Kategoriarkiv: poolliv

Dekadent tisdag

08 tisdag Jun 2021

Posted by in distansjobb, Hantverkare, Inredning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag tvingar mig till den idag, dekansen. Lite i halvsmyg för mig själv medan L inväntar fiberfolket från Bouygues, som kommer för att installera vårt bredband. Fast i smyg vet jag inte, för jag deklarerade frankt att jag skulle äta chips. Det kändes lite spjuveraktigt, nästan. Fast L sa bara ”gör det du” och ryckte på axlarna.

Han sitter säkert och snaskar minttabletter i luftkonditioneringen under tiden. Inte i smyg men ändå. Kanske är det Hambergs Agneta som försätter mig i något slags tillstånd som inte är jag? Eller är det jobbspöket som vägrar lämna mig ifred och säger åt mig att skämmas över njutningen? Eller det faktum att jag kan räkna timmarna tills det är dags för avfärd?
Oavsett; rofylld är jag inte. Men det är välbekant, som ett minne som satt sig i kroppen om terminsslutveckor som aldrig vill ta slut och som ändå aldrig räcker till. Där är jag ju inte nu. Jag bara tror det. Ryggmärgen tror det. Kanske är det inte så konstigt; i hela mitt yrkesverksamma liv har jag först varit lärare och sedan rektor. I maj månad och större delen av juni har jag bara existerat, plöjt framåt och betat av, utan att någonsin känna mig tillräckligt effektiv. Vet inte vad det där handlar om men att jag skulle vara på väg att möta den berömda väggen tror jag inte på. Isåfall har jag varit nära en solid stenmur varje terminsslut i 36 år. Men nej, jag är faktiskt ganska bra på avkoppling. Tar fram en stickning när händerna inte klarar av att vara stilla.

Snart klart …

Ger jag mig i kast med en roman, vet jag att sinnesron finns alldeles om hörnet och att rastlösheten kommer att ge vika.
Sen är det ju det där med tidiga morgnar. Dagarna blir härligt långa då! När nu dessutom värmen slagit till, är det bara då som det känns ok med fysisk arbete. Imorse rev jag ut den ena garderobsdelen i vårt sovrum. Rensade bort kläder som aldrig används men blivit kvar på typiskt sommarställemanér, fick bort de två otympliga och tippbenägna byråerna och gjorde plats för en juniorsäng.

På väg upp till övervåningen

Här skall en av prinsarna få sin sovplats när de kommer i sommar. Draperier skall upp och myggnät. Det blir mysigt och bra, tror jag.
Sedan kom Gary och inspekterade gästtoan och tvättstugan, där en liten ho behöver installeras. När den inspektionen var avklarad trampade vi upp till poolköket, där han raskt fixade anslutningen under diskbänken. Det hade tagit oss flera timmar och gjort oss rufsiga i håret om vi skulle ha gjort det själva. Vi försökte och det gick inget vidare … Gary blev klar på tio minuter; yrkesskicklighet och rätt verktyg i fin kombination, stavas det!

  • Hink nu överflödig…
  • … och vattnet rinner fint ner genom rören.

Pasta med hemgjord pesto till lunch slank nyss ner utan större åthävor. Basilikakrukorna här är större, mörkare gröna och har en djupare smak än hemma. Det är löjligt gott. När värmen klingat av och bredbandet är installerat, skall jag sätta mig och jobba en stund. Men först skall jag hänga lite till med Agneta, Einar och Bonnibelle. Formidabelt sällskap är de. Skuggläge gäller, alternativt blötläggning. Hundtimmen har inletts. Snart vaknar säkert cikadorna ur sin törnrosasömn.

Klicka här för att lyssna på ”La Chanson des Cigales”

Riktig murvelsommar …

07 måndag Jun 2021

Posted by in Läsning, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

… blev det till slut. En sådan som bjuder på dallrande värme dagtid och ljummen dito när det börjar bli kväll. Jag har landat på min terrass för att avsluta dagen, efter åtskilliga timmar nedsänkt i vatten varvat med lite jobb i skuggan ute i trädgården.

