Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: Maison de deux

Inte en tråkig sekund

10 måndag Jul 2017

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

citronträd, kryddränna, Maison de deux, Pinterest, sydfranskt trädäck

Jag tog ett kvällsbad ikväll. Poolen har jag lämnat orörd i flera dagar, eftersom jag har haft så mycket annat för mig. Jag har till exempel gnussat färg på poolhusdörrarna tillsammans med Mäster Anneli på Maison de Deux.

Poolhusdörrarna på väg mot en grönare tillvaro

När jag lägger ifrån mig penseln är den alldeles rufsig och mitt skinn är prickigt av allt det languedocgröna. Mäster själv skakar på huvudet och är inte ett dugg prickig. Inte är hennes pensel rufsig heller. Förstår inte hur hon bär sig åt.

Både jag och L har efter bästa förmåga försökt bistå proffsen och känner oss nu ohemult duktiga efter allt vårt hantverkande. Ledbrutna är vi också, så det skall bli skönt med vila. Proffsen däremot, de fortsätter oförtrutet vidare. Jag blir stum av beundran inför dem.

Jag fick en idé på Pinterest och presenterade den för Anneli, som gick i spinn.

Råskiss på Pinterest blev något helt annat i händerna på Maison de deux

Lastpallar och trallvirke skulle ge oss en ny matplats vid poolen. En överbliven, illa måttad pergola, skulle till slut få sin givna plats, dessutom. Hur den där hantverkarhjärnan spinner, begriper jag inte men den förstår verkligen precis och ur det kaos som gjorde mig smått panikslagen för bara ett par dagar sedan,

Detta bildspel kräver JavaScript.

växte under eftermiddagen idag ett dansgolv fram. Richard – Annelis kompanjon och livskamrat – har slitit som ett djur i stark sol och dallrande värme. De båda har sågat, skruvat, slipat, måttat och – levererat!

Trädäck och pergola på plats och solen på väg ner

Så tog jag fram tralloljan och öste på i ganska sena kvällen och nu ligger det där, murvelhusets alldeles egna utomhusparkettgolv:

Citronträd i kruka utan botten och kryddränna i förgrunden

Imorgon städar vi upp det fortfarande ganska stökiga poolområdet och lägger ett soltak på tonnellen. Bredvid ”parketten” står ett citronträd vi fått av familjen Maison de deux i bröllopspresent,

IMG_1158
IMG_1160

och under arbetets gång kom Anneli på den lysande idén att ordna med en upphöjd kryddlåda och en flytt av de klätterväxter som tidigare kämpat för sin tillvaro invid stenväggen.

Det ena har på ett makalöst kreativt sätt gett det andra.

Det är inspirerande.

Tänk ändå vad en pin från Pinterest kan dra igång när du har rätt mänscher omkring dig!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Så mycket att stå i. Så himla trevligt.

04 tisdag Jul 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, Familjen, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Carcassonnespelet, D'Oc d'or, Etang du Thau, Jassa från Ikea, Le Café Nouvel, Maison de deux

Första veckan på plats i Murviel har rusat iväg och trots att jag tog med mig den svenska sommaren ner och inte förrän igår på riktigt kunnat njuta av det som jag förknippar med sydfransk sommar, har dagarna varit så fyllda av må-bra-aktiviteter att  både blogg och sommardeckare fått klara sig själva. När jag nu till sist sätter mig ner vet jag inte vara jag skall börja. E sitter mittemot mig och läser. Han är kvar ett par dagar till. S och hennes E lämnade huset imorse och for norrut igen. I bilen på väg tillbaka från Montpellier kändes det outsägligt tomt och trist utan dem.

Sena kvällen är sammetssvart och mjukt varm. Myggen har stillat sig, cikadorna har gått och lagt sig och svalorna har slutat svirra. Maison de deux har varit här och jobbat vid poolhuset och jag lekte lärling en stund och fick gnussa linoljefärg på poolhusdörrarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi testade först med järnvitriol men den blev på tok för dyster, så nu är det languedocgrönt som gäller, precis som på fönsterluckorna på stora huset. Inne i huset blir väggarna brutet vita och resten går i solblekta pasteller.

