De där dagarna i limbo

Etiketter

, ,

Det var en sådan dag igår. En obestämbar ingentingdag. En väntan- längtan- och obeslutsamhetsdag. Ute var det växlande molnighet och ganska kallt fastän vår. Jag har tagit ledigt från jobbet fast ändå inte riktigt, för jag filar på dokument och kan inte riktigt släppa det jag vet pågår också när jag inte är där. Det drar ihop sig. Skolan skall stängas i juni eller kanske inte. Det har varit nya bud gång på gång och nu är läget skört. Ovissheten är besvärlig att hantera men för mig tar uppdraget ändå slut i juni. Jag påverkas av det jag ser hända runt omkring mig men jag berörs inte personligen.

Det börjar bli dags att leta nya uppdrag – kanske på västkusten, kanske i Stockholm? Skall jag leta efter ett längre eller ett kortare uppdrag, prioritera inkomsten eller större frihet att pendla mellan mina må-bra-ställen, oavsett om det är kopplat till människorna, platsen eller både och? Ovisst och litet oroligt och nog färgar det min växlande sinnesstämning, fastän jag inte vill. Det är förstås annat som påverkar också men det är av sådant slag att det ligger utanför min kontroll. Jag har förlikat mig med att jag inte kan kontrollera allt och också lärt mig att hålla de mer bångstyriga demonerna stången. För det mesta, iallafall.

Under tiden letar jag lägenheter på Hemnet och blir lite upplivad av det. Fast jag vrider mig lite vid tanken på de utgifter som med nödvändighet följer med en sådan affär. Kravet på en stabil inkomst varje månad blir då oavvisligt och planen att kunna tillbringa mer tid än hittills i Murviel mellan uppdragen får då skjutas på framtiden ytterligare några år.

Vill jag det?

Varje gång Murviel gör sig påmint blir svaret på den frågan nej. Om känslorna och inte förnuftet får styra och ställa helt och hållet.

Och Murviel gör sig påmint.

Varje dag.

På de mest fantastiska och ibland oväntade sätt.

Härom veckan hälsade garaget på genom en statusuppdatering på Facebook;

Gammalt fönster får äntligen välförtjänt TLC

Gammalt fönster får äntligen välförtjänt TLC

Där pågår fönsterrenovering i vår frånvaro och bara någon stund efter garagets påhälsning dök en fönsterbåge upp, i sällskap av en omkittad och grundmålad fönsterdel

Terrassbygget fortsätter det med. Hittills har vi varit mer än nöjda men nu riskerar kostnaderna att dra iväg och vi har dragit i bromsen igen. Carrelaget är införskaffat men att få det på plats blir enligt den offert vi fått avsevärt mycket dyrare än vad vi tänkt oss, så det får vänta medan vi försöker ta in andra offerter. Den där gnagande oron att offerten är sockrad får fäste. Det kanske den inte är men vi trodde att vi beställde ett terrassbygge där det ”bara” skulle vara att lägga på carrelaget. Istället visar det sig att åtskilligt mer och dyrt arbete krävs innan plattorna ligger på plats.

Hur blev det så?

Ännu en gång får jag med generat rodnande kinder inse att kombinationen naiv godtrogenhet och ytterst bristfälliga kunskaper om det mesta inom byggbranschen är en sällsynt dålig kombination. Ser vi inte upp, finns det en och annan som gladeligen utnyttjar det. Alternativt inte förstår hur lite vi förstår, men effekten blir densamma.

Det jag lär mig är vikten av att se till att alla inblandade vet vad de sysslar med och kan vara tydliga med vad som kommer att krävas för att få HELA projektet i hamn. Det går att få till den kommunikationen, även med större arbeten. Bertrand har i trädgården alltid hållit ord och rätt tolkat vad vi är ute efter. Francois la travertin i huset för snart fyra år sedan utan att otrevliga överraskningar dök upp om slutfinish som inte var med i offerten och annat som sedan inte visade sig ingå. Campo fixade taket inom överenskommen tidsram och utan extra kostnader, trots att han tvingades forsla bort 17 oväntade ton betong från det gamla taket.