Jag hade tänkt hinna med en tur till snickaren i byn för att diskutera dörrar men det var helt enkelt för skönt att bara skrota runt i trädgården och varva småfix med feelgood-läsning vi kanten av den turkosa. Det är vansinnigt skönt men helt kan jag inte koppla av. Intensiva dagar väntar och jag måste vara väl förberedd. Jag är det egentligen redan men det hjälps inte; njutning av det slag murvelträdgården bjöd på idag är ju nästan oanständigt. Lite sådär, inte skall väl jag?!? Får jag verkligen?

  • Hjälper husse bli torr efter badet…
  • Sen eftermiddagssol
  • Tidig kväll

Av den planerade längre vistelsen blev det som bekant hackemat och det gör att den totala avkopplingen inte infinner sig. Nu är inte det hela världen, för den räknar jag med att få i sommar. I Murviel liksom på Tjörn, med avstickare lite hit och dit även där uppe i norr.
Om måndagen varit lugn, även inräknat några timmars jobb, var gårdagen lite mer aktiv. Jag for till marknaden i St Chinian för första gången på nästan två år. Förra sommaren vågade jag inte med covidmolnet hängande över oss på ett annat sätt än i år. Men nu var allt sig precis likt, om man bortser från de förhatliga ansiktsmaskerna.

Myllrande folkliv, fullt på parkeringarna, härligt caféhäng och ”min” tvålfarbror på plats.

Jag köpte många tvålar, liksom för att kompensera för att jag inte haft möjligheten på så länge, sedan traskade jag vidare, köpte presenter och insöp lyckligt atmosfären. Jag funderade inte ens på om folk höll avstånd, tänkte inte på viruseländet över huvudtaget där bakom min mask. Det kanske var obetänksamt av mig, men också befriande. Trots allt tror jag inte att jag var oförsiktig; det lätt ängsliga beteendet har liksom naglat sig fast utan att jag riktigt förstått att det är så det blivit.
Efter några söndagstimmar hemma, for vi sedan vidare till Alignan du Vent för en nationaldagsapéro hos Inger och Börje. Där satt vi och njöt i skuggan under wisterian,

medan Stina gick på upptäcksfärd på egen hand i deras smått magiska trädgård.

Både jag, L och vovve var mycket nöjda med den utflykten!

Samtidigt som bykyrkans klockor slog tio, tystnade gatan och fåglarna likaså. Det är som på en given signal, det där. Tornsvalorna kvirrar, dyker och fyller skymningstimmen med sin högljudda låt men när mörkret tar över, så stannar all aktivitet upp. Cikadorna har inte kommit upp ur sina hålor ännu; riktigt så varmt har det inte hunnit bli och lite kan jag sakna dem. Deras gnisslande gör kvällarna trygga, liksom hemtama.
Snart åker vi hem. L och hund i bil och jag med flyg för att hinna hem till alla aktiviteter. Först åker vi och tar PCR-test inför våra respektive resor. Jag behöver det egentligen inte men tänker att jag lika gärna kan ta det innan avfärd istället för på hemmaplan, där det rekommenderas såväl test som karantän efter hemkomst. Och sen test igen. Testlistan börjar bli lång i min covid-app i telefonen…

Två är positiva; en för pågående infektion i mars och en för antikroppar 1 maj. I övrigt har testerna varit så negativa de kan vara.
Det blir en hattig murvelsommar i år, mest på grund av roliga saker framöver men visst hade jag föredragit en oavbruten majvistelse. Och framförallt en frisk mamma.
En linneskjorta fick jag till slut på mig mot kvällssvalkan men nu har jag dragit mig in i huset. Det är trots allt inte högsommar med franska mått mätt riktigt ännu. Men nästan!

Efter regnet

05 lördag Jun 2021

Posted by in Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Jorå, det har regnat på oss och det har varit tämligen ostadigt väder de senaste dagarna men idag var ordningen återställd. Himlen återfick sin rätta blå färg och simturerna i det silkeslena turkosa har blivit många.

