Det står så i tidningen. Att det är meteorologisk vår ända upp till norra Värmland. Det kan enligt uppgift inte bli vår förrän efter 15 februari men med tillräckligt många  dagar efter det datumet, så är den ett faktum. Och då betyder det att vi inte haft någon vinter denna säsong. Det passar mig egentligen alldeles utmärkt, om det inte vore för att det inte är som det borde. Det skall trots allt vara vinter i några månader på våra breddgrader.

Februari 2019

Också den gångna hösten var ovanlig med sin brist på ordentliga höststormar på rad. De har kommit nu istället. Nu avlöser de kraftiga vindarna varandra och vädret är ombytligt, opålitligt och lömskt. Som i mars. Solen värmer den lycklige som hittar en husvägg i lä men vinden från havet är isande kall och ingenstans kommer vi undan den. Den bråkar med Kerstins päls på våra promenader och jag drar upp krage och huva på min tjocka dunjacka för att slippa frysa.

Samtidigt är det något med den där nariga, frustande vinden som får havet att skumma och koka, som får mig att känna ett slags lugn. Det är bara att förhålla sig till det. Sådana vädrets makter rår du inte över. Utanför min kontroll, helt och hållet. Och det är lite skönt mitt i allt det som jag upplever att jag måste ha kontroll över.

Nu är det bara dagar kvar tills jag tar med mig min envisa hosta och drar till Murviel.

Tröjstickning i solen vid stängd pool, februari 2019

Till vårt halvfärdiga kök och till ännu mera vår, även om väderprognosen ser något ostadig ut. Jag hoppas att jag kommer ner till en spis som fått vederbörlig tillsyn och rätt kopplingar av François auktoriserade elektriker och jag hoppas spisen passats in ordentligt på sin plats. Att kylskåpet fått sina passbitar hoppas jag också, liksom att de öppna hyllorna har kommit upp ovanför diskbänken. Det senare är kanske att hoppas på för mycket och det vore heller inte hela världen, eftersom det ändå helst skall kaklas först. Och kaklet är ännu inte införskaffat. Första dagen på plats i vårt franska viste drar jag till St Chinian och Helen Heslop på Le studio des Artisans för att få hjälp med just den detaljen.

Det är med andra ord hög tid för lite byggledning på plats om allt skall hinna bli klart innan sommarens alla matglada horder ramlar in.

Poolen är ett annat kapitel. Den skall få en lättare renovering innan säsongen drar igång. Fogarna skall renoveras och de vassa hörnen på pooltrappan skall åtgärdas. Det är faktiskt ett under att det inte uppstått mer blodvite hos badarna än vad som skett genom åren! Nu skall de till slut rundas av och bli snällare mot alla bara fötter och ben. Det kommer att kosta en slant det också. Poollivet är minsann inte gratis!

I sommar börjar vi ändå att i liten skala hyra ut vårt murvelhus. Det dags att det får betala lite för den omsorg det får. I slutet på juli och i augusti är vi inte där själva och då är det högsäsong, trots hettan, så då passar det bra att låta andra få njuta av det en stund.

Jag vill semestra lite på Tjörn då innan terminen drar igång; njuta av salta bad,

och sensäsongen där medan båtarna ännu guppar lojt i hamnen,

och glasscaféet är öppet.

Fast här är det det privata glasscaféet som tillhandahåller godsakerna…

För hur härligt det än kan vara med friska vårvindar, så visar sig vanligtvis Tjörn från sin allra bästa sida just på sensommaren.

Nästa gång jag bloggar är jag nog i Murviel – vi hörs då!