Jag är ute efter sommarstämning, där ändlösa dagar avlöser varandra och där vi varje sommar hittar en keps som någon lämnat kvar, en okänd handduk, boken som inte lästes ut och skrynkliga, årsgamla veckotidningar som påminner om rader lästa i skuggan av en solhatt från marknaden i St Chinian. Egna minnen och andras. Sådant jag upplevt tillsammans med husets gäster och minnen gästerna skapat utan mig på plats. Jag älskar det. Njuter av vetskapen om att huset används, älskas och stökas runt i.

Så föreställde jag mig det när jag första gången klev in genom de gnisslande grindarna hösten 2011. Barnens hus. Deras vänners. Vårt och våra vänners. Familjens.

Nu har jag inte bara stillsamt kontemplerat husets och trädgårdens förträfflighet sedan jag kom hit. Aktiviteterna har avlöst varandra och vi har hunnit med en tur till IKEA,

Shoppingteknik på IKEA Montpelleier

där en algotlösning till linneförrådet inhandlades och som senare monterades upp av S och E. Där har nu lakan, handdukar, täcken och kuddar flyttat in utan att de behöver trängas. En ljugarbänk till terrassen fick följa med hem också, trots att den drog igång en lång tirad av svordomar (från mig) när vi skulle baxa in den i bilen. Nu både pryder den sin plats och fyller sin funktion och jag är glad att den fick följa med hem.

Middag på Café Nouvel andra kvällen,

Après travail på D’Oc d’Or,

Sakta vi går genom byn – på väg till D’Oc d’Or

överraskningsfest hemma hos oss när L kom med flyget,

lunch i Leucate i lördags,

många sena timmars carcassonnespel med några av de allra mest älskade,

liksom ett alldeles fantastiskt restaurangbesök vid Etang du Thau igår kväll, har vi hunnit med.

Fast allt det där förtjänar faktiskt sina egna blogginlägg, så de raderna sparar jag. Fortsättning kan följa, med andra ord.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Sommar

17 måndag Apr 2017

Posted by murvielklotter in Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

akaciaträd i blom, bignone, Maison de deux, ogräs, träningsvärk, växtkraft

Det blåser lite och ibland skymmer molnen solen. Då blir det aningens svalt och jag drar ett badlakan över min nyss badade kropp. För en vecka sedan kom dessutom en rejäl åskskur,

som jag beundrade i skyddet av vår vintersmutsiga torgmarkis.

Poolvattnet med sina knappa trettio grader är varmare än luften men svalkar ändå när skinnet värmts upp av solen. Så jag simmar. Mycket och länge. En oförklarlig, dov och envis smärta i magen väckte mig för några dagar sedan och inte förrän efter flera timmars funderande lurade jag ut att det värkte i mina otränade magmuskler. Träningsvärk, alltså! Det är så att jag blir rent stolt och fantiserar om hur urstark jag skulle kunna bli om jag simmade så här varenda dag. Hundra varv i poolen blir 900 meter. Kan tyckas futtigt men det är uppenbarligen en bra början för mig.

Vi äter nästan alla våra måltider ute och som brukligt är under ”svensk” sommar åker en kofta på när solen gått ner och först när inte heller den räcker för att hålla den annalkande nattsvalkan borta så går vi in.

Det växer förstås så att det knakar. Akaciaträdet som fått fäste i muren mot grannen skickar puffar av väldoft in genom det öppna sovrumsfönstret

IMG_7801
IMG_1218

och det en gång så vildvuxna trädet invid trädgårdstrappan har genomgått en total metamorfos efter den något omilda ansning den fick för ett par år sedan. Formen är perfekt och den står som ett majestät i Bertrands terrasseringar.

Hela trädgården sjuder av liv. Naturen vaknar inte. Den har varit klarvaken ett bra tag. Jag har svårt att både se och lyssna mig mätt och tycker att den är den vackraste trädgård som finns.