Vi får en hel del gjort också, eftersom vi faktiskt är ganska så tidigt uppe nu för tiden. Stina tittar förnärmat på oss när vi kliver upp om morgnarna och tycker att vi visst gott kunde sova en stund till. Men morgontimmarna på terrassen och i trädgården vill jag inte missa; de gör sig som allra bäst då. Långa frukostar ackompjerade av fågelkvitter är ett alldeles formidabelt sätt att starta dagen på.

Med kråset smörjt for vi i förmiddags iväg till Cazouls för att hämta en leverans och sedan for vi vidare för att införskaffa en terrassmarkis till poolhuset. DET gick över förväntan; en handvevad mörkbeige 4 meter bred sak med 3 meters utfall är beställd till den ringa kostnaden av 200 europeiska pengar. Inklusive frakt. Vi känner oss ohemult nöjda och längtar nu efter skugga över den nya utemöbeln invid poolen.

På måndag skall ny täckning till tonnellen vid matplatsen införskaffas. Den gamla ger inte längre särskilt mycket skugga och dessutom har den börjat skräpa ner.

Sol, väder och vind tar på materialen härnere och vi har fått jobba på ganska duktigt för att få ordning på saker och ting. Som poolhusköket, till exempel, där vi stöter på ständigt nya detaljer som måste lösas. Bland annat kunde vi inte hitta synnerligen väsentliga delar till avloppsrören under den nya vasken. Det är länge sedan den monterades,

  • Sommaren 2019

och under tiden försvann minnet om var jag lagt de saknade delarna. Minnet om hur ordentlig jag faktiskt är, ja det försvann det också 😇

Alltså for jag till Ikea för att skaffa de saknade delarna, tvingades köpa hela kittet igen ( ingen stor sak, trots allt; det kostade bara en spottstyver), for hem och fick snabbt de saknade delarna på plats. Lättnaden jag kände gick att ta på men säg den lycka som varar! Anslutningen till de gamla rören fungerade ändå inte och jag gav upp, ringde rörmokare Gary och dök ner i poolen istället. Gary kommer på tisdag och då hoppas vi att följetongen iordningställande av poolkök är till ända.

När jag sedan tog itu med att städa hyllorna i poolköket, hittade jag en redig burk med lock innehållande … de saknade delarna.

Tänk om jag hade gett mig i kast med hyllstädningen först, då hade jag sluppit turen till Ikea. Fast då hade jag ju inte haft de fina sittdynorna till smidesstolarna, förstås, så det var kanske lika bra.

Jag är en smula uppstressad efter de senaste veckornas många turer och har haft svårt att släppa alla de måsten jag fått för mig måste lösas med en gång. Dinglegymnasiets andra kull tog studenten igår och jag tvingades välja bort att delta i den. Det kändes märkligt men det gick inte att lösa på annat sätt. Jag höll ett fjärrtal på deras avslutningslunch i torsdags men det är ju inte samma sak.

Nu var troligen just det viktigare för mig än för studenterna men det liksom kröner ett covidår som ställt det mesta på ände. Avslutning med medarbetarna hoppas jag kunna få till ändå, så Murvielvistelsen får stryka ytterligare på foten.
Om en knapp vecka testar jag Transavias rutt Montpellier-Stockholm och stannar i Sverige tills det närmar sig midsommar. Den senare hoppas vi kunna fira i Murviel. Det blir i så fall första gången sedan vi blev med murvelhuset; midsommar har varit förbehållet S, E och vänner men denna sommar har de annat för sig; en aldrig så liten flytt och förberedelser inför en ny liten familjemedlems ankomst blir viktigare än midsommar i Murviel.
Jag skall snart låta örat möta kudden men dröjer mig kvar ute i ljumma kvällen lite till. Stina sover vid mina fötter och grannarna sorlar. Tornsvalorna har flugit färdigt och lugnet sänker sig över vår lilla by. Jag tittar på mitt klotter och inser att oväsentligheterna slåss om radutrymmet. Tror bestämt att jag varit ordentligt avkopplad idag. Så avkopplad att kan läsa feelgood med behållning …