Det är inte i första hand språket det faller på, blir min slutsats, utan vikten av fysiska möten, direktkommunikation med de som skall utföra arbetet och lyhördheten hos både oss själva och hos dem som kliver in genom grindarna.

En viss renoveringströtthet har också infunnit sig i takt med att månaderna i byggdamm går och bankkontot börjar tröttna på att banta, det skall erkännas.

I det västkustska huset befinner sig ett av badrummen i detta tillstånd, förutom att det sedan bilderna togs kommit på tätskikt överallt:

Snart är det alldeles redo för kakel,

Bokryggskakel bakom badkaret blir det - modigt, snyggt, fult eller kitchigt...? Tvekade länge men nu blir det så!

Bokryggskakel från Peronda bakom badkaret blir det – modigt, snyggt, fult eller kitchigt…? Tvekade länge men nu blir det så!

en fönstervägg för ljusinsläpp

IMG_3575

Ganska exakt en sådan måttbeställd sak skall släppa in ljuset från badrummet till hallen…

och inredning.

Jag tror att lilla S skall få inviga badkaret. Inför öppen balkongdörr och med krispigt vita och tunna gardiner fladdrande i vinden från havet.

Nu skall jag ringa murvelfönstren och kolla läget.

À bientôt.

Vårbruk

Etiketter

, ,

Det är fem år sedan det senast stack och pirrade i skrynkliga fingertoppar. Fem år sedan ryggen gjorde sig påmind efter att jag stått böjd över en gul tingest som sprutar vatten med en fasansfull kraft. Fem år sedan ett par trasiga gamla paltor hamnat i soptunnan, efter att ha blivit smutsiga bortom all räddning av stänket från sagda tingest. Det är fem år sedan jag senast befriade en ny sommarsäsong från grågrön trätrallsmossa och vintersmuts.

Rent och redo för trallolja!

Och det är fem år sedan jag efter några timmars arbete i slösande vårsol placerade mig invid husväggen med ett glas premiärrosé och en skål snacks för att beundra mitt värv.

37448_438676843419_4259978_n

Saumur Gratien & Meyer 2007 Premium Millésimé i ältaglaset försommaren 2010

Då var trallen belägen i huset i Älta och då, liksom nu, pågick badrumsrenovering.

Badrumsskiss

Badrumsskiss

Lilla S bodde fortfarande hemma och inte anade jag att trätrallen skulle vara utbytt mot stenläggning och glittrande vattenspegel betydligt längre söderut bara ett år senare.

cropped-img_07093.jpg

Det västkustska huset har funnits där hela tiden men vi har liksom inte riktigt haft tid med det. Alltså har det fått stå där, ganska övergivet, och bida sin tid.

Men nu får det så äntligen vansinnigt mycket av både omsorg och kärlek.

12966750_10154132744423420_2137379938_n

Redo för välbehövlig trallolja

Mellan varven kisar jag mot den glittrande horisonten i gattet ut mot havet i ödmjuk tacksamhet över hur bra jag har det just precis nu, just precis här.

12992200_10154132744363420_938025730_n

Och jo, visst är det en mindre tjusig container i förgrunden men den är liksom helt nödvändig med allt renoveringsarbete som pågår i huset. Titta bortom den, så ser du havet!

Om imorgon vet vi som bekant inte mycket och under de fem år som gått sedan jag senast tvättade trall har livet serverat mig och mina bästa både det allra svåraste och det allra mest fantastiska…

Bertil i nya köket<3

Bertil i nya köket<3

Murviel. Tjörn. Ibland Stockholm.

Balans just precis nu. Och en ny resa till Murviel redan bokad, den här gången tillsammans med ännu en formidabel uppsättning fina mänschor.

