhöra Stinas flock. Så självklar hon redan är!

Ensamma ugglan gör sitt bästa för att överrösta den kvillrande fågeln men lyckas inte. Inga andra ljud stör heller, eftersom couvre feu:n håller byinvånarna hemma.
Vår gata är vanligtvis livligt trafikerad, inte mitt i natten, förstås, men enstaka bilar brukar ändå bryta tystnaden med jämna mellanrum. Glada röster i natten brukar också höras när bybor passerar vårt hus på väg hem från Café Nouvel eller något annat trevligt.
Men inte nu.
Det är nästan kusligt tyst, om det inte vore för de energiska fjäderfäna därute i natten.

Jag och naturljuden utanför, hunden intill mig och L:s sömniga andetag.
Jag har haft svårt att somna sedan vi kom ner till Murviel. Tankarna flyger, det är mycket att göra i huset, jobbet skall ha sitt, och franskan. Och mamma därhemma mår inte så bra och oron för henne gnager. Jag försöker hjälpa till på distans men det går sådär. Anteckningsfunktionen i telefonen fylls med nummer till biståndshandläggare, en sköterska och med min systers redogörelser av vad doktorn sagt och vad mamma behöver.
Utökad hemtjänst eller särskilt boende? Vi får se.
Min närvaro kommer att krävas i närtid, frågan är bara när jag kan göra mest nytta.
För att vara beredd på att snabbt dra norrut igen, skyndar jag på med det som behöver fixas; köket och stora rummet är röjt och hjälpligt städat.

Inget finlir än så länge men bra som utgångsläge vidare inredning.

Tre fönster återstår att putsa, gardiner skall tvättas och komma på plats, väggarna skall få tavlor och pynt men det får verka fram lite. Tycker alltid att det är läskigt att sätta upp saker på nymålade väggar!
På tisdag kommer Will, en av hantverkarna från i somras, och sätter dit handtag och knoppar på köksskåpen och vi bockar av en hel del på vår att-göra-lista.

I helgen skall poolområdet få sig en välbehövlig genomkörare och sedan skall jag nog unna mig några timmar med en bok under ett parasoll. Jag har sparat på Emma Hambergs Je m’appelle Agneta för just sådana tillfällen.

Hon lär ha låtit sig inspireras av La Belle Vue i Neffiès när hon skrev den, så det blir en bra inramning för läsning av den, tänker jag!

En hel murvielsk dag

04 tisdag Maj 2021

Posted by in Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi vaknade tidigt imorse av att fåglarna förde ett herrans liv.

Lite småkylig var morgonen men solen tog ganska snart hand om den detaljen. Stina och jag släntrade ut i trädgården, jycken gjorde raskt toalett och sedan ägnade vi oss åt inspektion av ägorna. Jag öppnade poolen,

och konstaterade att den var ordentligt uppfräschad, uppvärmd och att de vassa hörnen nu är ett minne blott.

Sedan vaknade husse och tog med jycken till bagaren, medan jag förberedde mig för dagens fransklektion. Frukosten hade vi kunnat äta utomhus men terrassen var täckt av saharasand och annat bös, så det kändes inte särskilt inbjudande.

Lunch al fresco blev det, däremot; bordet torkades av hjälpligt och en duk slängdes på innan vi bänkade oss för en sallad och lite bröd. Det var skönt i sol och halvskugga men jag var för rastlös för att klara av att sitta där någon längre stund.
Ena köksdelen fejades och plockades fram;

Saknas knoppar, grejer på hyllorna och lite småfix, men snart så, äntligen!

terrassen gjordes ren med den gamla Kärchern, som nog får anses ha gjort sitt,

och sedan avslutades eftermiddagen med ett premiärdopp i 28-gradig pool – betydligt varmare än kvällsluften, kan jag berätta!

Det var gudomligt, minsann!

Stina höll koll; sprang runt poolen och försökte hjälpa mig bli torr så fort jag närmade mig kanten. Jag tänker inte tvinga henne ner i vattnet men försiktigt skall vi locka henne att prova. Det lär behövas i sommar, när temperaturerna får luften att dallra.

Stina är sprittande lycklig över alla ytorna men håller sig bestämt nära oss hela tiden. Allt det nya är så spännande men det avnjuts helst i trygghet nära flocken. Vi har kollat in växtligheten, jycken och jag,

och tagit igen oss i de sista strålarna kvällssol genom de gamla fönstren i det stora, nymålade rummet.

Imorgon är en annan dag och då skall diverse hjälpredor kontaktas för allt fix som vi inte riktigt grejar eller vågar ge oss på själva. Jag är otålig, vill få allt iordning snabbt nu och ägna resten av vistelsen åt att njuta, jobba en del och förkovra mig i franska.

På flykt undan kylan – resben 3

03 måndag Maj 2021

Posted by in Om dagsläget

≈ 3 kommentarer

Etiketter

,

Rumpgrillen åkte på när vi gav oss av från hotellet i Luxemburg tidigt imorse. Minusgrader, frost, apkallt.

Jag har alls inte varit klädd för sådana temperaturer, eftersom mitt huvud målat upp bilder av medsläpade ylletröjor som bara blir liggande, bortglömda och skrynkliga. Jag älskar ylletröjor och har hur många som helst. De är långa, mindre långa, tjocka, tunna, filtade, glest stickade, mjuka eller i en del fall stickiga. En tröja för varje tillfälle, kort sagt. Och lite till.
En av dem fick följa med. Den är starkt orange och därmed den minst neutrala av dem alla. Benen är iklädda ett par rosa brallor och jag fick därmed åka mismatchad genom Europa. Tänkte fel när jag packade bagen för resan ner och inte gitte jag riva i packningen efter andra klädespersedlar. Helt uppenbart har min packvana fått sig en allvarlig törn av det långa, ofrivilliga reseuppehållet.
Men bortsett från dagens brokiga klädsel, har resan genom Frankrike löpt på friktionsfritt. Stina, det lilla yrvädret, har skött sig exemplariskt och till och med sagt ifrån när det varit dags för toalett; en förmåga som annars inte sitter fullt ut hos henne ännu.

Men trafiken på de franska vägarna överraskade oss en aning. Om det var stilla på autobahn igår, så har de franska autorouterna liknat rena kosläppet idag. Ystra fransmän lydigt iklädda munskydd har setts trängas med varandra på alla de servicestationer som så föredömligt strösslats längs med vägarna. Jag kan förstå beteendet efter månader av confinement, men även om jag inte är rädd för egen del, känns beteendet en aning bekymmersamt. Med siffror som varit på stadig nedgång den senaste tiden, vore det katastrofalt om de skulle vända uppåt igen. Liksom i somras, kan jag konstatera att kulturen kring covid skiljer sig åt mellan länderna och det som är superviktigt i det ena landet, spelar ingen större roll i det andra.

Nu sitter vi till slut här i vårt hus och pustar ut efter resan, överväldigade av att vi faktiskt lyckats ta oss ner. Nu är planen att vi blir här ett tag, men med en avstickare tillbaka till Sverige innan sommarsäsongen drar igång. När det blir, är beroende av andra, inte oss själva. Men först skall vi få ordning på allting och däremellan njuta av hela härligheten!