Fête de la victoire

08 lördag Maj 2021

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

… skall jag inte skriva om men den firas varje år den 8 maj. Den har gått tämligen obemärkt förbi för oss idag, precis som alla andra firationer och högtidsdagar detta eländiga coronaår. Vi hade planerat att åka till tippen men den var stängd och vi trodde förstås att även affärerna skulle vara stängda men så var det inte riktigt. Fast vi höll oss hemma i allafall, åt en skön frukost på terrassen,

  • Kaffekoppen från Milla keramik och …
  • … med marmeladen som Maria gjort på bären från vårt jordgubbsträd!

spolade hjälpligt av den värsta vintersmutsen uppe vid poolen med den vanliga vattenslangen, eftersom vår Kärcher så gott som gett upp. En ny skall införskaffas och det hade vi alltså kunnat ordna idag men det gör inte så mycket att vänta ett par dagar till med det. Istället knep vi åt oss en stund i solen med våra vinterbleka kroppar – jorå, faktor 50 på! – badade i det ljumma, mjuka vattnet i den renskrubbade och nyfogade poolen och så infann sig till slut euforin över att vara här!

… och med nytvättade gardiner på tork …

Den har låtit vänta på sig några dagar, euforin, för mitt huvud har inte riktigt fått ro. Den där fördröjningen känner jag visserligen igen sedan tidigare och den här gången handlar det säkert om att jag väntat så länge på att få komma hit, att jag varit orolig för i vilket skick vi skulle hitta hus och trädgård efter så lång tid och insikten väl på plats, att jodå, det ÄR mycket att fixa med och ta hand om nu.
Ytorna runt poolen är faktiskt dessutom riktigt risiga, med gistna möbler som stått oskyddade ute, riktigt smutsiga klinkers, dammigt i uteköket och inte iordningställt och bortplockat efter ordning i poolhuset som det brukar vara. Allt sådant plockar vi vanligtvis bort och ställer iordning under senhöst och sedan plockar vi fram det igen lagom till påsk, enligt en årscykel som vi hållit oss till under alla år. Nu ser vi hur viktigt det är och hur mycket merjobb det blir att få igång säsongen när årscykeln inte kunnat följas.
Imorgon hoppas vi på att dra till stranden för att visa Stina Medelhavet. Hon har haft fullt sjå att bekanta sig med omgivningarna runt huset, att förstå sig på trafiken utanför, att vänja sig vid de mystiska grodorna som fyller kvällar och nätter med sin skrämmande kväkningar, liksom ensamma ugglan, näktergalen och den där stora baljan som vi envisas med att hoppa i hela tiden.

Men jycken är lycklig över att då springa fritt på sina ägor och nu är det ändå dags för henne att vidga vyerna lite till.
Havet ändå.
Det blir fina grejer det!
Skall be att få återkomma med rapport.

Never a dull moment…

07 fredag Maj 2021

Posted by in Jycken, Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Jag ligger i mörkret och lyssnar på en kvillrande näktergal(?) medan jag stryker med handen lätt över den sovande hundens päls. Stina ligger nära, nära och sticker in nosen mellan min kind och huvudkudden. Det är så hjärtknipande sött att jag blir liggande alldeles stilla för att inte störa henne, trots att ena armen somnat och axeln molar en smula. Jag är så otroligt tacksam över ynnesten att få tillhöra Stinas flock. Så självklar hon redan är!

Ensamma ugglan gör sitt bästa för att överrösta den kvillrande fågeln men lyckas inte. Inga andra ljud stör heller, eftersom couvre feu:n håller byinvånarna hemma.
Vår gata är vanligtvis livligt trafikerad, inte mitt i natten, förstås, men enstaka bilar brukar ändå bryta tystnaden med jämna mellanrum. Glada röster i natten brukar också höras när bybor passerar vårt hus på väg hem från Café Nouvel eller något annat trevligt.
Men inte nu.
Det är nästan kusligt tyst, om det inte vore för de energiska fjäderfäna därute i natten.