Utsikt medan morgonkaffet ordnas...
Utsikt medan morgonkaffet ordnas…
IMG_1157
IMG_1154
Nedklippt bignone i början av mars
Nedklippt bignone i början av mars
... och en månad senare
… och en månad senare

Den är långt ifrån perfekt – ogräset håller på att få ordentligt fäste – men det är precis det som är charmen. Idoga försök att tämja den och sätta gränser för växtligheten struntar den blankt i så fort vi vänder ryggen till. Gränslandet mellan det tuktade och trotsigt vildvuxna; det är något märkvärdigt rogivande över det faktum att naturen gör precis som den vill och att det är helt ok att vila i det mellan härjningarna med sekatör, kratta och häcksax.

Imorgon åker vi härifrån och överlåter vidare tuktande av vildsint trädgård till Maison de deux. Om vi bara lämnade trädgården nu, skulle jag nog få hugga mig fram när jag är tillbaka i maj. Charmen förutsätter trots allt att det är vi och inte växtligheten som vinner kampen över trädgården.

Längtar tillbaka, det gör jag redan innan jag åkt härifrån.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Den när…

10 fredag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

distansjobb, La mer, Le Maire, Maison de deux

… du nyduschad och med tankarna på annat håll blir uppringd av maireriet och tvingas finna dig och med uppbådande av all kraft och koncentration lyckas ta dig igenom ett samtal på smattrande franska om byte av vattenmätare, om en räkning som skickats till vår gamla sverigeadress och som de undrar om de kan lägga i vår låda här i Murviel och för att boka tid när jag är på plats. Att med duschvattnet droppande kring fötterna upptäcka att du faktiskt förstår och kan svara någorlunda begripligt, om än trevande och fåordigt, eftersom ingen annan finns där som kan hjälpa till, är en trevlig upptäckt. Jag tycker ju nämligen annars att mina språkliga framsteg sker med snigelfart.

Jag visste inte att de skulle ringa men hade fått problematiken flaggad för mig via ett franskt sms från Sandrine kvällen innan, så viss förförståelse fanns. Ett sådant faktum parat med motivation och nödvändigheten att förstå väckte adekvata hjärnceller och bjöd på lagom utmaning. Ett optimalt språkinlärningstillfälle, alltså. Får nog se till att jag hamnar i fler sådana situationer framöver.

Eller den när du vaknar av solen i ansiktet för att voleterna är hos Maison de deux för lite tender loving care, släntrar ner för trapporna till ett rum som inte längre är vintersvalt, öppnar luckorna mot dagen och ett herrans oväsen från både fåglar och morgontrafiken på gatan slår emot dig.

Att sedan, efter tre intensiva morgontimmar med distansarbete och ett otal antal kaffekoppar, få kliva ut på terrassen där solen silar ner genom ett grenverk med frodiga ljusgröna nyss spruckna knoppar för att avnjuta sen frukost; det är njutning som få andra saker.

Jag har uppnått vad jag ville. Åtminstone för nu. Att jobba med spännande och roliga saker men i betydligt högre grad på mina egna villkor och på platser där jag både vill och behöver vara. Om det kommer att kunna fortsätta så är en helt annan fråga. Men jag jobbar vidare på det.

Alldeles snart beger jag mig till Montpellier för att hämta helgsällskap och då vidtar aktiviteter av ett helt annat slag. Jag tänker havet. Medhavd matsäck och en filt i sanden. Hög faktor och solhatt. Långa vindlande samtal om allt och inget särskilt. Systerskap. Imorgon. Om vädret håller i sig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Minutiös planering för stor frihet

11 lördag Feb 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Om dagsläget, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Gare de Béziers, Landvetter-Barcelona, Maison de deux, Mimosafestival i Roquebrun, Norwegian, SNFC

Nu ramlar den på plats, planeringen för mina tre uppdrag under våren…

img_7254

Varje dag är uppbokad – med reservation och flexibilitet för eventuella ändringar, förstås – och frihetskänslan är monumental. Det kan tyckas motsägelsefullt men är en förutsättning för att jag skall hinna med det jag vill utan att riskera dubbelbokningar. Det kommer säkert att hända ändå men förhoppningsvis inte så ofta.