Sann murvellycka är…

Etiketter

, , , , , , ,

… när det är vide grenier i byn och jag beger mig dit och hittar de allra mest utsökta och roliga små saker. Lycka är också att träffa Colette som bor i Cazouls och har ett litet hus i Olargues men som nu på grund av sina onda knän måste lämna ett av sina hus och ta farväl av några av alla de fina saker som prytt hennes två hem. Vi pratar franska, vi pratar engelska, vi slänger till och med in några svenska fraser, eftersom hon i sin ungdom besökt Sverige – Småland, närmare bestämt – och förälskat sig i landskapet och de röda små husen. Sin man, berättar hon, träffade hon dock på språkresa i England. Hon förälskade sig inte bara i honom utan i hela ön. Så pratar vi om språkinlärning och hur svårt det kan vara och jag berättar om Bertil, som skall få sitta i den fina stolen jag köper av henne:

IMG_9974

Så flyter samtalet över på termiter och hur de otäcka rackarna bäst bekämpas. Naturligtvis vet Colette besked och ger mig receptet på miljövänlig termitbekämpning. Två delar ättika och en del bikarbonat skall enligt uppgift klara att hålla de hungriga termiterna stången. När jag till sist skall slita mig därifrån, efter att Colette prutat ner stolen från 45€ till 15€ (jag hade inte ens tänkt tanken), får jag syn på en liten spegel och med den under armen säger jag au revoir till Colette och traskar vidare mot nya fynd.

IMG_9975

Både stol och spegel är nu ymnigt penslade med dödskallegiftigt xylophen för jag fegar och törs inte chansa på att Colette har rätt om bikarbonatet och ättikan. Termitskräcken är för stark för det.

Jag hittar Sandrine lite längre upp i gatan och köper på mig barnböcker på franska. Tanken är att både jag själv och besökande barn skall inhämta franskkunskaper med hjälp av dem. Det skall bli fantastiskt skoj. Bara en sån sak som att hitta Nils Holgersson översatt till franska på en filt på gatan i Murviel; vilka är oddsen?

IMG_9976

Jag kände mig nästan triumfatorisk när jag väl hemma i murvelhuset packade upp mina fynd. Måste bara skaffa fler hyllor att ställa alla barnböckerna i.

Ett annat loppisfynd fick jag häromdagen, när loppisexperten V letade upp ett paraplyställ på Emmaus:

IMG_3548

Ett sådant har jag varit på jakt efter i närmare tre år; jag såg ett liknande första gången på ett B&B i Skåne när hela föräldrakollektivet for till Svalöv, där dotter S med vänner levererade kultur på hög nivå. Nu står det i Murvelhuset – tack V; du är en formidabel bonusfru!

Tidigt imorse kom carrelaget till terrassen. Det blir lite lätt trafikstockning på gatan när en överdimensionerad lastbil skall leverera en pall med klinker. Allt är förstås automatiserat och jag hade inte behövt vara orolig för den vackra, om än rostiga gamla grinden, för pallen svingades med stor precision över det smidda grindhuvudet och landade ordentligt åt sidan. Jag blev smått murvellycklig, både över precisionen och det faktum att leveransen kom så tidigt att den inte störde min inplanerade fransklektion.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ni förstår ju själva att det inte alls var svårt att skrynkla ihop läppen och börja vissla entusiastiskt. Här går det som på räls, vill jag lova!

Jag unnade mig därpå en lång härlig lunch alldeles solokvist, innan jag for vidare mot Magalas med en nogsamt nedskriven inhandlingslista i högsta hugg. Här skulle inhandlas både termitmedel, sandpapper toaflottör, grön ståltråd, ättika och bikarbonat. Allt och lite till hittade jag. Lyckan visste inga gränser.

IMG_3550

Väl hemma igen vidtog en del pyssel. Pallen med carrelage gick inte att motså, så jag packade upp en kartong och lade ut fyrkanterna på terrassen för att se hur de kommer att ta sig ut.

IMG_3551 IMG_3555

Plattorna är sträva för att de inte skall bli hala vid regn och de är ljust gråmelerade och kommer att bli så bra, trots att de varken är mönstrade eller av olika storlek, som jag från början hade tänkt mig. Inser att det som blir fel ändå till slut kan bli rätt. Himla tur.