Jag och naturljuden utanför, hunden intill mig och L:s sömniga andetag.
Jag har haft svårt att somna sedan vi kom ner till Murviel. Tankarna flyger, det är mycket att göra i huset, jobbet skall ha sitt, och franskan. Och mamma därhemma mår inte så bra och oron för henne gnager. Jag försöker hjälpa till på distans men det går sådär. Anteckningsfunktionen i telefonen fylls med nummer till biståndshandläggare, en sköterska och med min systers redogörelser av vad doktorn sagt och vad mamma behöver.
Utökad hemtjänst eller särskilt boende? Vi får se.
Min närvaro kommer att krävas i närtid, frågan är bara när jag kan göra mest nytta.
För att vara beredd på att snabbt dra norrut igen, skyndar jag på med det som behöver fixas; köket och stora rummet är röjt och hjälpligt städat.

Inget finlir än så länge men bra som utgångsläge vidare inredning.

Tre fönster återstår att putsa, gardiner skall tvättas och komma på plats, väggarna skall få tavlor och pynt men det får verka fram lite. Tycker alltid att det är läskigt att sätta upp saker på nymålade väggar!
På tisdag kommer Will, en av hantverkarna från i somras, och sätter dit handtag och knoppar på köksskåpen och vi bockar av en hel del på vår att-göra-lista.

I helgen skall poolområdet få sig en välbehövlig genomkörare och sedan skall jag nog unna mig några timmar med en bok under ett parasoll. Jag har sparat på Emma Hambergs Je m’appelle Agneta för just sådana tillfällen.

Hon lär ha låtit sig inspireras av La Belle Vue i Neffiès när hon skrev den, så det blir en bra inramning för läsning av den, tänker jag!

En hel murvielsk dag

04 tisdag Maj 2021

Posted by in Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi vaknade tidigt imorse av att fåglarna förde ett herrans liv.

Lite småkylig var morgonen men solen tog ganska snart hand om den detaljen. Stina och jag släntrade ut i trädgården, jycken gjorde raskt toalett och sedan ägnade vi oss åt inspektion av ägorna. Jag öppnade poolen,

och konstaterade att den var ordentligt uppfräschad, uppvärmd och att de vassa hörnen nu är ett minne blott.

Sedan vaknade husse och tog med jycken till bagaren, medan jag förberedde mig för dagens fransklektion. Frukosten hade vi kunnat äta utomhus men terrassen var täckt av saharasand och annat bös, så det kändes inte särskilt inbjudande.

Lunch al fresco blev det, däremot; bordet torkades av hjälpligt och en duk slängdes på innan vi bänkade oss för en sallad och lite bröd. Det var skönt i sol och halvskugga men jag var för rastlös för att klara av att sitta där någon längre stund.
Ena köksdelen fejades och plockades fram;

Saknas knoppar, grejer på hyllorna och lite småfix, men snart så, äntligen!

terrassen gjordes ren med den gamla Kärchern, som nog får anses ha gjort sitt,

och sedan avslutades eftermiddagen med ett premiärdopp i 28-gradig pool – betydligt varmare än kvällsluften, kan jag berätta!

Det var gudomligt, minsann!

Stina höll koll; sprang runt poolen och försökte hjälpa mig bli torr så fort jag närmade mig kanten. Jag tänker inte tvinga henne ner i vattnet men försiktigt skall vi locka henne att prova. Det lär behövas i sommar, när temperaturerna får luften att dallra.

Stina är sprittande lycklig över alla ytorna men håller sig bestämt nära oss hela tiden. Allt det nya är så spännande men det avnjuts helst i trygghet nära flocken. Vi har kollat in växtligheten, jycken och jag,

och tagit igen oss i de sista strålarna kvällssol genom de gamla fönstren i det stora, nymålade rummet.

Imorgon är en annan dag och då skall diverse hjälpredor kontaktas för allt fix som vi inte riktigt grejar eller vågar ge oss på själva. Jag är otålig, vill få allt iordning snabbt nu och ägna resten av vistelsen åt att njuta, jobba en del och förkovra mig i franska.