Mamma får äntligen plats och lillprinsen. Och dagar på Tjörn.

img_7240

Allt har dagar markerade i kalenderns årsplan. En old school filofaxkalender som jag dammat av och tagit i bruk igen. Den ger mig bättre överblick än telefonkalendern. Penna och papper; det är grejer det! Dagarna kan dessutom utan större åthävor byta plats med varandra – jag skriver med blyerts;)- för det är trots allt inte alltid som tillvaron tillåter att en sådan detaljerad planering får vara ifred. Jag vet ju det. Det finns mycket som kan stöka till det. Men jag är beredd. Så beredd jag kan vara.

Inte mindre än tre resor till Murviel är bokade i vår; inte långhelger, utan veckolånga resor som är fyllda med planerat arbete. Behovet av ledighet är nämligen inte alls lika stort som behovet av att kunna dela min tid mellan de platser som får mig att må bra. Jag har bokat resorna utan att som alltid tidigare oroas över att de inte skall ses med blida ögon eller att jobbet skall ställa sig i vägen utan att jag haft någon möjlighet att styra över det. Jag har moloket fått ställa in, korta av och skjuta på planerade resor ganska många gånger de senaste åren.

Praktfulla Pyrenéer under flygplansvingen!

Praktfulla Pyrenéer under flygplansvingen på förtida resa hem för akut jobbmöte i april 2015

Men nu styr jag över min egen tid. Jag anpassar förstås efter de behov som uppdragen har men eftersom bara ett av dem kräver regelbunden fysisk närvaro och de andra två kan utföras var som helst ifrån, åtminstone under de kommande månaderna, så är inte den anpassningen särskilt besvärlig. Logistiskt krävande, kanske, men hanterbar.

Alltså bär det iväg till Murviel i början på mars för en smygpremiär på säsongen. Biljetter är bokade med Norwegian till Barcelona och sedan tåg till Béziers på nedresan. Ett litet bekymmer när jag skall tillbaka till Sverige igen har jag, eftersom inga tågavgångar från Béziers passar med mitt tidiga eftermiddagsflyg från Barcelona. Jag får kolla upp bussarna eller i värsta fall ta en övernattning på flygplatsen natten innan. Det löser sig. Det har det hittills alltid gjort.

Med första murvelresan inom räckhåll vaknar livsandarna. Jag pratar planer med Maison de deux, skriver till Alexandre om datum för poolöppning,

IMG_3438

Modiga premiärbadare påsken 2016

och funderar över en bättre yta för matplatsen invid poolen. Där skall fina bordet, som Maison de deux tillverkat, få inta hedersplats:

14425319_10154254448852550_3239767725843860363_o

Numera grått, efter behandling med järnvitriol

Funderingar över Projekt kök stångar sig också fram men det får ta sin tid och får nog trots allt vänta till minst efter sommaren.

I huset på ön letar sig vårvintersolen in genom fönstren, som är saltkladdiga efter tidigare regnoväder som piskat in från havet. Jag har köpt nya mårbackapelargoner till fönsterbrädan i köket;

img_7252

kanske är det lite för tidigt men det struntar jag i. Det är lördag. Det är ljust. Kallt, visserligen, men vintern är äntligen dödsdömd. Inte över, men chanslös. Snart är det vår även här.

Längtar efter att få se vårfår på Toftenäs!

Längtar efter att få se vårfår på Toftenäs!

Och imorgon är det mimosafestival i Roquebrun och därmed är den languedocska våren vederbörligen invigd och välkomnad.

IMG_8595

Det ni! Vad ger ni mig för den?!?

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Vänner, väder, viner och vyer över vinterträdgård

18 onsdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Domaine Pierre Belle, La Maison Hansby, Le Garde Manger, Maison de deux, Viranel

Problemet med murvellivet är att det är så förbaskat socialt och trevligt att jag aldrig lyckas hinna med de där praktiska detaljerna som jag inför varje tripp ner bestämmer att jag skall göra. Jag hinner liksom halvvägs med en massa saker, sedan bär det iväg ut eller så tittar någon trevlig mänscha förbi och timmar förflyter med intressanta samtal och en samvaro som skickar endorfinerna upp till den languedocblå himlen. Jag vill för allt i världen inte vara utan det.

