Väntat har jag liksom inte riktigt hunnit med denna advent. Den har rasslat iväg i ett förskräckande tempo och blivit till en fyraveckorsperiod som haft alla ingredienser som en riktigt tindrig och bra advent skall ha. Och då har jag ändå inte lyckats få till det sedvanliga julbaket med bagarmästaren Åsa. Det kom liksom en liten Bror i vägen för det och det fick han ju så gärna göra, för vad är väl en trave varma lussebullar under en rutig kökshandduk i jämförelse med familjens allra nyaste mirakel?
Första advent firades tillsammans med Alice, som hade den goda smaken att fylla 11 år på självaste första advent! Adventskonsert i Tyska kyrkan med Agnes Adolf Fredrikkör blev det också, liksom en sväng på en hysteriskt trång julmarknad på Stortorget i Gamla stan. En värdig inledning på upploppet mot jul, om du frågar mig!
Andra advent var det så dags för adventskonsert igen, den här gången med älskade S. Det snöade ymnigt utanför kyrkfönstren och julstämningen var total. Julefrossaren i mig fick nypa i armen för att tro på att adventstindret fortsatte så här i gränslös, oförminskad styrka.
Och var skall så en perfekt Lucia firas om inte på en förskola, där en av de allra sötaste små tomtarna är lilla B? En tomte utan luva, visserligen, för den slet han raskt av sig men han var strålande glad och slog till och med till på en dans inför den entusiastiska publiken. Det lilla lussetåget drog ner våldsamma applådåskor och lilla B klappade händer han också.
Ljuvligt, är vad det är!
Sen följde den lilla tomtenissen med hem och jag lyckades fånga på bild när lilla B ömt kramade sin pyttelilla lillebror Bror;
Vi klädde julgranen och B tyckte särskilt mycket om stjärnan som är ämnad för granens topp och sedan fick det bli en stunds vila med elefanten i myspölen. Det är ansträngande att tomta, tindra och klä granar.
Från de små prinsarna i Solna for jag sedan till Degerfors för att hälsa på mamma. Där snöade det. Mycket.
Men resan från Degerfors tillbaka till Tjörn blev randig. 10 decimeter nysnö hos mamma avlöstes av barmark bara en halvtimmes resa därifrån. I Mariestad snöade det igen och i Ljungskile försvann den. Märkligt väder nuförtiden.
På Tjörn rådde några minusgrader, solsken och total julstämning när det var dags för tredje advent. Det blev en lång frukost med sol in genom köksfönstret,
innan jag for vidare för att hämta S för mera adventstinder.
På Tjolöholms slott väntade tvättäkta Downton Abbey-magi. Eftermiddagssolen kastade långa skuggor över den fantastiska slottsparken och S och jag tyckte oss rent av förflyttade till den engelska landsbygden i tidigt nittonhundratal.
Ett kärt återseende fick inleda juletindret denna tredje adventssöndag,
och sedan bara fortsatte det. Jag och S i fantastisk miljö med sprakande brasor,
julpyntade salar i väntan på julbordsgäster,
och ett dignande julbord i den mest juliga av alla juliga miljöer.
När vi smörjt kråset gick vi på guidad rundtur och tittade på Downton-dräkter och julpyntade Arts&Crafts-rum.
Tvättställ och badrum med nedsänkta badkar och avancerade duschar imponerade stort, i synnerhet med tanke på att de har drygt hundra år på nacken:
Jag gick loss ganska rejält med mobilkameran och allt, från tyger, lampor, elarmaturer till snickerier var så omsorgsfullt arbetade att jag till slut blev alldeles matt.
Så blev det dags att vända hemåt igen. Pudersnö och ishalka och upplyst slott. Jag vill nog hävda att advent maxats i år.
Idag är det dan före dan före dopparedan. I kaminen sprakar en brasa och utanför brinner marschaller. Vi väntar på familjemedlemmar, för nu skall det firas jul. Granen står redo för påklädning och regnet piskar mot rutan efter en dag i mild vintersol.
En riktigt, riktigt god jul önskar jag er alla!
Murvielklotter 