Allra lyckligast är jag kanske trots allt över mitt fantastiska rörmokeri. Nu är flottören utbytt, läckaget åtgärdat och toacisternen fylls med vatten i en rasande fart.

IMG_3558

Det ni, det är sann murvellycka, det!

Imorgon åker jag tillbaka till Sverige.

Åker jag hem?

Joråvars, jag åker från murvielhemma till sverigehemma.

Fint, sånt.

Je suis morte de rire – un poisson d’avril

Etiketter

, , ,

Jo , jag gör mig till och svassar runt med mina nyfunna språkkunskaper och för alla er som inte redan är slängda i det vackra tungomålet eller som inte har den stora ynnesten att en gång i veckan få lära sig matnyttiga franska fraser av Johanna på Johanna K Mård franskakurser och översättningar, kan jag berätta att rubriken betyder Jag dör av skratt – ett aprilskämt.

Nu var ju första april igår och jag är lite sent ute, kan tyckas, men jag fick mig ett sånt gott skratt imorse att jag bara måste dela med mig. Och nej, det är inte det där roliga skämtet att Languedoc har trehundra soldagar om året, som det handlar om;

det har jag för länge sedan insett är en varierande sanning. Jag är nämligen en regnmagnet, så medan solen lyser in genom fönstret hos de allra mest älskade därhemma, så sitter jag och lyssnar på regnsmattret utanför. Ingen bättring är i sikte heller innan det är dags att åka hem på tisdag. Fast vet ni, det gör inte så mycket. Jag trallar runt i mitt Happy Place och mår bra ändå.

Kudden i den holländska soffan skulle passa bra här med

Lysannes kudde gillar jag!

Väder må vara intressant men för detta inlägg blev det ett sidospår; jag skulle ju berätta om morgonkvistens gapskratt. Det handlar om engelsmän, som i sina allra ljusaste stunder är formidabla på att driva med sig själva. Ett visst mått av koketterande ingår men det tar jag. Min gamla anglofili liksom finns där och lurar i bakgrunden och jag är beredd att förlåta det mesta.

Imorse fångade en facebooklänk mitt intresse. En braskande rubrik på den engelskspråkiga Languedoc Living deklarerade, att nu stundar hårda tider för brittiska expatrioter i Frankrike, om Brexit blir verklighet i sommar. Jag läste med stort intresse, nickade och hann tänka att krav på att kunna tala språket i landet där du bor och arbetar rimligen också kan ställas på engelsmän utomlands. De är ju, om än kanske fördomsfullt, notoriskt kassa på främmande språk.

Men att artikeln är ett aprilskämt blir tydligt ganska snart och när det några stycken in i redogörelsen börjar talas om the Académie’s infamous mobile language patrols, så viker jag mig dubbel och blir på så gott humör att jag nog kommer att vissla mig genom resten av dagen.

Patrullbilen skall enligt uppgift stanna när en misstänkt britt upptäcks och frågor ställas för att klargöra vilken nivå sagda/sagde britt har på sina franskkunskaper:

New arrivals would be expected to answer a question like: Comment je peux aller a la gare (How do I get to the post office) [sic] while long term expats would need to show they can master the subjunctive whilst talking about cheese.

Att de nya reglerna kommer att ställa till det också för myndigheter i Storbritannien kanske Brexit-förespråkarna inte har tänkt på:

A spokesman for the Home Office in Britain said they couldn’t comment as they were still trying to find someone who could speak French to translate the reports from the media.

eller:

France’s ministry of culture responded to our request to confirm the reports, but unfortunately we weren’t able to understand what they said.

Fransmännen kommer enligt uppgift att bjuda hårdnackat motstånd:

The Academie Française said they would only talk to French media.

Vi får väl hoppas att britterna tar sitt förnuft tillfånga och röstar nej till Brexit. Annars vet ingen var det slutar.

Och hur blev det nu med poolen?

Etiketter

,

Jag berättade för några veckor sedan om det ekonomiska slukhål vår pool hotade att bli och om hur jag i sista stund stoppade det planerade och delvis betalda arbetet för att istället göra ett försök att laga mosaiken.