Det blir alltid ett par vingårdsbesök, till exempel. Ibland till välkända favoriter men lika ofta till för mig helt nya domäner. Som Domaine Pierre Belle, till exempel;

img_0991

Trevligt, kunnigt, engagerat och framförallt gott.

img_0990

Julpyntade vinbondeskor som fångar ögat står i stark kontrast till den där sortens grälla glitter och julpynt som fransmännen föredrar. Inte mycket halm, ull och levande ljus där inte! Fast jag älskar skorna.

img_0989

På Chateau Viranel är upplevelsen en helt annan – inte sämre och inte bättre, bara annorlunda. Caven är enorm, liksom vintankarna. Här tillverkas stora mängder vin men av mys som på Pierre Belle syns ingenting och caven är så kall att händerna runt vinglasen måste iklädas handskar.

img_0992

Men vinet gör ingen besviken, caven imponerar, ägarna är kunniga, gästfria och det blir rackarns trevligt också här. Och kanske, kanske att vinet här är ett aldrig så litet snäpp intressantare än hos Pierre Belle. Men bara lite!

img_0994

Precis som med alla projekt, så tänker vi att vi skall hinna ordna festligheter hemma också. Och visst kom bygrannarna! Trots envisa baciller och tillfälligt vacklande hälsor både här och där!

img_0987

Bästa murvielgrannar runt bordet!

Våra fönsterrenoverare kom också förbi och tillsammans traskade vi upp till Le Café Nouvel. Några dagar senare och sedan jycken och jag blivit ensamma i huset, hämtades vi till en mysig middag i St Nazaire. I nathorstarnas hus händer det saker minsann och deras vardagsrum har fått en väldigt speciell känsla; som att kliva in i en filmscen…

img_1077

Tilde, familjens mademoiselle, verkar ha acklimatiserat sig ordentligt och bilden av henne framför en sprakande kamin och med husets unga katter runt sig har stannat på näthinnan. Skenet från iPaden blir en påminnelse om att det trots allt är nutid i en miljö som i övrigt osar massor med historia.

img_1078

Det där katterna var för övrigt lika skeptiska till Wilda som husets hundmadame…

img_1073

Sista kvällen i Murviel tillbringade jag på Le Garde Manger tillsammans med Maria och Kjell. Maten där är himmelsk och middagskompisarna, La Maison Hansbyarna, kan ju det där med vin, så det var bara att luta sig tillbaka.

img_6978 img_6979

Vi var kvällens enda middagsgäster och restaurangen är numera till salu. Det bär sig inte för dem. Av sommarserveringen i slottsträdgården blev heller ingenting. Som jag förstått det, lyckades de inte utverka tillstånd för det hos borgmästaren.

Trist, tycker jag.

Det hade kunnat bli hur bra som helst.

Men nu överger de Murviel och flyttar till grannbyn Thézan istället, där de öppnar sin restaurang på torget. Jag kommer garanterat att åka dit.

img_6982

För framtida krogliv i Murviel sätter vi nog alla vårt hopp till den nye borgmästaren, som om ingenting oförutsett inträffar, troligen kommer att ersätta den gamle vid det nära förestående nästa borgmästarvalet. Murviel är inte en av de minsta byarna i trakten och det borde gå att med enkla medel och ett välvilligt inställt maireri utnyttja de många möjligheter som finns i byn.

2017 är annars året då arbete på distans skall testas och då gäller det att vara disciplinerad och hålla de egna deadlines jag strängt satt upp. Ingen enkel sak, skall jag säga! Murvielsolen hjälpte inte heller till häromsistens. Den envisades med att gassa varje dag och min ljustörstande, vinterlurviga uppenbarelse kunde inte stå emot.

Den ville ut.

Ut till ljuset.

img_6923

Bort från datorskärmen.

Utom synhåll för det gigantiska spindelnätet som formerat sig högt uppe under taket ovanför trappan. Hur jag skall nå det begriper jag inte. Det sitter flera meter upp, längre än vad någon normal dammsugarslang någonsin nått. Och hur ställer du en stege i en stentrappa för att nå?

Det gör du inte.

Listig spindel.

Lika bra att gå ut och njuta i solen istället och fundera över hur spindelnätet skall tacklas. Kanske poolhåven är lång nog, funderade jag? Det får jag testa. Fast en annan gång.