Covid, covid, covid

31 onsdag Mar 2021

Posted by in Om dagsläget, poolliv, Resor, Valpen Stina

≈ 11 kommentarer

Etiketter

, ,

Oslo har samma höga smittal som Stockholm nu, hårda nedstängningar bakåt till trots. Det ser inte lovande ut någonstans och jag tar bloggen till hjälp att minnas hur det var i fjol.

Klicka på bilden för länk till inlägg 29 mars 2020

Så många diskussioner jag hunnit ge mig in i, så mycket ilska jag både bevittnat och också utsatts för, så mycket ifrågasättande, idiotförklarande och pekpinnande. Det har inte varit lätt att hålla huvudet kallt genom hela processen och mer än en gång har jag funderat över hur vi kommer att prata om coronapandemin när vi till slut hunnit få lite perspektiv. När den till slut lugnar ner sig, för det måste vi ju ändå tro att den gör.

Sveriges vaccinsamordnare Herr Bergström lät riktigt entusiastisk häromsistens och jag mår så bra av att också få lyssna på det som är ett möjligt positivt ljus i tunneln. Jag behöver det för att orka. Fixar inte att gräva ner mig och sluta hoppas på bättre tider.

Prinsarna har varit förkylda – har de kanske haft covid? Egentligen spelar det för min del mindre roll. Vi skall inte ses så länge någon av oss har pågående symptom, oavsett om det är på grund av covid eller inte. Men planen är påskfirande med dem. Vi längtar efter varandra och påsken närmar sig.

I övrigt får vi knuffa vår avresa framåt. Igen. Med några dagar bara, i bästa fall, betydligt längre i värsta. En ny fransk lockdown var ju inte oväntad men extremt tröttsamt likafullt. Och jag hör olyckskorparna hånskratta; trodde du verkligen?

Och vet ni? Lite försiktigt trodde jag verkligen, fast mest hoppades och hoppas jag.
För att jag måste, om det så skall betyda att jag stångar min förhoppningsfulla panna blodig i processen.
Så vi gör ett nytt försök. Hittar ett nytt datum. Trots att det ser högst osäkert ut. Vi håller oss ständigt uppdaterade, för det är enda sättet.
Imorgon ringer vi Alexandre igen för att höra hur nedstängningarna eventuellt påverkar hans arbete med vår pool. Avdelning fruktansvärt oviktiga saker i det större sammanhanget förstås och man kan säkert ha synpunkter på att just en sådan sak bekymrar mig. Men det blir hela tiden snöbollseffekter när planer måste skjutas på, så vi behöver veta, eftersom det påverkar vad vi kan göra och inte längre fram.

Tröttsamt är bara förnamnet.

Och våren då?

Tveksam här västerut, medan jag hör meteorologerna på TV prata om värmerekord och temperaturer runt 20 grader österut tidigare i veckan. Istället blev jag glad när mina nya gummistövlar dök upp.

Dem behöver jag på vovvepromenaderna på Toftenäs, liksom vinterjackan som ännu inte fått flytta ner i källaren. Jag är frusen efter min covidomgång. Nästan faktisk så att det gör ont om benen när sura havsvindar snor runt mig. Stina verkar tycka att alla sorters väder är toppen, förutom sent på kvällen och tidigt på morgonen när pälsen är sovevarm och hundblicken sömndrucken.

Då tittar hon istället förebrående på mig, piper lite ynkligt, gör snabbt det hon skall och vill sedan in igen. Det är väldigt sött och jag kan inte låta bli att fantisera över hur nöjd hon kommer att vara över de nattliga turerna i den ljumma murvelträdgården. När det än blir.

I maj. Snälla?

On a reçu un devis pour la piscine aujourd’hui

24 onsdag Mar 2021

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Byliv, Hantverkare, Murvelhuset, poolliv, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

De där mejlen vi får som påminner om väntande säsong och kommande murveldagar ändå! De får faktiskt, hur corny det än kan låta, hjärtat att slå kullerbyttor och börja skråla för full hals. Igår dök den årliga devisen om säsongens poolskötsel upp och det var längesedan jag blev så glad över information om kommande utgifter.