Läckaget upphörde halvvägs ner i poolen och problemet var därmed identifierat

Läckaget upphörde halvvägs ner i poolen och problemet var därmed identifierat

Förra helgen badades det i den alltjämt turkosa och mosaikbeklädda poolen. Inte jag då, naturligtvis, utan bara de modiga yngre. När vi kom ner för en dryg vecka sedan hade Alexandre precis börjat fylla på poolen igen efter att poolväggarna reparerats på fem ställen.

IMG_3297

Lagningarna syns ännu så länge tydligt

IMG_3300

Det tar några dygn att fylla poolen

IMG_3430

Alexandre är nöjd med att vattennivån hållit sig så här långt och menar att det troligtvis är ett gott tecken. Sättningarna som orsakat sprickor i betongen bakom mosaiken är sannolikt gamla och borde inte ställa till det mer. Fast vem vet; det kan ju kanske spricka på andra ställen framöver men vi slipper PVC åtminstone i en säsong till och vattenhålet får fortsätta glittra vackert turkost också i sommar.

IMG_0514

Poolvärmepumpen installeras inte innan jag hinner flyga hem men får vi till en snabb helgtur ner i maj, så skall vattnet vara behagligt badbart då.

Nu regnar natten utanför och jag har stängt fönsterluckorna och kurar i tryggheten bakom dem. Eftermiddagen bjöd på sol och jag passade på att olja in utemöbler, högtryckstvätta stenarna runt poolen och klippa djungelbusken vid trappan.

Morgondagen ser inte lovande ut, så det får nog bli garagestädning, hyllmontering och lite annat småplock. Inte förrän jag blir ensam i huset inser jag hur det sociala murvellivet sätter det ena egna projektet efter det andra i vänteläge. Jag hinner till och med glömma bort att saker införskaffats och bara blivit liggande i väntan på att få komma upp. Men nu har jag faktiskt hela helgen på mig och ingenting annat inplanerat förrän på söndag kväll, så jag ser framför mig hur rasande effektiv jag kommer att vara. Kanske. Fast först skall jag meddela mig med diverse älsklingar. Saknar dem allihop nu.

Ensamtid

Etiketter

, , , ,

Andra dagen solokvist i huset har ägnats åt tvätt, lite städning, planering av kommande arbeten och tråkig sammanräkning av utgifter för allt arbete så här långt. Sedan bar det av till Supcaro för att köpa carrelage till terrassen. Där skulle det enligt uppgift vara rea och hugade skulle kunna köpa tre m2 men bara betala för två.

Det gällde naturligtvis inte för utomhusklinker.

Jenny från PG Batiment anslöt för att hjälpa till med tugget och vi fick till slut hjälp av en avmätt försäljare som förklarade för mig att det mönstrade klinker jag var ute efter inte är modernt och att det inte finns någon efterfrågan på sådant för utomhusbruk.

IMG_3498

Mönstrat blir det alltså inte. Jag fick förklarat för mig att visst kan jag använda inomhusklinker för utomhusbruk på de här breddgraderna men de blir hala vid regn, så då fick function gå före fashion och förnuftigt klinker införskaffades. Jag vill ju inte att gäster i huset skall ramla och slå sig. Carrelaget jag köpt har samma storleksvariation som travertinen inomhus men jag valde en mörkare och gråare nyans för att det skall vara lättare att hålla efter.

Det här blir det, fast i en gråare nyans och 8€ billigare...

Det här blir det, fast i en gråare nyans och 8€ billigare…

På eftermiddagen kom Laurent och gjorde klart det sista på staketet runt poolen och vi diskuterade höjd, färg och design på terrasstaketet. Nästa gång vi kommer ner är också det på plats och terrasslivet invid knuten kan ta sin början.

Arbetena så här långt har gått över förväntan; det blir snyggt, det går snabbt och inte ett öre utöver offerterna har det kostat. Jag måste tillstå att jag är smått imponerad…

Detta bildspel kräver JavaScript.