Ett elakt magvirus härjade bland bygrannarna under vår vistelse och gjorde att några planerade sociala sammankomster fick ställas in. Ensamma i huset de sista dagarna försökte jycken och jag tränga undan tanken på stundande hemfärd in i dimman. En bokstavlig dimma. Ryktet om dagsljus hemmavid som lyste(!) med sin frånvaro nådde mig medan jag och jycken kisade mot solen under våra dagliga turer runt ägorna.

img_6932
img_6951
img_6944
Poolområdet är stilla,
Poolområdet är stilla,
värmepumpen i ide
värmepumpen i ide
och inget glatt plaskande hörs
och inget glatt plaskande hörs
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017

Wilda blev sittande länge i stentrappan innan hon motvilligt följde mig in. Varje gång.

I den sena eftermiddagssolen blev färgerna intensivare och trädgården nästan ännu vackrare än när blommor väller över terrasseringarna när det växer som vällustigast.

img_6947

img_6947

Det tänker jag på nu. Ofta.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Nathorstarnas nya hus

24 lördag Sep 2016

Posted by murvielklotter in Byliv, Hantverkare, Renoveringar

≈ 7 kommentarer

Etiketter

carrelage, Familjen Nathorst, franskt renoveringsobjekt, Maison de deux, Saint Nazaire de Ladarès, Stilrent på landet, thomeller

Så tagen blev jag av Tildes entusiasm och kluriga blick att det där med renoveringar och husprat alldeles hamnade i bakgrunden. Sedan kanske det inte är så konstigt att en skolmadam som jag, med hela mitt yrkesliv hittills hängivet skolan, blev särskilt intresserad av hur det är att som nioåring komma till Frankrike och börja i en fransk byskola.

Av glittret i Tildes ögon att döma går det till slut alldeles utmärkt. Jag hade egentligen inte trott något annat. Att på sju månader ha hunnit skaffa sig ett nytt språk som bara kommer att fortsätta utvecklas är dessutom en gåva som heter duga. Tilde får tacka mamma och pappa för den när hon blivit lite äldre!

Fast nu skall det handla om renoveringar och ett byhus byggt 1911, som i många år ropat på att någon skall komma och ge det kärlek och varsam omsorg.

Familjens emigrerade hund håller utkik bakom de rostiga men vackra balkongräcket.

Familjens emigrerade hund håller utkik bakom det rostiga men vackra balkongräcket.

Renoveringar – det är något som är helt annorlunda jämfört med Sverige, berättar Annelie.

– Det är som att börja om från början, konstaterar hon och beskriver samtidigt sig själv som en riktig tränörd. Att arbeta med sten och puts är helt nytt och kräver att expertis anlitas för goda råd, så att det inte blir alldeles galet.

I samma stund som paret klev över tröskeln, efter att alla papper skrivits på hos notarien, satte de igång med att riva ner alla ”moderna” plastpåfund som dolde gammalt vackert carrelage, kakel och stadiga bjälkar.

Collaget har jag stulit från Annelie!

Collaget har jag stulit från Annelie!

Det har dessutom sina risker att bo i ett renoveringsobjekt och jag får berättat för mig hur Tilde, bästa kompisen Gwen och Tristan – i en bisats berättar Tilde att Tristan ibland slår henne! – var på Tildes rum när ett öronbedövande brak avbröt leken. De skyndade sig ner till vardagsrummet och hittade en stor bit av innertaket i den nya soffan som är som ett L (vi vanliga människor som ännu inte emigrerat och börjat glömma svenskan brukar benämna en sådan pjäs ‘hörnsoffa’!). Mamma Annelie berättar med en rysning hur Tilde nyss suttit där det stora stycket tak just farit ner.

– Det var som att se det i slow motion. Det var en gammal vattenskada som inte åtgärdats som gjorde sig påmind.

Vi går runt i huset, jag med kameran i högsta hugg och jag blir alldeles matt av hur mycket jobb familjen har framför sig. Men de berättar målande om sina planer och det är faktiskt inte alls svårt att föreställa sig hur det kommer att bli.

På första våningen skall väggar rivas ner för att öppna upp och få mer rymd och ljus:

I fonden köket, i förgrunden väggar och portal som kommer att rivas. Och ser ni golvet?