Gratis är det verkligen inte men Alexandre har skött om vår pool sedan dag ett och vi har aldrig någonsin haft ett enda dugg att klaga över. Vattnet är alltid kristallklart,

han är otroligt metodisk, pålitlig och vänlig och när det är dags för lite större åthävor, berättar han det för oss, utan att salta räkningarna eller göra mer än vad som faktiskt behövs. Det är helt enkelt en väldig trygghet att överlåta skötseln till honom och det är värt varenda centime.
Imorse dök en bild från våren 2016 upp i mitt facebookflöde. Nya terrassen fick cement och jag minns de där dagarna och hur fascinerande det var att titta på. Det är det vi oftast gör, nämligen; tittar på när hantverkare gör jobbet. Vi gör bara enklare saker själva.

Bakgrunden till att det blev en terrass just då handlade om att Alexandre räddade vår pool undan fördärvet. Vår pool är betonggjuten och klädd i mosaik och ligger högst upp i trädgården. Det sluttar brant ner mot huset och betongkistan hade satt sig och orsakat sprickor.

  • Före …
  • …
  • … och efter

Sommarsäsongen 2015 innebar det att poolen läckte vatten och det såg både illa och mörkt ut. Alexandre var bekymrad och trodde kanske att vi skulle behöva byta ut mosaiken – eller så uppstod språkförbistring, eftersom det senare visade sig räcka med att täta sprickorna.

Men vi tog in flera offerter på poolreparation, också för att vi ändå tänkte att det är klokt att få en second opinion när större arbeten skall göras. Alla sa samma sak; vi måste ta bort mosaiken och klä poolen med duk istället. Jag grät en skvätt över detta trista faktum men tuggade i mig det och vi valde en firma att göra arbetet åt oss. Alexandre sa att det var ett för stort jobb för hans firma att göra, så PG Batiment fick handpenning och vi bokade in pooljobbet.

Vi har inte anlitat dem igen...

Men när Alexandre fick höra om planerna, skakade han på huvudet och sa att vi åtminstone först borde prova att bara laga sprickorna. Men handpenningen var betald och byggfirman hade ingen lust att betala tillbaka den. Det var då tanken på att istället låta dem göra terrassen dök upp. Ett stort arbete det med och firman gick med på att göra terrassen istället för poolarbetet. Det som alltså hade kunnat bli en synnerligen dyrköpt erfarenhet, blev till slut riktigt bra, även om terrassbygget blev betydligt dyrare än vad vi kommit överens om. Vi fick nämligen ta in en duktig hantverkare från byn att slutföra arbetet, efter att vi hade tröttnat på fördröjningarna och att tätskiktet de lagt på visat sig vara helt fel.

Mosaiken i poolen räddades, Alexandre tätade sprickorna och 6 år senare håller det fortfarande. Men nu skall ändå poolen renoveras. Fogarna skall skrapas och få ny tätning och de vassa hörnen i pooltrappan skall rundas av och en högriskfaktor för blodvite undanröjas.

Hörnet som bara blivit vassare och vassare…

Det är ett under att ingen skadat sig illa på de där hörnen. Många småttingar badar i vår pool om somrarna och våra rop om de vassa hörnen har ekat över nejden.

Nästa vecka töms poolen och renoveringsarbetet sätts igång.
Normalitet.
Like old times.
Löften om nya murvelsäsonger fyllda med skratt och lek i det glittrande vattenblänket.

  • Bertil i juli 2017

Inte som vanligt i sommar, eftersom småkusiner till prinsarna gör entré och murvelsemester därför inte är möjlig för ätteläggarna. Prinsarna har en resa bokad men den är avhängig av att det är lugnt på coronafronten och det är kanske väl så optimistiskt att tro att det skall vara det i sommar.
Men det kommer en höst, en vinter och en vår och sommarsäsongen 2022, då jädrar!
En sån barnbarnsapéro vi skall ha då!