På Bertrands terrasseringar blommar det försiktigt och jag skruvar på kranen till automatbevattningen varannan kväll för att de späda små plantorna skall få släcka törsten. Många olika växter har planterats och på en del hänger etiketterna kvar medan namnen på övriga förblir en hemlighet ett tag till.

På måndag kommer Bertrand. Jag får fråga honom då.

Efteråt

Etiketter

Det är tyst i huset nu. Bara torktumlaren som surrar ovanför mitt huvud, fåglar som våryrar utanför och en och annan bil som ännu inte hunnit stanna för lunch bryter tystnaden. Snart kommer grabbarna från PG Batiment tillbaka och putsar det sista på terrassfasaden, Alexandre kommer och inspekterar värmepumpen och drar igång poolen ordentligt men annars murvlar jag omkring ensam i huset. Vi är lite förvånade, huset och jag. Nyss sprang skrattande unga omkring medan vuxna samtal fördes kring bordet men nu har de åkt. Solen tror jag visst att de tog med sig, för idag är det lite grått.

Annat var det igår när vi for på utflykt till Thèzan:

IMG_9906

Med Murviel i fonden…

Detta bildspel kräver JavaScript.

I den byn ligger inte kyrkan högst upp på kullen men väl kyrkogården. Utsikten därifrån är hänförande och historierna som låter sig berättas från de välskötta gravarna försätter besökaren i en alldeles speciell stämning. Kring de allra äldsta gravarna är det inte ovanligt med staket i formen av en järnsäng där familjemedlemmar som inte längre finns lagts till sista vilan.

IMG_9942

Blommor av porslin pryder gravarna,

IMG_9946

liksom små hjärtformade emaljplaketter som bara nästan orkat stå emot tidens tand.

 

Borgmästare och kirurger får hela mausoleum uppförda åt sig medan en älskad papy fått en kärleksförklaring för evigt inpräntad på en keramisk boksida.

IMG_9956

Vänners och släktingars sista hälsningar är inte heller de av det förgängliga slaget, trots att gravarna ibland är så gamla att det rimligen inte kan vara många anhöriga kvar som minns den/de döda.

IMG_9957

Det är så vackert att det inte känns som ett intrång alls att fotografera och dela med mig av bilderna. På kyrkogårdar hemma blir sorgen så privat, stenarna så anonyma. Där är det bara inristade datum som kan sätta fart på fantasin. Här visas de döda med stolthet upp för förbipasserande med hjälp porträtt,

IMG_9943

små kärleksförklaringar och hälsningar från många som stått dem nära. De döda tar plats men tränger sig inte på.

Påsk i Murviel

Etiketter

, , ,

Vi firar påsk och varvar umgänge med lugna dagar-efter-aktiviteter. Lång frukost och en marknadsutflykt i duggregn igår

I brorsans nyfyndade solglasögon...

I brorsans nyfyndade solglasögon…

avlöste påskaftonens trädgårdsfest i slösande sol.

IMG_9875

Vi har vant oss vid att fira påsk med våra bygrannar och årets påskafton var inget undantag, förutom att väsentliga deltagare i vårt traditionsenliga påskfirande saknades. Det fick bli knytkalas i murvelträdgården istället och med gemensamma krafter fick vi till ett riktigt dignande påskbord. Maten smakade, solen värmde och sällskapet var formidabelt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Yngst betyder modigast och A:na kastade sig ut i poolen med nyfyllt tolvgradigt vatten,

IMG_3438

medan de mer försiktiga nöjde sig med att doppa tårna.

IMG_9894

Vi dröjde oss kvar medan eftermiddagssolen kastade allt längre skuggor över trädgården. Det kalla vattnet glittrade och såväl gäster som modiga badare tog igen sig efter såväl påskbord som kylig avrivning.

Men poolvärmepumpen har anlänt

IMG_3462

och igår bars åbäket upp till poolhuset,

IMG_9904

där den förhoppningsvis snart installeras. Om jag kommer att begå badpremiär innan jag åker hem är ytterst tveksamt. Jag ser ingen anledning alls att bada om det inte är behagligt både i vattnet och när jag kommer upp.