I fonden köket, i förgrunden väggar och portal som kommer att rivas. Och ser ni golven? Och den obligatoriska inredningshunden?

De gamla carrelagegolven skall de behålla, trots att det inte kommer att bli enhetligt och trots att de inte är i samma nivå överallt. Istället kommer det att bli vansinnigt charmigt, respekten för huset bibehålls och det får fortsätta att berätta sin historia.

Jag kan inte låta bli att fundera över vilka golv som offrats i vårt hus när väggar revs och enhetligt, trendigt betonggolv smetades ut över hela härligheten. Jag tycker ju om vårt stora, öppna rum och sedan vi täckte det gulaktiga betonggolvet med travertiner tycker jag att det också blev väldigt vackert. Men vårt hus har inte renoverats med respekt för dess historia av de förra ägarna. Ibland tycker jag att det är synd; andra gånger är jag tacksam över att kunna skylla ingreppen på någon annan, eftersom det stora rummet var en av de saker jag föll för när vi såg huset första gången.

Vi fortsätter upp till andra våningen, där Tildes blivande rum prioriterats för renovering. Det var nästan klart när det började regna och det visade sig att taket inte var tätt. I ett hörn av rummet har de därför en nätt ny liten vattenskada att ta hand om.

Tildes rum med thomeller i original på golvet och de gamla bjälkarna befriade från sina fula lådor.

Tildes rum med thomeller i original på golvet och de gamla bjälkarna befriade från sina fula lådor.

Men, c’est normal! Vem har inte varit med om läckande franska tak?

Jag blir otroligt nyfiken på de som bott i huset tidigare. De har lämnat efter sig sådant de inte längre ville ha kvar,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och om det inte vore för allt liv familjen Nathorst redan hunnit fylla huset med, skulle alla de gulnade gamla detaljerna kännas oändligt vemodiga. Hus skall älskas och tillåtas att stolt brösta sig inför omvärldens beundrande blickar. Det är som att det här 115 år gamla huset börjar förstå just det och lite försynt och yrvaket öppnar sig mot ljuset!

img_0617

Kameran letar upp nya detaljer också:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under tiden som vi har gått runt i det fascinerande renoveringsobjektet har solen bränt bort molnen och Saint Nazaire de Ladarès badar i septembersol. Ute på gatan springer en byhund förbi för att uträtta toalettbestyr

img_0630

Vi beundrar garaget, som skall bli verkstad,

img_0624

och jag låter mig förundras över växtkraften hos ett citronträd vid husets ena hörn.

img_0627

I samma hörn där citronträdet kämpar för sin existens, brukar grannens hund uträtta sina behov (det syns tydligt på bilden att så nyligen skett). Den stackaren framlever sitt liv fastkedjad vid trappan och hundens matte hör till de mindre angenäma bekantskaperna i byn. Fast hon tillhör undantagen. Alldeles bredvid bor en annan madame som kommer med både vindruvor och blommor och som alltid är redo att hjälpa till om det skulle behövas.

Överhuvudtaget är det om hjälpsamma bygrannar familjen berättar; Magnus och Outi på Chez Amis, Monique på borgmästeriet som hyrde ut sitt hus när familjen plötsligt efter ett missförstånd stod där utan tak över huvudet; och de hjälpsamma ägarna till huset som de har köpt.

Det är säljarens föräldrahem som nu tas om hand av familjen Nathorst men säljaren själv har aldrig följt med in, utan hennes man har fått sköta visningen. Vad hon varit med om i huset får de kanske aldrig veta men det är tydligt att hon inte har några känslor för huset annat än kanske negativa. Annelie och Rickard har förstått att hon bara ville bli av med det.

Ingenting av det negativa har dock stannat kvar. Istället råder en nästan sakral stämning i huset. Väggarna har mycket att berätta nu när de kan pusta ut och rum för rum och vägg för vägg raskt återfår sin forna glans.

Jag lämnar familjen där och far genom vinfälten hem igen till Murviel. Där står nu i trädgården ett bord som Annelie designat och byggt med hjälp av underredena till två gamla cafébord.

14425319_10154254448852550_3239767725843860363_o

Bordet skall så småningom strykas med järnvitriol. Annelie har förstått min vurm för det väderbitna, patinerade men ändå gedigna. Tror visst att jag håller på att bli en riktig stamkund!

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Sakta jag går genom byn

16 fredag Sep 2016

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

hantverkare i Languedoc, Maison de deux, Stilrent på landet

Det regnade ganska stillsamt över Murviel natten till onsdag och av den aviserade stormen blev det till slut bara ett duggregn. Det mullrade hotfullt från långt borta en stund men vi klarade oss undan. Jag vaknade inte av en sol genom sovrumsfönstret och inga djur lät höra ifrån sig heller. Istället var det alldeles stilla.

Efter nattens regn...

Efter nattens regn…

Det doftade eftersäsong. En lätt melankolisk stämning vilade över den regnvåta trädgården och den intensivt myllrande sommaren som nyss hade Murviel i sitt grepp kändes långt borta. Vackert och vilsamt var det. Liksom mjukt, nästan lite skört.

Men det var fortfarande sommarvarmt. Sensommarfuktigt.

Jag har umgåtts intensivt sedan planet tog mark i tisdags kväll och har hunnit med att träffa både elektriker, snickare och rörmokare. Varmvattenberedaren har säckat ihop och läcker som ett såll. Förhoppningsvis handlar det om gamla kalkavlagringar som täppt till ventilerna och som är relativt lätt att åtgärda. I värsta fall får vi byta ut hela pjäsen. Snickaren tog mått för en dörr in till badrummet vid vårt sovrum och elektrikern har fått i uppgift att åtgärda allt elektriskt småfix som återstår. På det hela taget känns det hittills som en hyggligt effektiv snabbvisit i Murviel.

Onsdagen fortsatte med en apéro med K och M, innan jag traskade vidare till herr & fru L, där middag på takterrassen väntade. Små stillsamma skurar avlöste smattrande varandra mot det skjutbara terrasstaket men min medtagna kofta blev hängande över stolsryggen. Kallt var det då rakt inte.

Det är smått fantastiskt med alla vännerna härnere. Samtalen vindlar sig genom stort och smått,  genom det som är trassligt till det mer lättsamma med en fullkomligt naturlig och otvungen lättsamhet och jag är så tacksam över det.

Det är fint. Tryggt.

Så traskade jag som så många gånger tidigare hem genom ett tyst Murviel,

img_0606

röster från en annan takterrass hann jag höra och jag mötte en hund, som inte alls hade tid att stanna och prata med mig. Hen var ute för att göra sin kvällstoalett. Alldeles ensam.

img_0605

Härnere gör de med sina hundar som vi gör med våra utekatter därhemma; de släpps helt sonika ut själva innan det är dags att haspa dörren för natten. Kvar på gatorna ligger fekalier av varierande storlekar men morgonen därpå är de flesta av högarna mirakulöst nog borta. Märkligt, det där.

Som alltid när jag närmar mig murvelhuset på promenader i kvällsmörker,

img_0610

snabbar jag på stegen, förbereder nycklarna och låser snabbt upp grinden. Jag skyndar mig upp för trapporna, låser upp ytterdörren och förskansar mig inne i tryggheten. Trädgården är höstmörk och lite kuslig. Vad som gömmer sig i vegetationen är omöjligt att veta. Det gulaktiga skenet från gatlyktorna förstärker den lätta känslan av obehag och det är skönt att till slut befinna sig bakom stängda fönsterluckor och en låst ytterdörr. Mot gatan står fönstren öppna. En och annan bil kör förbi. I övrigt råder tystnad.

Morgonen därpå är solen tillbaka

image

och jag far iväg på en snabb visit hos familjen Nathorst i St Nazaire.

img_0612

Där renoveras för fullt och jag är nyfiken. Skall be att få återkomma med rapport! Väldigt snart.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …
Nyare inlägg →

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Snart är det jul igen
  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…
  • Mellandagar …

Besöksstatistik

  • 391 414 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • French Word a Day
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
december 2025
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Nov    

Arkiv

  • december 2025
  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • murvielklotter om Mellandagar …
  • Anonym om Mellandagar …
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d